Rödbergsfortet
Rödbergsfortet med sina mäktiga pjäser på bergets hjässa var ett utav de fem fort som utgjorde en del utav Bodens Fästning. Detta är uppfört under 1900-talets första tid och är troligtvis den anläggning som flest folk känner till när man nämner Bodens Fästning. Det många inte vet är att de fem forten endast utgjorde 25% av Fästningen, vilket betyder att det finns bra mycket mer att utforska både över och under jord runt omkring Boden.
I början an 1900-talet hade järnvägen tagit sig upp mot Sveriges norra delar och stambanan skulle komma att passera just Boden.Tillsammans med stambanan fanns ytterligare en viktig järnvägslinje som slingrade sig från malmfälten i väst till Luleå på östkusten, också den via Boden. Man märkte att denna järnvägskorsning var en viktig del av infrastrukturen och ville därför skydda den till varje pris. Man började planera och kom fram till att fem fort skulle anläggas i en cirkel runt om staden. Invånarna i Boden trodde från början att det var en ny gruvaktivitet som skulle äga rum i Boden och att antalet lediga jobb skulle öka.
Det var när nuvarande Fortifikationsverket köpte loss marken där forten skulle byggas som det verkligen tog fart. Innan detta hade projektet med att konstruera någonting av bergen stått still. 1903 påbörjades alltså byggnationen av Rödbergsfortet där flera olika arbetslag utförde olika uppgifter med att hacka, spränga och att få bort all den stenmassa som blev över. Med dåtidens teknik gjordes allt för hand och arbetet med att hacka bort stenen var mycket påfrestande för de anställda vid byggnationen.
Mycket utav stenmassorna från forten användes till att bygga grunderna till de kaserner som anlades i Boden. Resten av stenmassan slängdes ned för det stup som vetter mot Öst och bidrog till ett svårare anfall för fienden att ta sig upp till fortets vallgrav som slingrade sig runt de tre resterande sidorna på Rödbergsfortet.
Till sin hjälp hade de arbetande support i form av hästar när de tyngsta delarna skulle monteras på fortets hjässa, nämligen pjästornen. Med en stor mängd hästar drogs pansardelarna upp på bergets topp i en långsam men säker takt. De tyngsta enskilda delarna på pjäsen vägde 25 ton och tillsammans vägde pjäsen omkring 100 ton. 1907 provskjuts den första färdiga pjäsen och nästkommande år hade alla pjäser på fortet blivit provskjutna.
Modernisering i omgångar
Under den första tiden efter fortet stod klart fanns varken elektricitet eller värme. Allt eftersom tiden gick såg man bristerna som fanns i berget och moderniserade utrustningen vartefter. Från början eldade man endast på ett fåtal platser i berget för att försöka få lite värme. Det var både fuktigt och kallt för soldaterna i fortet innan moderniseringarna ägde rum. Utöver elektriciteten fanns inte heller några riktiga toaletter i fortet men detta kom att ändras då bl.a hygienen inte var tillräcklig med torrdass. I och med att fortet skulle hållas i drift och kunna vara självförsörjande under krig behövdes allt mer saker installeras för att kunna tillgodose de krav som ställdes.
Både läkare samt tandläkare fanns i berget för att ta hand om sårande soldater som skadat sig. Det fanns två läkare som var krigsplacerade i fortet/förband. Många av de nya rekryterna hade så pass dåliga tänder att man var tvungen och plocka ut dem direkt vid inryck. Både en brunn med vatten blev tillgänglig för fortet tillsammans med reservkraftverk som skulle driva fortet och dess utrustning även om fienden slog ut det ordinarie nätet. 1909 kom elektriciteten till Boden och något år senare drogs ström upp till forten. Först några år senare, nämligen år 1916 installerades den första vattentoaletten i fortet.
Bestyckningen på Rödbergsfortet
För att kunna försvara Boden och närområdet behövs kraftiga pjäser (kanoner) till hjälp. Rödbergsfortet likaså Mjösjöfortet utrustades med fyra stycken 15cm Haubits m/06 i pansartorn m/04. Till sin hjälp fanns fyra 8cm kanoner m/94–04 i pansartorn m/03 som skulle agera på längre avstånd. Till närförsvaret av berget fanns ytterligare åtta stycken 6cm kanoner m/07 i kaponjärlavett m/07 belägna i vallgravarna. Här skulle man avfyra allt från krut till skrot som skulle kunna orsaka skada på en fiende som försöker ta sig in i fortet.
Under moderniseringen som ägde rum på 70-talet bytte man ut de stora 15cm pjäserna till 12cm m/24 som var en mindre variant men även effektivare. De ordinarie 8cm kanonerna som redan fanns på hjässan fick kvarstanna. Under senare tid byggdes även ytterligare ett batteri intill Rödbergsfortet som fick namnet “Satelliten” som även de bestod av två stycken 12cm kanoner m/24.
Batteri Satelliten
I anslutning till Rödbergsfortet anlades på 70-talet ett ytterligare batteri som det inte pratas lika mycket om. Batteriet bestyckades med två 12cm pjäser m/24 och denna anläggning byggdes som utbildningsanläggning till soldaterna där de kunde öva på sina kunskaper. Satelliten kom även i regel att användas vid larmövningar då pjäserna här var av samma model som inne i fortet. Att använda satelliten sparade på tid och resurser då anläggningen inte byggdes lika stor som fortet. Precis som vid de flesta anläggningar fanns även här förläggningar och ammunitionsupplag invid respektive kanon, förberett med 48 projektiler. Förläggningsplatserna var dock vedeldade.
Till dessa pjäser byggdes även en separat betonganläggning där stridsledningen skulle skötas, ett så kallat BPL-värn. En personalstyrka om sex man skötte förbindelsen med både eldledare samt pjäserna vid telefon och radio. I BPL-värnet fanns mätplan med skjutelementgivare för måluttagning, precis samma som inne i forten.
Då denna var en utbildningsanläggning prövade man även att bygga in baksidan av pjäsen med pansarplåt som extra skydd. Även närförsvaret av pjäserna var genomtänkt och skyddade eldställningar fanns att tillgå.
Sista skottet från Rödbergsfortet och Bodens Fästning
Efter att ha varit i bruk i nästan ett sekel var det dags för Rödbergsfortet att tas ur krigsorganisationen. De andra forten hade redan tackat för sig och de var inte längre aktiva, Rödbergsfortet var alltså sist ut bland de fem forten att skjuta sista skottet. Det var på nyårsafton 1997 som stunden var kommen, det sista skottet skulle äga rum. Ungefär 15.000 personer besökte Rödbergsfortet den dagen för att bevittna saluten som skulle äga rum, men även för att deltaga på visningen av fortet. Den visningen var nämligen den första visning för allmänheten.
Eldledarna hade intagit sin position på Södra Bodsjöberget som är beläget ungefär sex kilometer från Rödberget. Härifrån skulle dom leda och ge fasta koordinater till fortets personal som i sin tur skulle ställa in pjäsen efter de korrekta siffrorna. Målet var i Vändträskåns dalgång 8,5 km iväg och det var självklart viktigt att skotten träffade på rätt plats så inte någon skadas. Målet var att fortets fyra 12cm pjäser skulle skjuta slut på huvuddelen av övningsammunitionen som fanns kvar i fortet. Tiden var inne, saluten tog fart och det öronbedövande ljudet höll igång i 30 minuter. När röken hade lagt sig och luftvärnsstrålkastarna släktes hade 345 granater skjutits från fortet och det sista avfyrades av dåvarande Fortchefen Henry Rova.
Läs även mer om anläggningarna i Bodens Fästning:
Bodens Fästning – Ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin
Bodens Fästning – Anläggning 8/ Luftförsvarscentral LFC ÖN3 Illern
Bodens Fästning – Rödbergsfortet
Bodens Fästning – Gammelängsfortet
Bodens Fästning – Leåkersfästet
Bodens Fästning – Norra Åbergsfästet
Bodens Fästning – Sveriges guldreserv
Bodens Fästning – Södra Åbergsfortet
Bodens Fästning – Mjösjöfortet
Bodens Fästning – Radiobunkern
Bodens Fästning – Ballonghallen
Källa Ref: Broschyr “Bodens Fästning – Karta & Historik” av Statens Fastighetsverk http:// fastningsguiden.com/om-rodbergsfortet/ Samtal med tidigare personal i anläggningen.