Anläggning 8

Bergrummet i Klinten är en anläggning som har varit riktigt hemlig under lång tid. Militäranläggningen bestod av ett komplex på flera våningar som var beläget långt ner i urberget där både MiloStaben för armén ,flygvapnet och även civilförsvaret huserade. I en av dom 15 delarna byggdes en mäktig Luftförsvarscentral med FAR-signal Illern som skulle ta över arbetet från den äldre Luftbevakningscentralen. I den här artikeln kommer fokuset ligga på själva Luftförsvarscentralen.

Området runtomkring Boden var tidigare ett gigantiskt skyddsobjekt som förbjöd utländska personer till tillträde. Mäktiga informationstavlor vid infartsvägarna till Boden hänvisade att det var ett skyddsobjekt på flertalet olika språk, därmed Ryska. Inom detta område finns staden Boden och dess Fästning som utgör ”Låset i norr” med dess fem stora fort och ett stort antal andra fortifikatoriska anläggningar som byggdes för att försvara staden, området och den viktiga järnvägen som slingrade sig genom landet. Forten runt om staden har under senaste perioden varit ett populärt besöksmål då dessa går att besöka idag. Rödbergsfortet arrangerar guidade visningar.

Kärt barn har många namn

Det folk sällan känner till är det gigantiska bergrum som fanns på den ”Norra fronten” inom Bodens Fästning. Slingriga skogsvägar i den täta skogen leder tillslut fram till en stor öppen yta där vakten haft sitt skjul tillsammans med parkeringar och några baracker. Man kan än idag se var ingångarna till försvarsanläggningen var, som nu är övertäckta med jord och grus. Anläggningen kom att kallas för bl.a Anläggning 8 ,men kärt barn har många namn och det gäller även denna anläggning. Viktiga militära anläggningar kallades i folkmun för krigssjukhus och denna anläggning är en av de mytomspunna platser som kallats för just detta. Ibland kunde myndigheterna gå ut med information till de boende i närheten att det endast är ett sjukhus, för att inte väcka nyfikenheten. Vi börjar med att berätta om den totala anläggningen innan vi går in på Luftförsvarsdelen.

Utformning av Anläggning 8

Arbetet med att spränga ut bergrummet började redan tidigt på 1900-talet och har successivt blivit större och större. Med åren som gick flyttade även fler funktioner in i berget och utbyggnaden fortsatte i rask takt. Enligt uppgifter från personal som jobbat i bergrummet syntes alla de olika tidsepoker från 30-talet och framåt i anläggningens konstruktion, vilket låter riktigt fascinerande. i över 800 rum funnits och detta uppdelat på många tusen kvm. Bergrummet har ett antal ingångar i varierande storlekar ,allt från små nödutgångar på hjässan(toppen på berget) till portar stora nog för lastbilar av större modell skall kunna åka in på ett diskret sätt och lasta samt lossa materiel inne i berget. Stora förrådsutrymmen byggdes tillsammans med ledningscentraler inne i berget tillhörande de militära ledningsstaberna i området.

”Under krig skall all inpassering ske genom inslag 2 eller 3 beroende på i vilken anläggning man tjänstgör.”

Matsalen skall ha varit stor nog att kunna inhysa över tusen personer och vid skyddsdrift hade anläggningen kapacitet att ha 1500 personer arbetandes samtidigt med sina arbetsuppgifter. Det är svårt att få korrekt information runt en av landets troligtvis största försvarsanläggningar med ledningsfunktioner då minnet hos personalen varierar en del sedan deras tid som anställda i berget. Men alla kommer överens om en sak ,anläggningen var riktigt speciell.

För att kunna kommunicera mellan detta bergrum och andra anläggningar behövdes master och antenner. Och för att inte röja bergrummets position allt för mycket placerades en s.k ”mastpark” tillhörande detta bergrum några kilometer bort, utom en radar för höjdmätning. Detta för att fienden vid ett eventuellt anfall inte skulle skada själva hjärnan i systemet utan istället förstöra någonting som man kan reparera snabbare. 

Dedär med att en del anläggningar kallas för krigssjukhus kan ibland stämma. Denna anläggning var förberedd att kunna agera krigssjukhus om så krävdes och det var då vissa utvalda delar som skulle ge plats åt skadade.

 Anläggning 8 - Bodens FästningVentilation och nödutgång på hjässan av berget. I Direkt anslutning finns också luftvärnsställningar som skall försvara berget.

 Luftförsvarscentralen (LFC) ÖN3

 

Flygvapnet behövde stora centraler runt om i landet som förenklat sagt skulle ta emot och skicka vidare information och uppgifter som inkom från radar- och optiska luftbevakningsrapporter. Detta för att effektivare kunna upptäcka fienden och skydda vårt luftrum. Landet var uppdelat i olika sektorer och tanken var att varje sektor skulle få varsin Luftförsvarscentral (LFC). Dessa centraler byggdes som fortifierade anläggningar djupt ned berget med ett gott skydd mot luftstötvågor samt stridsgaser som var möjliga faror under ett krig. Denna luftförsvarscentral placerades i område ÖN3 som står för Övre Norrland.

”Den äldsta delen var nog tillhörade A8 och den modernaste tillhörde F21, alltså LFCn”

Hela anläggningen har varit ett byggprojekt ända in på 2000-talet och bergrummet blev allt större för allt fler funktioner som skulle få plats samt att en större mängd personal skulle kunna tillgodose det behov man hade. Den nya Luftförsvarscentralen (LFC) av ”modell 50” byggdes i anslutning till den äldre Luftbevakningscentralen och hade FAR-signalen ”Myggan”. FAR= Fast Anropssignal för Rapportering inom luftförsvaret.

Luftförsvarscentral LFCLuftförsvarscentral Typ II. Här syns korridoren som leder förbi en del rum som finns i bergrummet. Denna bild är tagen i en annan Luftförsvarscentral i landet.

Modell 50

När det gäller själva Luftförsvarscentralen (LFC) i berget så började arbetet på 50-talet med att få upp en central av typ Modell 50. Efter flera olika testanläggningar i både bergrum men även provisoriska utrymmen kom man slutligen fram till en utformning som skulle införas. Resultatet blev en yta på 1800kvm som var fördelade på tre våningar. Anläggningen skulle bli självförsörjande gällande elkraft och vatten, precis som resten av Anläggning 8. Men med tanke på att Luftförsvarscentralen är en sådan viktig del så valde man att avskärma den med ytterligare stötvågs och gasgränser, tillsammans med egen reservkraft. 

Hjärtat i Luftförsvarscentralen skulle komma att bli OP-rummet, även kallad ”Kyrkan” på grund av sin utformning. Likt en stor biograf fanns de stora översiktskartor och tablåer uppsatta på en stor vägg med en höjd av tre våningar. För att personalen skulle få en bra överblick byggdes bås i tre estrader med ett behagligt avstånd från kartorna. På den stora golvyta som utgjordes mellan estraderna och översiktskartorna fanns lägeskartorna på ett gigantiskt bord där markeringar gjordes med uppgifter inkomna från radarstationer och den optiska luftbevakningen.  

Luftförsvarscentral LFCLuftförsvarscentral av Typ II. Här syns en av de stora inslagstunnlarna som idag är halvt raserade.

År 1955 togs Luftförsvarscentralen (LFC) i operativ drift för första gången och använde sig då av namnet ”Myggan”. Några år senare genomfördes en större övning i berget där personalen arbetade oavbrutet i en vecka. Övningen kallades för ”Nattsol” och här tränades personalen från Fjärde Flygeskadern i berget under skyddsdrift.

1960 ändrades modellen i anläggningen och då bytte man även kodnamnet för bergrummet. Det är nu som Luftförsvarscentral ILLERN föddes och skulle operera i många ytterligare år. Det är även nu på 60-talet som incidentberedskapen startar och är skulle vara aktiv i tjugo år. Berget skulle alltså alltid vara i beredskap om någonting inträffade.

 

Stril 60 och LFC Typ 2

1974 påbörjar ombyggnation och modernisering för Luftförsvarscentralen i Anläggning 8. I och med att Stril 50 nu hade övergått till Stil 60 behövde ny utrustning monteras. Illern fick storbildsprojektion samt huvuddator som gjorde det lättare för det arbetande i berget. Denna anläggning blev en Typ 2 vilket innebär att anläggningen endast moderniserades efter de nya behoven. Det finns även anläggningar av Typ 1, vilka är helt nybyggda berganläggningar som konstruerats och anpassats till det nya Stril 60 systemet från början. Det som skiljde Typ 2 var att anläggningen helt saknade förmåga för radarjaktledning och detta fick skötas från radargruppcentralen och jaktradarstationerna inom samma område. Därför gjordes en ny dataförbindelse med radargruppcentralerna (RRGC) för att snabbare kunna ta emot och skicka information mellan de olika bergrummen..

Radargruppcentral RRGC
Inne i Radargruppcentralen skulle informationen från radarstationer filtreras innan de skickades vidare till Luftförsvarscentralen. Bilden är tagen i en stor Radargruppcentral.

Denna LFC fick precis som de två övriga anläggningar som uppdaterades till Typ 2, databehandlings- och presentationsutrustning DBU 02. Denna nya dator tog emot information och måldata från radargruppcentralen inom sektorn och presenterade uppgifterna på en storstorbildsduk som var 4×4 meter stor.

Utöver det så fanns även på tablåväggen flera olika skärmar.

  • Anteckningstablå
  • Jakttablå
  • Lv-tablå
  • Stril-tablå
  • Vädertablå

Allt detta kunde personal övervaka från deras operatörshytter. Nedanför tablåväggen fanns kartbordet där information från radarstationer inkom. Där inkom information från stationer optisk luftbevakning som inte vara anslutna till Rrgc

Master och kommunikation

Incidentberedskapen som innefattade Strilenheten och marktelepersonalen skulle tillslut flyttas från Illern till Luleå och därifrån skulle nu fredsverksamheten ledas. Luftförsvarscentral Illern blev den sista operativa anläggning av sitt slag.

Tiden efter malpåse

Likt som många bergrum som var tänkt att försvara landet byggdes denna anläggning långt ut i dom täta skogarna. Grusvägen som leder upp mot anläggningen är asfalterad men vegetationen håller på att ta sig genom ytan. När man väl kommer fram till den plats där Anläggning 8 fanns syns tydliga spår efter aktivitet. En stor öppen plan där barackerna stod innehåller numera bara grus och grushögarna mot bergets fot döljer inslagen in i berget.

Gamla delen var avstängd.

 

 

Kolla gärna in resten av Bodens Fästning i de andra artiklarna.

Bodens Fästning – Ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin

Bodens Fästning – Rödbergsfortet Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Gammelängsfortet Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Leåkersfästet Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Norra Åbergsfästet

Bodens Fästning – Sveriges guldreserv

Bodens Fästning – Södra Åberget Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Mjösjöfortet

Luftförsvarscentral LFC ÖN3 Illern

 
 http://www.fht.nu/fv_bilder_lednsys_luftforsvar_anl_lfc_m50.html
http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Ledningssystem/Strilcentraler/Lfc_2/fv_nytt_4_99_i_korthet_illern_i_graven.pdf
http://www.fht.nu/Dokument/Flygvapnet/flyg_publ_dok_stril_60_v_2.pdf

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *