Gammelängsfortet

Längs med Gammelängsgatan som slingrar sig upp för bergen passerar man massor av gamla försvarsinstallationer. Vägen har en konstant stigning mot Gammelängsfortet och man skymtar även hjässan på Mjösjöfortet som med sina pjäser utgör en symbol för vad som tidigare fanns. Allra längst bort på denna grusväg möts man av grindarna som skulle hålla obehöriga borta från Gammelängsfortet.

Denna anläggning är snarlik de andra forten då dem är uppbyggda enligt samma princip. Det som är märkbart med detta fort är att höjden på fortet är mindre än de resterande. Här finns det egentligen bara några meter bergtak som skyddar fortet och samtidigt blir fortgraven grundare. De gröna grindarna står idag på vid gavel och informationstavlan från SFV beskriver kortfattat vad Gammelängsfortet tidigare hade för uppgift.

Gammelängsfortet - Bodens Fästning
Ingången till fortets vallgrav, där kaponjärkanonerna visar sig i bergets vägg.

Innanför grindarna har naturen tagit över och växer genom asfalten. Rost på stålportar och missfärgningar på betong är något som förekommer ganska väl. Det finns även en del klotter och skadegörelse runt om på området, som på de flesta platser likt denna. På sommarhalvåret tar växtligheten över så pass mycket så det blir svårt att ta sig fram längs fortgraven. En del gamla ingångar skymtar mellan slyet och stålluckorna för ventilationshålen lika så.

I varje hörn av fortets grav finns utrymmena till närförsvaret kvar, där kaponjärkanonerna tidigare satt monterade. De fyra sidorna av graven ser snarlika ut och samtliga är igenvuxna. Man kan på några håll se en modernisering av anläggningen under senare perioden innan nedläggning. Här finns bland annat en tjockare ståldörr som troligtvis leder in till något skyddsrum eller förrådsutrymme. Ytan ovanför som är täckt av tjära är över ett tusen kvadratmeter stor talar för att utrymmet under säkerligen har en bra storlek.

2. Fästningen tar form

Detta avsnitt förekommer i flera artiklar.

Området i och runt Boden innehöll ofantligt många fortifierade objekt med varierande storlek som tillsammans med de fem stora bergforten utgjorde det som kom att kallas “låset i norr”. Fästningen ingick som i en del av Bodens garnison och var uppdelad i tre fortgrupper: Norra, Östra, Södra. Utöver den territoriella uppdelningen i fortgrupper delades fästningen inledningsvis in i fyra infanteriförsvarsområden: Degerbergsområdet, Mjösjöområdet, Åbergsområdet och Rödbergsområdet (Nyström & Skeppstedt, 1990:128).

Inom varje fortgrupp och infanteriförsvarsområde fanns ett stort antal fortifierade installationer utöver bergforten där bland annat skansar, skyttevärn och stormhinder är några exempel. För att skydda dessa fronter mot fiendens framryckande fordon och stridsvagnar anlades över 40 kilometer pansarhinder i form av sten eller gjutna i betong. Dessa hinder uppmätte 75 000 till talet och skulle förhindra framfarten mot Boden. Väl inne i Boden uppfördes fem regementen och ett stort antal militära enheter. Idag finns endast två regementen kvar som nyttjas av myndigheten.

Befästningskommitténs förslag från 1897 var en utgångspunkt som sedermera övergick till ett riksdagsbeslut om fästningsbyggande år 1900 (Nyström & Skeppstedt, 1990:103). Till en början fanns förslag på sex fort runt Boden där Paglaberget skulle få sitt eget. Som komplettering fanns sex snabbeldsbatterier, två mellanverk och en rörlig artillerireserv i förslaget. Dessa olika befästningar skulle tillsammans störa fiendens framfart på långt avstånd. Skulle fienden mot förmodan ta sig allt närmare forten hade snabbeldsbatterierna till uppgift att verka på avstånd från 600 meter (Nyström & Skeppstedt, 1990:108).  Arbetet startade år 1901 och invånarna i Boden trodde inledningsvis att en ny era av gruvaktivitet hade kommit till staden och att antalet jobb skulle öka.

“Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler. Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer.

Arbetet med fästningen skulle påskyndas och flera arbetslag med fästningsarbetare kallades till orten för att genomföra arbetet av de olika objekten i fästningen. Med dåtidens teknik och utrustning som fanns tillgodo medgav det stora utmaningar. Ryggraven och tunnlarna i forten var de första att sprängas ut tätt följt av tornbrunnarna där pansartorn och tornpjäserna skulle monteras. Det fanns inte tillgång till elektriska borrmaskiner i Boden förrän år 1909. Utöver de stora arbetet med att utforma tunnlar och gravar krävdes skickliga arbetare med exempelvis murnings- och inredningsarbeten. De olika forten färdigställdes succesivt men redan 1901 kunde det första skottet från Gammelängsfortet avlossas. Sakta men säkert började fästningen färdigställas och år 1908 ansågs fästningen vara i försvarbart skick (Nyström & Skeppstedt, 1990:327-329).

Frontlinjen för fästningen kom att kallas för huvudlinje, senare huvudförsvarslinje. Denna linje skulle under tidens gång komma att justeras beroende på årstid och de “Grunder” som gällde. Under 1922 års Grunder minskades de fyra infanteriförsvarsområdena ned till endast tre då det västra försvann(Nyström & Skeppstedt, 1990:131). År 1937 ändrades benämningen Grunder till Plan. År 1943 ersattes de gamla instruktionerna för fästningen med av överbefälhavaren fastställda anvisningar för försvaret av Bodens fästning där det linjära försvaret helt ersattes av ett djupzonsförsvar. Där ingick till omfattande spärrområden och försvarslinjer följt bakom varandra (Nyström & Skeppstedt, 1990:138).

Gammelängsfortet var en del av Bodens fästning och stod färdigt 1907. Fortet var byggd för att klara en längre belägring. I fortet fanns bland annat logement, eget kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar till den drygt 500 man stora besättningen som skulle bekämpa fienden. Bestyckningen på fortets hjässa utgjordes av åtta kraftfulla kanoner med en kaliber mellan 8,4-12 centimeter som skulle slå mot fienden på längre avstånd från Boden. Gammelängsfortet utgick som befästning 1992 (Statens fastighetsverk, u.å).

Uppbyggnaden

Gammelängsfortet var en del av Bodens Fästning och togs i bruk 1907. Fortet var byggt för att klara en längre belägring. Här fanns logement och mässar, eget kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar till den drygt 500 man stora besättningen. Bestyckningen utgjordes av fyra kraftfulla kanoner med en kaliber på 12cm m/1899 och fyra 8,4cm kanon m/1894-04 som senare byttes ut till m/1947 i samma storlek. Till närförsvaret av fortet fanns åtta kaponjärkanoner med 5,7cm kaliber. Gammelängsfortet utgick som befästning 1992.

Försvaret i norr var eftersatt vid sekelskiftet 1900. Finland ingick i det Ryska storfurstendömet och det ryska hotet mot malmfälten och malmbanan ansågs uppenbart. År 1900 beslutade regeringen att anlägga Bodens Fästning. Placeringen var strategisk. Motoriserade förband och flyg var ännu inget hot och till Boden nådde inte fientlig flottas artilleri. Här anslöt också stambanan till malmbanan. Via järnväg skulle Boden snabbt kunna mobiliseras.

Gammelängsfortet - Bodens Fästning
Längs med fortets vallgrav finns idag en riklig växtlighet, något som blivit med åren från då anläggningen togs ur bruk.

Anläggningar nedsprängda i berg var det senaste inom försvarskonsten. Kring Boden fanns passande berg och 1916 stod allt klart. Fästningen utgjordes av fem fort och tre mindre fästen. Fem regementen anlades nere i staden för att betjäna fästningen. Tillsammans utgjorde de Bodens garnison. Fullt mobiliserat skulle mer än 15000 soldater ingå iförsvaret. Bodens Fästning var i bruk under två världskrig och kanske bidrog slagkraften till att hålla fienden på behörigt avstånd. På 1970-talet påbörjades en avveckling. År 1997 sköts en sista salva från Rödbergsfortet, men all nedlagt möda i bergen består.

Gammelängsfortet - Bodens Fästning
Huvudingången till Gammelängsfortet. Innanför dörrarna finns en stor plombering av betong.
Gammelängsfortet - Bodens Fästning
Även nyare byggnationer finns i anslutning till fortet. Möjligt att detta är en typ av förråd.

Läs även mer om anläggningarna i Bodens Fästning:

Bodens Fästning – Ett av Sveriges största militära byggnadsprojekt någonsin
Bodens Fästning – Anläggning 8/ Luftförsvarscentral LFC ÖN3 Illern
Bodens Fästning – Rödbergsfortet
Bodens Fästning – Gammelängsfortet
Bodens Fästning – Leåkersfästet
Bodens Fästning – Norra Åbergsfästet
Bodens Fästning – Sveriges guldreserv
Bodens Fästning – Södra Åbergsfortet
Bodens Fästning – Mjösjöfortet
Bodens Fästning – Radiobunkern
Bodens Fästning – Ballonghallen

Källa: 
Nyström, B. O., Skeppstedt, S. (1990). Boden Fästningen - Garnisonen - Samhället. Kungl Bodens artilleriregementets historiekommité 
Statens fastighetsverk. (u.å). Bodens fästning (Karta & historik) [Broschyr].




Leave a Comment