Scroll to Content




Mjösjöfortet

Boden har mycket att bjuda på när det gäller platser knutna till försvaret. Mjösjöfortet med sina artilleripjäser är en utav de platser som tidigare hade en betydande roll för försvaret av staden. Man kan skymta fortet ända från samhället även då det ligger en bit bort. Man känner igen placeringen då trädlinjen på bergets topp helt plötsligt försvinner i ett par hundra meter innan den tar vid igen. Man var tvungen att avverka träden för att frigöra plats åt kanonerna(pjäserna) så man kunde träffa fienden istället för en massa träd.

Vägen till försvarsanläggningen är som vid de flesta platser av dessa slag, en mindre grusväg. Den håller en uppförslutning under nästan hela färden till fortet och på vägen dit passerar man flera tidigare förråd som användes till mobiliseringen. Tidigare har hela området varit fullt med olika förråd i skogarna som idag är rivna. Efter några kilometer når man en bom som gör att trafik inte kan ta sig hela vägen fram. Intill bommen sitter en informationsskylt som berättar lite historia om Mjösjöfortet och bodens fästning som är ganska intressant. Efter bommen tar asfalten vid och färden fortsätter uppåt.

Bodens fästning - Mjösjöfortet
Hjässan av Mjösjöfortet och del av bestyckningen syns.

Efter relativt tät skog öppnar området upp sig en aning och en stor grind står på vid gavel in till det inhägnade området. Taggtråden sitter fortfarande kvar högst upp på staketet som har börjat tappa färgen en aning. Ett maskerat värn finns byggt på en höjd intill inslaget till Mjösjöfortet. Runt om i terrängen finns taggtråd utlagd i flera lager för att försvåra en framryckning från en anfallande fiende. Sprängstenen från bergets insida har man tippat ut runt omkring fortet på de bergsidor som är riktade mot fienden, också för att bidra med en ytterligare tröskel mot en fiendes framryckning.

Tunnelmynningen in till fortet skyddas med flera sektioner av gallergrindar. Dem börjar tappa en del av sin färg och rosten har tittat fram, men hantverket som man lagt ner på detta är väldigt imponerande. Längs med tunnelns bergsidor finns ett par dörrar som leder in till olika mindre utrymmen, troligtvis elkraft. Mot slutet av tunneln tränger dagsljuset in och bergväggen av själva fortet tar över uppmärksamheten från allt annat. Fortgraven som skiljer Mjösjöfortet från resten av berget är säkerligen tio meter bred och femton meter hög. Mot fortets bergsida kan flertalet ingångar synas som numera är plomberade och stängda.

Bodens fästning - Mjösjöfortet
Vallgraven som omsluter fortet. På vänster bergvägg kan man se de gamla inslagen.

Vegetationen börjar sakta ta över här inne i fortgraven. Den markyta som tidigare gjordes syns inte längre. Man kan höra lite vatten sippra ner längs med ena bergväggen, annars är det helt tyst här nere. En bit bort syns en dörr stå öppen och förhoppningarna blir allt större om att få se insidan på fortet. När vi kommer fram syns plomberingen precis innanför den öppna dörren, då man troligtvis använt dörren att gjuta mot. Väldigt synd, men vandringen runt fortet fortsätter.

2. Fästningen tar form

Detta avsnitt förekommer i flera artiklar.

Området i och runt Boden innehöll ofantligt många fortifierade objekt med varierande storlek som tillsammans med de fem stora bergforten utgjorde det som kom att kallas “låset i norr”. Fästningen ingick som i en del av Bodens garnison och var uppdelad i tre fortgrupper: Norra, Östra, Södra. Utöver den territoriella uppdelningen i fortgrupper delades fästningen inledningsvis in i fyra infanteriförsvarsområden: Degerbergsområdet, Mjösjöområdet, Åbergsområdet och Rödbergsområdet (Nyström & Skeppstedt, 1990:128).

Inom varje fortgrupp och infanteriförsvarsområde fanns ett stort antal fortifierade installationer utöver bergforten där bland annat skansar, skyttevärn och stormhinder är några exempel. För att skydda dessa fronter mot fiendens framryckande fordon och stridsvagnar anlades över 40 kilometer pansarhinder i form av sten eller gjutna i betong. Dessa hinder uppmätte 75 000 till talet och skulle förhindra framfarten mot Boden. Väl inne i Boden uppfördes fem regementen och ett stort antal militära enheter. Idag finns endast två regementen kvar som nyttjas av myndigheten.

Befästningskommitténs förslag från 1897 var en utgångspunkt som sedermera övergick till ett riksdagsbeslut om fästningsbyggande år 1900 (Nyström & Skeppstedt, 1990:103). Till en början fanns förslag på sex fort runt Boden där Paglaberget skulle få sitt eget. Som komplettering fanns sex snabbeldsbatterier, två mellanverk och en rörlig artillerireserv i förslaget. Dessa olika befästningar skulle tillsammans störa fiendens framfart på långt avstånd. Skulle fienden mot förmodan ta sig allt närmare forten hade snabbeldsbatterierna till uppgift att verka på avstånd från 600 meter (Nyström & Skeppstedt, 1990:108).  Arbetet startade år 1901 och invånarna i Boden trodde inledningsvis att en ny era av gruvaktivitet hade kommit till staden och att antalet jobb skulle öka.

“Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler. Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer.

Arbetet med fästningen skulle påskyndas och flera arbetslag med fästningsarbetare kallades till orten för att genomföra arbetet av de olika objekten i fästningen. Med dåtidens teknik och utrustning som fanns tillgodo medgav det stora utmaningar. Ryggraven och tunnlarna i forten var de första att sprängas ut tätt följt av tornbrunnarna där pansartorn och tornpjäserna skulle monteras. Det fanns inte tillgång till elektriska borrmaskiner i Boden förrän år 1909. Utöver de stora arbetet med att utforma tunnlar och gravar krävdes skickliga arbetare med exempelvis murnings- och inredningsarbeten. De olika forten färdigställdes succesivt men redan 1907 kunde det första skottet från Gammelängsfortet avlossas. Sakta men säkert började fästningen färdigställas och år 1908 ansågs fästningen vara i försvarbart skick (Nyström & Skeppstedt, 1990:327-329).

Frontlinjen för fästningen kom att kallas för huvudlinje, senare huvudförsvarslinje. Denna linje skulle under tidens gång komma att justeras beroende på årstid och de “Grunder” som gällde. Under 1922 års Grunder minskades de fyra infanteriförsvarsområdena ned till endast tre då det västra försvann(Nyström & Skeppstedt, 1990:131). År 1937 ändrades benämningen Grunder till Plan. År 1943 ersattes de gamla instruktionerna för fästningen med av överbefälhavaren fastställda anvisningar för försvaret av Bodens fästning där det linjära försvaret helt ersattes av ett djupzonsförsvar. Där ingick till omfattande spärrområden och försvarslinjer följt bakom varandra (Nyström & Skeppstedt, 1990:138).

Mjösjöfortet var en del av Bodens fästning och stod färdigt 1910. Fortet var byggd för att klara en längre belägring. I fortet fanns bland annat logement, eget kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar till den drygt 500 man stora besättningen som skulle bekämpa fienden. Bestyckningen på fortets hjässa utgjordes av åtta kraftfulla kanoner med en kaliber mellan 8,4-12 centimeter som skulle slå mot fienden på längre avstånd från Boden. Mjösjöfortet utgick som befästning redan år 1978 (Statens fastighetsverk, u.å).

3. Uppbyggnaden

Mjösjöfortet var en del av Bodens Fästning och togs i bruk 1910. Fortet var byggt för att klara en längre belägring. Här fanns logement och mässar, eget kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar till den drygt 500 man stora personalstyrkan. Bestyckningen utgjordes av tio kraftfulla kanoner med en kaliber på 8,4-15 centimeter och åtta kaponjärkanoner med 5,7 centimeters kaliber för närförsvar. Mjösjöfortet utgick som befästning 1978.

Försvaret i norr var eftersatt vid sekelskiftet 1900. Finland ingick i det Ryska storfurstendömet och det ryska hotet mot malmfälten och malmbanan ansågs uppenbart. År 1900 beslutade regeringen att anlägga Bodens Fästning. Placeringen var strategisk. Motoriserade förband och flyg var ännu inget hot och till Boden nådde inte fientlig flottas artilleri. Här anslöt också stambanan till malmbanan. Via järnväg skulle Boden snabbt kunna mobiliseras.

Anläggningar nedsprängda i berg var det senaste inom försvarskonsten. Kring Boden fanns passande berg och 1916 stod allt klart. Fästningen utgjordes av fem fort och tre mindre fästen. Fem regementen anlades nere i staden för att betjäna fästningen. Tillsammans utgjorde de Bodens garnison. Fullt mobiliserat skulle mer än 15000 soldater ingå i försvaret. Bodens Fästning var i bruk under två världskrig och kanske bidrog slagkraften till att hålla fienden på behörigt avstånd. På 1970-talet påbörjades en avveckling. År 1997 sköts en sista salva från Rödbergsfortet, men all nedlagt möda i bergen består.

Interiörbilderna är lånade av Swedenexplorers.

Idag förvaltas forten av SFV.

Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Handfat och hygienutrymmen nere i fortet invid logementen.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Berget behövde både behållare för diesel och olja för att tillgodose den motor som skulle driva berget om det vanliga elnätet slogs ut.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Långa korridorer som löper längs de olika våningarna. Till höger i bild syns stället för vapnen.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Sängarna står fortfarande kvar i ett utav logementen. Fukten och möglet har verkligen angripit materialet.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Här i Fortets kök syns det klart och tydligt vad som är rostfritt. För att kunna tillaga mat till så många soldater krävs stora kärl att laga maten i.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Fortet hade även en egen vattencistern där vatten lagrades för att sedan användas till bl.a matlagning, tvagning och städning.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Det finns många rum och utrymmen i berget. Detta är ett utav rummen, dock oklart för våran del vad som pågått härinne under fortets aktiva tid.
Mjösjöfortet, Bodens Fästning
Den stora trappan som leder mellan centraltunneln upp mot pjäserna och våningen där logementen bl.a finns.

Källa:

Nyström, B. O., Skeppstedt, S. (1990). Boden Fästningen – Garnisonen – Samhället. Kungl Bodens artilleriregementets historiekommité

Statens fastighetsverk. (u.å). Bodens fästning (Karta & historik) [Broschyr].

Leave a Comment