Del av Säters mentalsjukhus

En bit in i landet ligger det som en gång var en plats där personer med svåra psykiska svårigheter samlades, Säters hospital. Längs med den fina sjön Ljustern finns en bit historia som sedan lång tid varit övergiven. Säters sjukhus finns dock än kvar och har avdelningar öppna för viss typ av sjukvård men längst bort på sjukhusområdet skymtar något iögonfallande omgiven av skog. Den Fasta paviljongen ger ett intryck likt en skräckfilm.

Vid parkeringen intill den fasta paviljongen finns elstolparna kvar som personalen använde till sina fordon, dock väldigt uråldriga och delvis vandaliserade. Det som utmärker den fasta paviljongen mot resterande byggnader på området är de galler som täcker dess fönsterrutor samt den höga betongmur som omringar bakgården. En förstår att säkerheten vid den fasta paviljongen var betydligt högre än vid sjukhusets resterande byggnader, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vilka som inhystes på insidan.

Byggnadens entré finns på ena långsidan och vätter mot sjukhusområdet. Innanför dörrarna sträcker sig en trappa ned till källarvåningen och en halv trappa upp till första våningen. Vi påbörjar upptäcksfärden i källarvåningen och arbetar oss uppåt. Trappan slingrar sig nedåt och putsen från väggarna har lagt sig som ett lager på trappstegen. Utöver allt bråte och skräp som ligger slängt gör fönstrens obetydliga storlek att det är väldigt mörkt. En lång korridor löper genom källarvåningen tillsammans med en mängd rör och ledningar. Utöver utrymmen för drift av byggnaden finns kaklade duschutrymmen i separata rum, vilka troligtvis användes av personalen då dessa är utanför vakten. Utöver dessa finns inte mycket mer att se här nere, lika bra att fortsätta upp en våning.

Väl uppe på första våningen i den fasta paviljongen finns ett rum med direkt anslutning till en sluss som måste passeras för att ta sig till huvudkorridoren på våningsplanet. Det här rummet har vid flera tillfällen blivit inrett med en säng, några tavlor på väggarna och dockor placerade i sängen. Med tanke på byggnadens historia är det lite lustigt att någon tar sig tid att genomföra detta. Resultatet får nog besökare att vid första anblick hoppa till en aning. På golvet i rummet ligger massvis med gamla tidningspapper som troligtvis användes som underlag till tapeten. Vidare ut från rummet och in genom vakten med dess sluss tar vi oss ut i huvudkorridoren som löper genom våningsplanet. Det är en häftig syn att se de tjugotal dörrar till patientrummen stå på vid gavel, precis som det skulle kunna se ut i en skräckfilm. Färgen på väggarna har torkat ihop och fallit till backen. Genom de gallerförsedda hålen där fönsterrutorna tidigare fanns hörs regn och blåst från höstvädret på utsidan och bidrar till en kuslig känsla.

Vägen upp mot andra våningen är inte den säkraste. Puts och tegel har rasat från väggarna och fyller upp trappstegen. Denna våning är nästintill identisk sett till utformning av den långa korridoren och alla dess rum som löper längs med sidorna. I ett av rummen står ett ensamt badkar placerat i mitten, vilket väcker vår uppmärksamhet. Det var säkerligen här som patienterna fick tvätta sig, dock under sträng uppsikt. Även denna våning är vandaliserad och till stor del förstörd. Uppfattningen är att inte en enda fönsterruta var hel på byggnaden.

Ytterligare en våning upp finns den till del nedbrunna vindsvåningen. Denna blev kraftigt förstörd i en brand för ett antal år sedan. Nu är skaderisken överhängande om en skulle vara nyfiken nog att kliva upp på det lilla som finns kvar av utrymmet. Takplattor ligger på utbrända bjälkar som hotar att rasa ned och även ned på marken runt om den övergivna byggnaden. En får verkligen passa sig för nedfallande föremål nära fasaden, för att undvika tegelplattor och putsbitar från fasaden.

Säters Hospital inviges

För att förstå den fasta paviljongen och varför dess existens så inleds ett avsnitt om sjukhusområdet i stort. Sjukhuset öppnades 1912 under namnet Säters hospital och var då ett av Sveriges största och modernaste sinnessjukhus (senare benämnt mentalsjukhus). Området bestod av 37 byggnader och var nästan att jämföra med mindre städer i storlek. Vid öppnandet fanns 830 vårdplatser som snabbt togs upp på de 20 paviljongerna där indelningen gjordes efter grad av orostillstånd (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Sjukhusområdet delades upp på två delar med en manlig och en kvinnlig sida. Samtliga avdelningar och kategorier byggdes i dubbel upplaga för att anpassas till de behov som fanns på sjukhusområdet (Mentalvårdsmuseet, u.å).

“År 1956 fanns under Säters sjukhus överinseende sammanlagt 1578 patienter” (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Paviljongernas utformning tillsammans med det låga antalet intagna patienter per avdelning möjliggjorde att patienten alltid skulle kunna övervakas i respektive sal. Normalt fanns mellan 20-45 patienter på en avdelning och när tillsyn av patienten blev prioriterat framför tvångsmedel fick vissa avdelningar omorganiseras. Detta ledde till en strävan efter att byta ut fönster med cellkonstruktion mot större öppnare lösningar med ett tjockare glas i syfte för ett större välbefinnande hos patienten. Detta gällde dock inte den fasta paviljongen där galler för fönstren fortfarande var aktuellt (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Sinnessjukhuset i Säter genomgick renoveringar och tillbyggnader under hela 1900-talet och det finns idag bara ett fåtal byggnader kvar från seklets början; museibyggnaden, bageriet, verkstadshuset och den fasta paviljongen. En stor del av byggnaderna revs redan på 1950-talet och ersattes med större komplex. Efter några år insågs att det fanns för få enkelrum och badrum på anläggningen, vilka då tillkom efterhand (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Sinnessjukhuset placerades i ett naturskönt läge med stora grönområden och vatten nära till hands i ett område som heter Skönvik. De stora grönområdena var typiskt för denna typ av sinnessjukhus. När byggnationen av sjukhuset planerades stod det mellan att placera det på nuvarande plats eller i Slätta, en bit utanför Falun

Avdelning 30/31 Stormen

Utöver den fasta paviljongen som skulle inhysa de farligaste patienterna öppnades år 1924 ett par nya avdelningar med 120 vårdplatser. Dessa avdelningar (30 och 31) var en kvinnlig respektive manlig avdelning för heloroliga patienter vid Säter. Dessa kom i folkmun att kallas för “stormen” då det ofta var väldigt lyhört från avdelningarnas patienter och skrik hördes ibland över hela sjukhusområdet. Avdelningarna hade en bakgård omgärdad av ett högt staket där patienterna kunde nyttja som rastgård (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Här skulle patienter kunna isoleras på ett helt annat sätt i jämförelse med resterande avdelningar på området. På stormen fanns sängar som var fastskruvade i golvet tillsammans med extra säkerhetsanordningar och luckor för fönstren som skulle skydda både glaset men också patienten. Som behandling fanns här ett långbad där patienten kunde övervakas nattetid när denna metod genomfördes (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Den fasta paviljongen

Den fasta paviljongen har stått sedan det öppnades 1912 och var en så kallad säkerhetsavdelning där man man placerade dem farligaste och oroligaste patienterna, som ofta hade ett kriminellt förflutet. Denna avdelning placerades i utkanten på sjukhusområdet med en rastgård på baksidan, ut mot skogen. Då man var tvungen att ha större överblick av patienterna här byggdes ett högt trästaket som löpte runt rastgården, som sedermera revs och ersattes av den nuvarande stenmur klädd i puts. Utöver detta kläddes även samtliga fönsterrutor med kraftigt galler som satt fast i byggnadens skal, som även det var tjockare än resterande byggnader på området. Patienterna här på denna avdelning skulle inte få en chans att fly och man ansåg att dessa skalskydd var tillräckligt. För att komplettera fanns här en större mängd personal samt larmsystem och en portvakt som reglerade vem som fick gå in och ut.

Verksamheten lades ned 1989 och har sedan dess stått övergiven med förfall som resultat. Kommunen hade en plan om att göra den fasta paviljongen till ett museum ,men vilket stoppades då en stor brand förstörde delar av byggnaden år 2002.

Tecknen på att byggnaden stått övergiven är påtagliga. Fasaden har på många ställen rasat samman till den grad att tegelstenarna är synliga. Detta gäller även taket och andra delar runt om byggnaden. På insidan så har nästan all färg på väggar och tak flagnat och torkat sönder. Huvudentrén har man en gång i tiden bommat igen med tanke på säkerheten ,men besökare som har kommit dit efter har hittat nya vägar in från olika håll. Även skadegörelse förekommer på olika håll i byggnaden.

Krigssjukhus

Under 1970-talet revs en av de centrala byggnaderna i sjukhusområdet för att ge plats åt en ny centralbyggnad, det nya medicinska centrat. Utformningen av den nya byggnaden gjordes väldigt speciell med ett stort antal byggnadstekniska lösningar som inte var vanligt förekommande. Detta nya komplex skulle nämligen tjänstgöra som ett krigsberedskapssjukhus i kris och krig, med möjlighet till akut krigssjukvård (Mentalvårdsmuseet, u.å).

Läs även: Södersjukhusets krigssjukhus

Säters hospital idag

Sinnessjukvården övergick till att bli mentalvård 1959. Termen som mentalvård slopades år 1966 och övergick därefter till att benämnas som psykiatrisk vård. När beslut togs att lägga ned mentalvården i Sverige övergick byggnaderna till landstinget och psykiatrin tog över (Mentalvårdsmuseet – psykiatrihistoria, u.å). Mentalsjukhusen tömdes och konsekvensen blev att en stor del byggnader stod tomma under en lång tid.

Det finns fortfarande aktivitet på det gamla sjukhusområdet, dock inte alls i samma omfattning som förr. Idag finns det en rättspsykiatrisk regionvårdsenhet i området, placerat direkt norr om det Medicinska centrat. Den nya enheten öppnades 1989 och har väldigt sträng säkerhet för att hantera de intagna där miljön är att likna säkerheten på ett fängelse. Huskroppen är utformat som en stor kvadrat där innergården blir tillika rastgård. Denna utformning gör att rymningsförsök blir betydligt svårare.

Utöver rättspsykiatriska enheten finns Säters vårdcentral och tandläkare på området, som huserar i de gamla byggnaderna alldeles intill vattnet. Det finns även en skola, Dahlanders kunskapscentrum, placerat intill Säters sjukhus och rättspsykiatrin.

 

Referenslista

Mentalvårdsmuseet. u.å. Psykiatrihistoria. Region Dalarna. https://www.regiondalarna.se/mentalvardsmuseet/historik/psykiatrihistoria/

Mentalvårdsmuseet. u.å. Sinnessjukhusen var stora statliga satsningar. Region Dalarna. https://www.regiondalarna.se/mentalvardsmuseet/historik/sjukhusarkitektur/#

https://satersmentalhospital.com/saters-fasta-paviljong/