Rödbergsfortet

Rödbergsfortet med sina mäktiga pjäser på bergets hjässa var ett utav de fem fort som utgjorde en del utav Bodens Fästning. Detta är uppfört under 1900-talets första tid och är troligtvis den anläggning som flest folk känner till när man nämner Bodens Fästning. Det många inte vet är att de fem forten endast utgjorde 25% av Fästningen, vilket betyder att det finns bra mycket mer att utforska både över och under jord runt omkring Boden.

I början an 1900-talet hade järnvägen tagit sig upp mot Sveriges norra delar och stambanan skulle komma att passera just Boden.Tillsammans med stambanan fanns ytterligare en viktig järnvägslinje som slingrade sig från malmfälten i väst till Luleå på östkusten, också den via Boden. Man märkte att denna järnvägskorsning var en viktig del av infrastrukturen och ville därför skydda den till varje pris. Man började planera och kom fram till att fem fort skulle anläggas i en cirkel runt om staden. Invånarna i Boden trodde från början att det var en ny gruvaktivitet som skulle äga rum i Boden och att antalet lediga jobb skulle öka.

Det var när nuvarande Fortifikationsverket köpte loss marken där forten skulle byggas som det verkligen tog fart. Innan detta hade projektet med att konstruera någonting av bergen stått still. 1903 påbörjades alltså byggnationen av Rödbergsfortet där flera olika arbetslag utförde olika uppgifter med att hacka, spränga och att få bort all den stenmassa som blev över. Med dåtidens teknik gjordes allt för hand och arbetet med att hacka bort stenen var mycket påfrestande för de anställda vid byggnationen.

Rödbersfortet
Ett bord med fyra stolar fanns att tillgå med lite kortspel om man hade tid över på kvällen.

Mycket utav stenmassorna från forten användes till att bygga grunderna till de kaserner som anlades i Boden. Resten av stenmassan slängdes ned för det stup som vetter mot Öst och bidrog till ett svårare anfall för fienden att ta sig upp till fortets vallgrav som slingrade sig runt de tre resterande sidorna på Rödbergsfortet.

Till sin hjälp hade de arbetande support i form av hästar när de tyngsta delarna skulle monteras på fortets hjässa, nämligen pjästornen. Med en stor mängd hästar drogs pansardelarna upp på bergets topp i en långsam men säker takt. De tyngsta enskilda delarna på pjäsen vägde 25 ton och tillsammans vägde pjäsen omkring 100 ton. 1907 provskjuts den första färdiga pjäsen och nästkommande år hade alla pjäser på fortet blivit provskjutna.

2. Fästningen tar form

Detta avsnitt förekommer i flera artiklar.

Området i och runt Boden innehöll ofantligt många fortifierade objekt med varierande storlek som tillsammans med de fem stora bergforten utgjorde det som kom att kallas “låset i norr”. Fästningen ingick som i en del av Bodens garnison och var uppdelad i tre fortgrupper: Norra, Östra, Södra. Utöver den territoriella uppdelningen i fortgrupper delades fästningen inledningsvis in i fyra infanteriförsvarsområden: Degerbergsområdet, Mjösjöområdet, Åbergsområdet och Rödbergsområdet (Nyström & Skeppstedt, 1990:128).

Inom varje fortgrupp och infanteriförsvarsområde fanns ett stort antal fortifierade installationer utöver bergforten där bland annat skansar, skyttevärn och stormhinder är några exempel. För att skydda dessa fronter mot fiendens framryckande fordon och stridsvagnar anlades över 40 kilometer pansarhinder i form av sten eller gjutna i betong. Dessa hinder uppmätte 75 000 till talet och skulle förhindra framfarten mot Boden. Väl inne i Boden uppfördes fem regementen och ett stort antal militära enheter. Idag finns endast två regementen kvar som nyttjas av myndigheten.

Befästningskommitténs förslag från 1897 var en utgångspunkt som sedermera övergick till ett riksdagsbeslut om fästningsbyggande år 1900 (Nyström & Skeppstedt, 1990:103). Till en början fanns förslag på sex fort runt Boden där Paglaberget skulle få sitt eget. Som komplettering fanns sex snabbeldsbatterier, två mellanverk och en rörlig artillerireserv i förslaget. Dessa olika befästningar skulle tillsammans störa fiendens framfart på långt avstånd. Skulle fienden mot förmodan ta sig allt närmare forten hade snabbeldsbatterierna till uppgift att verka på avstånd från 600 meter (Nyström & Skeppstedt, 1990:108).  Arbetet startade år 1901 och invånarna i Boden trodde inledningsvis att en ny era av gruvaktivitet hade kommit till staden och att antalet jobb skulle öka.

“Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler. Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer.

Arbetet med fästningen skulle påskyndas och flera arbetslag med fästningsarbetare kallades till orten för att genomföra arbetet av de olika objekten i fästningen. Med dåtidens teknik och utrustning som fanns tillgodo medgav det stora utmaningar. Ryggraven och tunnlarna i forten var de första att sprängas ut tätt följt av tornbrunnarna där pansartorn och tornpjäserna skulle monteras. Det fanns inte tillgång till elektriska borrmaskiner i Boden förrän år 1909. Utöver de stora arbetet med att utforma tunnlar och gravar krävdes skickliga arbetare med exempelvis murnings- och inredningsarbeten. De olika forten färdigställdes succesivt men redan 1901 kunde det första skottet från Gammelängsfortet avlossas. Sakta men säkert började fästningen färdigställas och år 1908 ansågs fästningen vara i försvarbart skick (Nyström & Skeppstedt, 1990:327-329).

Frontlinjen för fästningen kom att kallas för huvudlinje, senare huvudförsvarslinje. Denna linje skulle under tidens gång komma att justeras beroende på årstid och de “Grunder” som gällde. Under 1922 års Grunder minskades de fyra infanteriförsvarsområdena ned till endast tre då det västra försvann(Nyström & Skeppstedt, 1990:131). År 1937 ändrades benämningen Grunder till Plan. År 1943 ersattes de gamla instruktionerna för fästningen med av överbefälhavaren fastställda anvisningar för försvaret av Bodens fästning där det linjära försvaret helt ersattes av ett djupzonsförsvar. Där ingick till omfattande spärrområden och försvarslinjer följt bakom varandra (Nyström & Skeppstedt, 1990:138).

Rödbergsfortet var en del av Bodens fästning och stod färdigt 1908. Fortet var byggd för att klara en längre belägring. I fortet fanns bland annat logement, eget kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar till den drygt 500 man stora besättningen som skulle bekämpa fienden. Bestyckningen på fortets hjässa utgjordes av åtta kraftfulla kanoner med en kaliber mellan 8,4-12 centimeter som skulle slå mot fienden på längre avstånd från Boden. Rödbergsfortet utgick som befästning 1998 (Statens fastighetsverk, u.å).

Modernisering i omgångar

Under den första tiden efter fortet stod klart fanns varken elektricitet eller värme. Allt eftersom tiden gick såg man bristerna som fanns i berget och moderniserade utrustningen vartefter. Från början eldade man endast på ett fåtal platser i berget för att försöka få lite värme. Det var både fuktigt och kallt för soldaterna i fortet innan moderniseringarna ägde rum. Utöver elektriciteten fanns inte heller några riktiga toaletter i fortet men detta kom att ändras då bl.a hygienen inte var tillräcklig med torrdass. I och med att fortet skulle hållas i drift och kunna vara självförsörjande under krig behövdes allt mer saker installeras för att kunna tillgodose de krav som ställdes.

Både läkare samt tandläkare fanns i berget för att ta hand om sårande soldater som skadat sig. Det fanns två läkare som var krigsplacerade i fortet/förband. Många av de nya rekryterna hade så pass dåliga tänder att man var tvungen och plocka ut dem direkt vid inryck. Både en brunn med vatten blev tillgänglig för fortet tillsammans med reservkraftverk som skulle driva fortet och dess utrustning även om fienden slog ut det ordinarie nätet. 1909 kom elektriciteten till Boden och något år senare drogs ström upp till forten. Först några år senare, nämligen år 1916 installerades den första vattentoaletten i fortet.

Bestyckningen på Rödbergsfortet

För att kunna försvara Boden och närområdet behövs kraftiga pjäser (kanoner) till hjälp. Rödbergsfortet likaså Mjösjöfortet utrustades med fyra stycken 15cm Haubits m/06 i pansartorn m/04. Till sin hjälp fanns fyra 8cm kanoner m/94–04 i pansartorn m/03 som skulle agera på längre avstånd. Till närförsvaret av berget fanns ytterligare åtta stycken 6cm kanoner m/07 i kaponjärlavett m/07 belägna i vallgravarna. Här skulle man avfyra allt från krut till skrot som skulle kunna orsaka skada på en fiende som försöker ta sig in i fortet.

Under moderniseringen som ägde rum på 70-talet bytte man ut de stora 15cm pjäserna till 12cm m/24 som var en mindre variant men även effektivare. De ordinarie 8cm kanonerna som redan fanns på hjässan fick kvarstanna. Under senare tid byggdes även ytterligare ett batteri intill Rödbergsfortet som fick namnet “Satelliten” som även de bestod av två stycken 12cm kanoner m/24.

Rödbergsfortet

Batteri Satelliten

I anslutning till Rödbergsfortet anlades på 70-talet ett ytterligare batteri som det inte pratas lika mycket om. Batteriet bestyckades med två 12cm pjäser m/24 och denna anläggning byggdes som utbildningsanläggning till soldaterna där de kunde öva på sina kunskaper. Satelliten kom även i regel att användas vid larmövningar då pjäserna här var av samma model som inne i fortet. Att använda satelliten sparade på tid och resurser då anläggningen inte byggdes lika stor som fortet. Precis som vid de flesta anläggningar fanns även här förläggningar och ammunitionsupplag invid respektive kanon, förberett med 48 projektiler. Förläggningsplatserna var dock vedeldade.

Till dessa pjäser byggdes även en separat betonganläggning där stridsledningen skulle skötas, ett så kallat BPL-värn. En personalstyrka om sex man skötte förbindelsen med både eldledare samt pjäserna vid telefon och radio. I BPL-värnet fanns mätplan med skjutelementgivare för måluttagning, precis samma som inne i forten.

Då denna var en utbildningsanläggning prövade man även att bygga in baksidan av pjäsen med pansarplåt som extra skydd. Även närförsvaret av pjäserna var genomtänkt och skyddade eldställningar fanns att tillgå.

Sista skottet från Rödbergsfortet och Bodens Fästning

Efter att ha varit i bruk i nästan ett sekel var det dags för Rödbergsfortet att tas ur krigsorganisationen. De andra forten hade redan tackat för sig och de var inte längre aktiva, Rödbergsfortet var alltså sist ut bland de fem forten att skjuta sista skottet. Det var på nyårsafton 1997 som stunden var kommen, det sista skottet skulle äga rum. Ungefär 15.000 personer besökte Rödbergsfortet den dagen för att bevittna saluten som skulle äga rum, men även för att deltaga på visningen av fortet. Den visningen var nämligen den första visning för allmänheten.

Eldledarna hade intagit sin position på Södra Bodsjöberget som är beläget ungefär sex kilometer från Rödberget. Härifrån skulle dom leda och ge fasta koordinater till fortets personal som i sin tur skulle ställa in pjäsen efter de korrekta siffrorna. Målet var i Vändträskåns dalgång 8,5 km iväg och det var självklart viktigt att skotten träffade på rätt plats så inte någon skadas. Målet var att fortets fyra 12cm pjäser skulle skjuta slut på huvuddelen av övningsammunitionen som fanns kvar i fortet. Tiden var inne, saluten tog fart och det öronbedövande ljudet höll igång i 30 minuter. När röken hade lagt sig och luftvärnsstrålkastarna släktes hade 345 granater skjutits från fortet och det sista avfyrades av dåvarande Fortchefen Henry Rova.

Läs även mer om anläggningarna i Bodens Fästning:

Bodens Fästning – Ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin
Bodens Fästning – Anläggning 8/ Luftförsvarscentral LFC ÖN3 Illern
Bodens Fästning – Rödbergsfortet
Bodens Fästning – Gammelängsfortet
Bodens Fästning – Leåkersfästet
Bodens Fästning – Norra Åbergsfästet
Bodens Fästning – Sveriges guldreserv
Bodens Fästning – Södra Åbergsfortet
Bodens Fästning – Mjösjöfortet
Bodens Fästning – Radiobunkern
Bodens Fästning – Ballonghallen

Rödbergsfortet
Rödbergsfortet i sin vinterförplägnad under Januari månad. Pjäsrören ligger vilandes under väderskydd och inväntar våren.
Rödbergsfortet
Till fortet fanns två stycken strålkastarställningar till hjälp att belysa upp bl.a fientliga flygplan.
Rödbergsfortet
Fasaden på Rödbergsfortet med en ingång längre bort till vänster i bild. Här syns det tydligt hur man borrat och sprängt sig in i stora sektioner för att sedan gjuta en vägg.
Rödbergsfortet
På andra sidan vallgraven finns ytterligare en ingång som leder in till en annan del av fortet, alldeles invid. Här syns ett par av de skyddsdörrar som skall skydda personalen på insidan.
Rödbergsfortet
Självklart behövdes en sjukvårdsavdelning för soldater som var sårade och sjuka. Inte så jätte stort men detta rum inrymmer några sängar. Förr fanns det en kamin i ett utav hörnen som skulle förse rummet med värme.
Rödbergsfortet
I korridoren mellan tandläkaren och sjuksalen finns fortfarande mängder kvar med materiel från förr.
Rödbergsfortet
Inne i stridsledningscentralen finns fortfarande mycket saker kvar, här är en gammal hederlig telefon på ett skrivbord tillsammans med stämplar och en radio.
Rödbergsfortet
Alla stämplar har olika tryck. Vad för tryck de har kan man bara fantisera om.
Rödbergsfortet
Detta är tandläkarrummet och tillhörande stol. Många soldater hade vid inryck väldigt dåliga tänder så många fick lov att dra ut dom redan vid första dagarna.
Rödbergsfortet
Detta är sjukvådsrummet där patienter först blir behandlade innan de flyttades vidare till ett annat rum.
Rödbergsfortet
Till all typ av sjukvård behövs ibland mediciner och verktyg.
Rödbergsfortet
Utanför logementen står kängorna kvar och skiner.
Rödbergsfortet
Ett utav tre stora logement där soldaterna skulle tillbringa nätterna. Nu står endast två sängar på höjden men kan få tillökning med ytterligare en säng på höjden om så krävs. Innehållet i sängarna var från början gjort av Tagel, som skulle kunna absorbera mycket fukt.
Rödbergsfortet
En annan del utav korridoren som leder förbi logementen. Här finns lite mer utrustning kvar från dåtidens materiel.
Rödbergsfortet
Tio handfat med kallvatten fanns tillgängligt för att kunna tvaga sig innan läggdags. Till en början var det fuktigt och kallt i hela fortet.
Rödbergsfortet
Detta är en utav de kaponiärkanoner som fanns i fortet. Dessa skulle agera som närförsvar i fortets vallgravar om fienden kom allt för nära.
Rödbergsfortet
Långa korridorer förbinder fortets olika delar. Man har även olika färger på väggarna beroende på vilken del av berget man befinner sig i.
Rödbergsfortet
Ett utav det viktigaste utrymmet fanns innanför den högra av dessa dörrar. Där fanns nämligen spritlagret för fortets soldater. Vid en kärv situation kunde soldaterna tilldelas en liten del sprit.
Rödbergsfortet
Detta är fortets mobförråd där en stor del materiel finns. Hit skulle också de soldater som arbetade tidvis komma och komplettera sin utrustning.
Rödbergsfortet
För att kunna tillgodose alla arbetande i berget behövdes ett riktigt kök där man kunde göra storkok. Spisen mitt i bild är en utav de första hjälpmedel som fanns i fortets kök. Detta moderniserades med tiden.
Rödbergsfortet
Stridsledningscentralen i Rödbergsfortet har även det de mesta kvar från den tid det var högaktivt. Olika kartor på väggarna visar Övre Norrland och även de olika försvarsanläggningar som var belägna i berg med artilleripjäser.
Rödbergsfortet
Även detta var tidigare ett logement. När tekniken moderniserades och personalen minskade kunde man göra om detta till en matsal.
Rödbergsfortet
En vägg har byggts från nya matsalen. På väggen hänger tavlor på konungen och drottningen.
Rödbergsfortet
Hylsor av varierande storlek liggandes på en gammal radio inne i nya matsalen i berget.
Rödbergsfortet
Kommunikationen är avgörande för att kunna strida. Här inne i Stridsledningscentralen står en äldre modell kvar.
Rödbergsfortet
En broschyr med en provisorisk beskrivning på den 8,4 cm pjäs av modell m/47.
Rödbergsfortet
Stridsledning
Rödbergsfortet
Mer handfat och plats för tvagning. Här utanför det gamla logementet och en bit ifrån Stridsledningscentralen.
Rödbergsfortet
Wadenholt visar upp sig på första sidan av en broschyr för Bodens Artilleriregemente och Försvarsområde 63.
Rödbergsfortet
Från markplan går den långa tunnel som förbinder alla de olika utrymmen i berget. Genom denna trappa kommer man upp till centraltunneln som länkar samman pjäserna och de rum som krävdes för ammunition och förvaring.
Rödbergsfortet
Vid modernisering av fortet byggdes dessa hissar som gjorde arbetet klart mycket lättare med att frakta upp ammunitionen till pjäserna. Innan var soldaterna tvungna att springa hela vägen upp.
Rödbergsfortet
En vy nedåt från centraltunnelns början mot markplan.
Rödbergsfortet
Centraltunneln som förbinder de olika pjäserna via ytterligare tunnelsystem och trappor upp mot hjässan. Här fanns också förvaring av ammunition i de olika rum.
Rödbergsfortet
En blick nedåt från en utav de stora 12cm pjäserna i fortet. Hissen för ammunitionen syns på vänstersida av trappan.
Rödbergsfortet
Förr var det viktigt med hur pjäsen var placerad efter en övning. Riktningen skulle vara 2200 och det är rakt mot våra grannar i öst.
Rödbergsfortet
En skymt av en utav 12cm pjäserna i fortet. Det är ytterligare en bit upp kvar till hjässan på berget. Här nere satt personalen som laddade och avfyrade pjäsen.
Rödbergsfortet
Hjässan på Rödbergsfortet. Här uppe fanns totalt åtta pjäser av storlek från 8-12 cm. På bilden syns de större varianterna på 12 cm.
Rödbergsfortet
Från hjässan är det en bra bit ner till centraltunneln som ligger någonstans därnere i mörkret.
Källa:
Nyström, B. O., Skeppstedt, S. (1990). Boden Fästningen - Garnisonen - Samhället. Kungl Bodens artilleriregementets historiekommité 

Statens fastighetsverk. (u.å). Bodens fästning (Karta & historik) [Broschyr].

Samtal med tidigare personal i anläggningen.




Leave a Comment