Bodens Fästning – Radiobunkern

Radiobunkern byggdes för att tillgodose radiokommunikationen inom Bodens Fästning men också för att täcka upp behovet av kustradio till fartyg i Bottenviken. Idag står denna mäktiga betonganläggning utan egentlig arbetsuppgift, utöver den förening som bedriver visningar och guidade turer. Radiobunkern utgick ur krigsorganisationen år 1985 och har sedan dess inte används till någonting speciellt. På insidan finns fortfarande detaljer kvar från den tid då anläggningen var högaktiv.

1. Längs med Degerbergsvägen fanns under kalla krigets tid en mängd hemligheter bevarade. Idag ser det annorlunda ut då majoriteten av installationerna som ingick i fästningen är förslutna, plomberade eller helt raserade. De stora forten är tillsammans med några mindre installationer idag riksintressen. En bit in på den norra fronten finns avfartsvägen som leder fram till denna betongbunker. Grusvägen är bred och belagd med nytt lager grus för bättre  framkomlighet. En stor öppen yta framträder med Radiobunkern i centrum. Det syns redan på håll att bunkern är gammal och sliten.

Armeringsjärn spretar ut från bunkerns väggar, vilka troligtvis kunde användas till maskering av anläggningen under sin aktiva tid. Huvudporten och fönstren runt om bunkern kan förseglas med tjocka stålluckor som skydd mot splitter och luftstötvågor. Rosten visar sig på stora delar av metaldetaljerna på anläggningen, däribland de stora bultar som håller ihop stålluckorna. Ovanpå betongtaket finns ett lager av gräs som växer vilt efter alla år utan skötsel. Ett lager av tjära syns fläckvis på taket vars syfte är att täta och avleda regnvatten.

Ett stort hänglås sitter i ståldörren och visar tydligt att någon fortfarande förvaltar bunkern. Hänglåset öppnas och den tjocka ståldörren likaså. Innanför finns ytterligare två ståldörrar som skyddar anläggningens entréplan och källarvåning mot stridsgaser. Temperaturen på insidan är svalkande och de nya LED-lamporna ger ett harmoniskt ljus. Väggarna är kala och det enda som pryder är färgskiftning i betongen. Entrévåningen består av rum med varierande storlek, där det tidigare stod en mängd utrustning. Idag finns endast en bråkdel kvar som visas upp tillsammans med en guide som tillhör föreningen Boden radio – först i etern. Mer om föreningen nedan.

En blir imponerad av det nedlagda hantverket vid dessa försvarsinstallationer. Lister, socklar och innerdörrar av trä gör rummen lite hemtrevligare. Från insidan syns fönsterrutorna som från utsidan skyls av de tjocka stålluckorna. Vid varje fönster finns upphängning av gastäta luckor som skulle skydda personalen mot stridsgaser.

Läs även: Bodens fästning – Ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin

Trappan ned mot källarvåningen löper i en högersväng och väl nere känns hur luften är annorlunda. Tidigare hade vatten sipprat in till för att slutligen täcka en meter av våningsplanet innan personal upptäckte situationen. Problemet var att att vattenpumpen gått sönder. Detta innebar att materialet som legat under vattenytan nu tagit mycket skada. Det syns tydligt på väggarna hur hög vattennivån tidigare var. Idag finns en nyare dräneringspump som personalen regelbundet använder för att pumpa bort vatten som tränger in, vilket ofta sker på vårkanten när all snö smälter.

2. Fästningen tar form

Detta avsnitt förekommer i flera artiklar.

Området i och runt Boden innehöll ofantligt många fortifierade objekt med varierande storlek som tillsammans med de fem stora bergforten utgjorde det som kom att kallas “låset i norr”. Fästningen ingick som i en del av Bodens garnison och var uppdelad i tre fortgrupper: Norra, Östra, Södra. Utöver den territoriella uppdelningen i fortgrupper delades fästningen inledningsvis in i fyra infanteriförsvarsområden: Degerbergsområdet, Mjösjöområdet, Åbergsområdet och Rödbergsområdet (Nyström & Skeppstedt, 1990:128).

Inom varje fortgrupp och infanteriförsvarsområde fanns ett stort antal fortifierade installationer utöver bergforten där bland annat skansar, skyttevärn och stormhinder är några exempel. För att skydda dessa fronter mot fiendens framryckande fordon och stridsvagnar anlades över 40 kilometer pansarhinder i form av sten eller gjutna i betong. Dessa hinder uppmätte 75 000 till talet och skulle förhindra framfarten mot Boden. Väl inne i Boden uppfördes fem regementen och ett stort antal militära enheter. Idag finns endast två regementen kvar som nyttjas av myndigheten.

3. Från stationshus i trä till armerad betong

Beläget vid den Norra fronten i fästningen ligger denna ovanjordsanläggning som är byggd helt i betong. Innan denna uppförandet av denna betongkonstruktion fanns på platsen ett trähus som agerade station. Detta stationshus skulle via trådlös telegrafi hålla kontakten med riksledningen och Bodens fästning. Utöver denna uppgift användes anläggningen till att förmedla telegram mellan olika länder, bland annat med krigsfångetelegram. I och med krigets utbrott togs ett gemensamt beslut av krigsmakten och Kungliga Telegrafstyrelsen som lät uppföra detta armerade stationshus (Boden radio – först i etern, u.å.-c).

Den nya Radiobunkern öppnades officiellt 1916 och för allmän trafik 1919. Den nya anläggningen betecknades som bombsäker och fick yttermåtten 16,5 x 13,5 meter. Förhållandena under den första tiden måste varit mycket påfrestande för personalen, främst då det inledningsvis inte fanns någon elektricitet dragen till anläggningen. Till hjälp fanns ett stort ackumulatorbatteri med 800 amperetimmars kapacitet som troligtvis var det största vid denna tidpunkt. Vid inledningen fanns fem personer stationerade vid Radiobunkern, där den första föreståndaren var Axel Jenner. Denna personalstyrka kom att inkvarteras i “radiovillan”, ett flerfamiljshus beläget i närheten av anläggningen (Boden radio – först i etern, u.å.-a).

Den första sändare som användes i bunkern var en långvågs gnistsändare, som också var den första typen av radiosändare (Boden radio – först i etern, u.å.-c).

Radiobunkern utformades med sex stycken större rum på entrévåningen där det i huvudsak fanns teknisk apparatur. Det första rummet är idag ett utrymme där föreningen tillhandahåller tidskrifter och informationsblad om anläggningen. Tidigare var detta ett entrérum. Till vänster fanns apparatrummet där sändarutrustningen var placerad. En mäktig installation som ännu är kvar är den stora elregleringstavlan i marmor. Senare installerades sändarutrustning på långvåg för kommunikation med fartyg. Rummet intill kom att kallas LUFOR-rummet och användes av Flygvapnet från mitten av 1950-talet. I anslutning till entrérummet fanns reservrummet, dock oklart vad för syfte utrymmet haft. Föreningen beskriver i sin broschyr att det endast finns tecken på betongfundament till teknisk utrustning. Intill fanns ackumulatorrummet vars tidigare innehöll reservkraftaggregat för anläggningen. Det monterades också två transformatorer som till del finns kvar idag. Det sista utrymmet på entrévåningen var stationchefens rum, som även agerade studio för sändningar (Boden radio – först i etern, u.å.-b).

Källarvåningen utgörs av flera rum av olika storlek, ungefär som entrévåningen ovanför. Här fanns ställverk och annan utrustning för elektriciteten till Radiobunkern, men även vattentank och aggregat för värme. På senare tid installerades vattenburna element som medförde ett bättre klimat. I ett av utrymmena på källarvåningen finns “ett rum i rummet” där det på senare tid gjutits tjocka väggar och tak till något som såg ut som ett bankvalv. Det är oklart vad som förvarades i detta mystiska utrymme men troligtvis någon form av handlingar som behövde hanteras varsamt.

I samband med andra världskrigets utbrott ska Radiobunkern fått ett förstärkt fortifikatoriskt skydd. Det syns tydligt hur väggarna på anläggningen om blivit utbyggda med ungefär en halvmeter betong. Då gjöts även det stora splitterskyddet framför ingången som skyddar huvudporten in till bunkern. Stålluckor installerades på både utsida som insida vid respektive fönster. Syftet var att de yttre luckorna skulle skydda mot splitter och de inre luckorna mot stridsgaser. Vid ingångsdelen installerades en gasgräns vilket gjorde hela anläggningen tät mot stridsgaser.

4. Radiotelegram och Rundradio

Radiobunkern hade inledningsvis en sändare med 16 kilowatt som tillsammans med tre 108 meter höga master vilka gjorde bunkern redo att sända samt ta emot signaler med anropssignalen BODEN RADIO/SAI. Till en början var det en stor mängd krigsfångetelegram som skickades via stationen. I juni 1919 öppnades stationen för radiotrafik med båtar i Bottenviken och agerade dessutom som sjöräddningscentral i många år. Något år senare började radiotrafik äga rum mellan den svenska kolgruvan på Spetsberget och huvudkontoret i Stockholm (Boden radio – först i etern, u.å.-c).

Radiobunkern i Boden var först i landet med flera olika sändningar. Här gjordes den första officiella rundradiosändningen den 21 juli 1921 och därför kan radiobunkern betraktas som rundradions födelseplats. Här fortsatte utsändningar av olika föredrag under en lång period och under tiden övertogs programverksamheten av Bodens Radioklubb samt senare Radiotjänst. Under den första tiden testades olika programidéer som än idag används vid flera programbolag (Boden radio – först i etern, u.å.-c).

5. Förening håller Radiobunkern vid liv

Föreningen som flitigt engagerar sig i Radiobunkern och dess historiska värde heter “Boden radio – först i etern“. Föreningen bildades år 2010 och har ett yttersta syfte att bevara Radiobunkern och få den klassad som statligt byggnadsminne. Länsstyrelsen i Norrbotten har listat Radiobunkern med riksintresse som bör bevaras. Föreningens andra syfte är att dokumentera och informera om Boden radio under den dryga 70 år långa period som verksamheten funnits. Under hösten samma år genomfördes en dränering av anläggningen och buskage avlägsnades i direkt anslutning för att möjliggöra yta till parkering och utrustning. Året därpå läggs Radiobunkern till på den guidade bussturen “Bodens Fästnings Hemliga Platser”.

Vill du bli en del av föreningen och bidra till målet om att Radiobunkern blir ett statligt byggnadsminne? Medlemskapet kostar 100kr/ år och person, 150kr/ år för familj och 500kr/ år för föreningar, företag och organisationer.

• Uppge namn, e-postadress och telefonnummer vid betalning.
• Bankgiro: 666-7851. Boden Radio – först i etern.
• Swish: 070-3740807. Elisabeth W (styrelseledamot).