Anläggning 8 – klinten

Bergrummet i Klinten är en anläggning som har varit riktigt hemlig under lång tid. Militäranläggningen bestod av ett komplex på flera våningar som var beläget långt ner i urberget där både MiloStaben för armén ,flygvapnet och även civilförsvaret huserade. I en av dom 15 delarna byggdes en mäktig Luftförsvarscentral med FAR-signal Illern som skulle ta över arbetet från den äldre Luftbevakningscentralen.

Området runtomkring och även i staden Boden var tidigare ett gigantiskt skyddsobjekt som förbjöd utländska personer till tillträde. Mäktiga informationstavlor vid infartsvägarna till Boden hänvisade att det var ett skyddsobjekt på flertalet olika språk, därmed Ryska. Inom detta område finns staden Boden och dess Fästning som utgör ”Låset i norr” med dess fem stora fort och ett stort antal andra fortifikatoriska anläggningar som byggdes för att försvara staden och den viktiga järnvägen som slingrade sig genom området. Forten runt om staden har under senaste perioden varit ett populärt besöksmål då dessa går att besöka idag. Rödbergsfortet arrangerar guidade visningar. (Södra Åberget är idag plomberat).

Lufrförsvarscentral
En bild från den tid då det digitala tog över ,med projektionsskärmar.

 

Det folk sällan känner till är det gigantiska bergrum som fanns på den ”Norra fronten” inom Bodens Fästning. Slingriga skogsvägar ute i den täta skogen leder tillslut fram till en stor öppen yta där vakten haft sitt skjul tillsammans med parkeringar och några baracker. Man kan än idag se var ingångarna till försvarsanläggningen och Anläggning 8 fanns, men som nu är övertäckta med jord och grus.

Vissa viktiga militära anläggningar kallas i folkmun för ”krigssjukhus” och denna anläggning är en av de mytomspunna platser som kallats för just ”krigssjukhus”. Enligt uppgifter från personal som jobbat i bergrummet skall över 800 rum funnits och då uppdelat på många tusen kvm. Bergrummet har ett antal ingångar i varierande storlekar ,allt från små nödutgångar på hjässan(toppen på berget) till portar stora nog för lastbilar av större modell skall kunna åka in på ett diskret sätt och lasta samt lossa materiel inne i berget. Stora förrådsutrymmen byggdes tillsammans med ledningscentraler inne i berget tillhörande de militära staberna i området.

Matsalen skall ha varit stor nog att kunna inhysa över tusen personer och vid skyddsdrift hade anläggningen kapacitet att ha 1500 personer arbetandes samtidigt med sina arbetsuppgifter. Det är svårt att få korrekt information runt en av landets troligtvis största försvarsanläggningar med ledningsfunktioner då minnet hos personalen varierar en del sedan deras tid som anställda i berget. Men alla kommer överens om en sak ,anläggningen var riktigt speciell.

För att kunna kommunicera mellan detta bergrum och andra anläggningar behövdes master och antenner. Och för att inte röja bergrummets position allt för mycket placerades en s.k ”mastpark” tillhörande detta berg några kilometer bort. Detta för att fienden vid ett eventuellt anfall inte skulle skada själva hjärnan i systemet utan istället förstöra någonting som man kan reparera snabbare.

 

LFC Illern
Innanför inslaget finns en lång tunnel tillsammans med en lastkaj där i- och ulkastning kan ske. Bilden är från programmet ”Hemligstämplat”.

 LFC ÖN3 Illern

Hela anläggningen har varit ett byggprojekt ända in på 2000-talet och bergrummet blev allt större för att fler funktioner skulle få plats samt att en större mängd personal skulle kunna tillgodose det behov man hade. Den nya Luftförsvarscentral (LFC) byggdes i anslutning till den äldre Luftbevakningscentralen (LGC) och hade FAR-signalen ”Illern” när den begav sig. Tidigare har den också haft FAR-signal ”Myggan”.

Flygvapnet behövde centraler runt om i landet som kunde ta emot och skicka vidare information och uppgifter via radarstationer för att effektivare kunna upptäcka fienden och skydda vårt luftrum. Landet var uppdelat i olika sektorer och i varje sektor byggdes därför en Luftförsvarscentral (LFC). Dessa centraler byggdes som fortifierade anläggningar i berg, alltså med ett skydd mot luftstötvågor samt stridsgaser som var möjliga faror under ett krig.

Arbetet med att spränga ut ett bergrum började redan tidigt på 1900-talet och har successivt blivit större och större. När det gäller själva Luftförsvarscentralen (LFC) i berget så började arbetet på 50-talet med att få upp en central av typ Modell 50. År 1955 togs Luftförsvarscentralen (LFC) i operativ drift för första gången och använde sig då av namnet ”Myggan”. Några år senare genomfördes en större övning i berget där personalen arbetade oavbrutet i en vecka. Övningen kallades för ”Nattsol” och här tränades personalen från Fjärde Flygeskadern i berget under skyddsdrift.

Det stora OP-rummet inne i LFC Illern som kom att kallas för kyrkan p.g.a. dess utformning. Detta var hjärtat i anläggningen och härifrån skulle man ha en översikt av det svenska luftrummet samt aktiviteten i luften. Foto: http://fht.nu/

Stril60/LFC Typ-2

1960 ändrades modellen i anläggningen och då bytte man även kodnamnet för bergrummet. Det är nu som Luftförsvarscentral Illern föddes och skulle operera i många ytterligare år. Det är även nu på 60-talet som incidentberedskapen startar och är skulle vara aktiv i tjugo år. Berget skulle alltså alltid vara i beredskap om någonting inträffade. Det var också nu som den största moderniseringen gjordes i Centralen. Nu fick Illern storbildsprojektion samt presentation som gjorde det lättare för det arbetande i berget. En ny dataförbindelse med RRGC infördes även för att snabbare kunna ta emot och skicka information mellan de olika bergrummen runt Boden.

Incidentberedskapen som innefattade Strilenheten och marktelepersonalen skulle tillslut flyttas från Illern till Luleå och därifrån skulle nu fredsverksamheten ledas.

Anläggning 8 - Bodens Fästning
Ventilation och nödutgång på hjässan av berget. I Direkt anslutning finns också luftvärnsställningar som skall försvara berget.

Efterkrigstiden

Likt som många bergrum som var tänkt att försvara landet byggdes denna anläggning långt ut i dom täta skogarna. Efter att ha åkt på en grusväg en bra bit kommer man fram till en insticksväg som blir asfalterad. När man väl kommer fram till den plats där Illern och dom andra funktionerna fanns syns tydliga spår efter aktivitet. En stor asfaltsplan och flera inslag mot berget.

Inslaget som ska ha varit huvudporten till bergrummet tillhör ett utav de två västra inslagen. Det finns ytterligare fyra inslag in i berget från markytan samt nödutgångar längre upp på berget. Mystiken och nyfikenheten över hur insidan ser ut är stor..

Men det lilla man kan se av dom hemliga ingångarna är idag bara jordhögar. Tyvärr så är denna jätte anläggning plomberad sedan några år tillbaka och man valde att gjuta igen ingångarna och lägga mängder med jord- samt stenmassor den gjutna ingången.

 

Kolla gärna in resten av Bodens Fästning i de andra artiklarna.

Bodens Fästning – Ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin

Bodens Fästning – Rödbergsfortet Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Gammelängsfortet Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Leåkersfästet Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Norra Åbergsfästet

Bodens Fästning – Sveriges guldreserv

Bodens Fästning – Södra Åberget Inlägg pågång.

Bodens Fästning – Mjösjöfortet

Luftförsvarscentral LFC ÖN3 Illern

 
LFC Illern
Bild på en utav fordons-inslagen till bergrummet. Bilden är från programmet ”Hemligstämplat”.
LFC illern, boden
Vid rensning av bergets innehåll, på marken ligger massa kabelskrot. Bilden är från programmet ”Hemligstämplat”.
LFC Illern, Boden
En förbindelsetunnel mellan de olika delar av bergrummet. Bilden är från programmet ”Hemligstämplat”.
LFC Illern, Boden
Västra inslaget där fordonstrafik var välkommen. Bilden är från programmet ”Hemligstämplat”.
LFC Illern, Boden
Stötvågsgräns in mot den skyddade delen av bergrummet. Bilden är från programmet ”Hemligstämplat”.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *