Det övergivna Mentalsjukhuset

Ett sjukhem och rehab för folk med olika psykiska besvär och sjukdomar. En bra bit utanför samhället hittar man denna byggnad ,runt omkring finns skog ,åkermarker och vatten. En ganska lugn plats helt enkelt ,där man inte behöver bli störd ,och det var nog det som var tanken med att placeringen blev just här. Ett komplex på 8000 m2 fördelat i två stora sektioner med fyra respektive tre våningar + källare. Den här är ganska modern om man jämför med t.ex Säters mentalsjukhus.

Som mycket annat i detta avlånga land så ligger det mesta platser som man besöker långt ut i skogarna. Detta sjukhus ligger delvis också i skogen, utanför en mindre ort en bit upp i norr. Man skymtar denna övergivna plats en bit ifrån då storleken på komplexet är riktigt stort. Pulsen ökar och man blir exalterad när man kommer gåendes längs med den lilla väg som leder ned till gårdsplanen vid huvudentrén. Byggnaden är enorm och vårdplatserna måste ha varit många.

Övergivet Mentalsjukhus

Man var aldrig ensam

Det blåser lite lätt och molnen ligger fortfarande kvar över området som ett täcke. Det har nyligen regnat och lukten av sommar finns i luften. Man får akta sig för vart man går på den stora asfaltsplanen utanför byggnaden då den är full av glas och bråte, typsikt för en övergiven plats likt denna. Fasaden saknar helt fönster men vissa har blivit utbytta mot träskivor. Härifrån ser det inte ut som att det är någon aktivitet på insidan, men man vet ju aldrig.

“We are all mad here”

Att komma in i huvudentrén är ingen svår utmaning då rutan till dörren är sönderslagen ,precis som ungefär 97% av rutorna i byggnaden. Vandalismen är stor då klotter och glasbitar finns överallt. Det är relativt mörkt här inne i foajén då man valt att täcka för hålen där fönstren suttit med träskivor. Känslan av att man nu befinner sig i ett så stort övergivet sjukhus gör att man kollar en extra gång bakom axeln. Korridorerna sträcker sig som ett spindelnät och rummen ser snarlika ut varandra. Vi går sakta genom rum för rum och tiden springer iväg. Ett par timmar har gått och vi är fortfarande inne på den första delen av anläggningen, detta kommer att ta tid.

Vi bestämmer oss för att röra oss vidare mot andra delar av sjukhemmet så vi hinner kolla genom stället innan mörkret lägger sig. Upp för en trappa vid foajén som tar oss till matsalen som har en ganska bra storlek. Här ser det ut precis som att en bomb har detonerat utanför byggnaden. Fönstren är inslagna och glassplitter ligger överallt tillsammans med aska och rester från inredningen som tidigare varit med om en brand. Vi stannar upp och tittar oss omkring. Det enda som hörs är den bris som träffar olika delar av matsalen. Intill matsalen finns det gigantiska kök där maten skulle tillagas. Det är ett riktigt fridfullt ställe att vara på, synd är bara att allt är förstört.

Övergivet Mentalsjukhus
Det gigantiska köket i det övergivna sjukhemmet.

Trapphuset går inte bara uppåt utan även nedåt under markytan. Det blir genast mer spännande att se trappan försvinna ner i mörkret. Med ficklampan som visar vägen tar vi oss ned mot källarvåningen men stannar när vi har några steg kvar. Bara några meter in i mörkret på golvet finns något som ligger och ryker, omslutet av aluminium. Nu vet vi att vi inte är de enda personerna i byggnaden, utan någon mer som troligtvis lurar nere i mörkret. Adrenalinet höjs och vi vänder upp för trappan och ut mot entréporten för säkerhetsskull. Troligtvis är detta inte någon som bara är på platsen för att fota eller finner denna plats intressant på de vis som vi gör och det gör oss lite tveksamma på att gå ner dit igen, men nyfikenheten drar oss mot trappan igen. Vi varken hör eller ser någon i mörkret men känner oss ändå iakttagna medan ficklamporna sveper över väggarna. Det finns stora betongpelare med bara några meters mellanrum och vi märker att vi är inne i ett stort skyddsrum som troligtvis ska kunna ta emot samtliga personer i byggnaden. Mycket materiel finns kvar gällande skyddsrumsutrustning men även garnystan och tyger från sjukhemmets aktiva tid.

Överlag så ser rummen likadana ut i byggnaden och vandalismen förekommer överallt. En brand utbröt i en tillhörande förrådsbyggnad den 14 Juni 2012 där hela den byggnaden totalförstördes. I övrigt så är det en riktigt häftig känsla att få komma in i en byggnad som aldrig verkar ta slut. Nya ytor finns att upptäcka och man vet aldrig vad som kan dyka upp bakom nästa hörn.

Det övergivna mentalsjukhuset
Det finns saker som påminner om vad anläggningen tidigare hade för syfte. Här syns en sorts bår på andra våningen i sjukhuset.

Att denna övergiva plats nu är bebodd råder det ingen tvekan om. Vid ett återbesök på den spöklika platsen nu i höst (2015) syntes personer som med största sannolikhet valt att bosätta sig i det övergivna huset. Då valde jag att inte fortsätta upptäcksfärden inomhus utan bestämde mig för att lämna dem i fred. Vid det tillfälle då vi stötte på de varma tillbehören i källaren så kunde personerna i fråga lika gärna ha stått och tittat på oss från någon mörk vrå. Att stöta på någon person på en sådan plats är ibland inte värst kul.

Aktiviteten i anläggningen lades ner 2004 och landstinget flyttade ut ur den stora byggnaden. Kommunen tillsammans med Landstingsfastigheter har verkligen försökt rädda sjukhemmet undan rivning och har väl också lyckats relativt bra. En lösning på problemet var att man ville flytta Sidas verksamhet in i byggnaden från ett närliggande område men planen slopades tillslut. Landstingsstyrelsen valde istället att sälja iväg området och flera intressenter hörde av sig.

Ett utav de företag som visade intresse var det Lettiska fastighetsbolaget Sia Immostate som tillslut även tillslut fick överta nyckeln till huvudentrén. Kostnaden för detta, en symbolisk krona. Nya ägaren hade som vision att renovera den övergivna fastigheten och istället skapa en lyxig spa- och turistanläggning där målgruppen skulle vara turister från Baltikum, men även Sverige. Många Letter är förtjusta i fiske och denna plats skulle då vara optimal för ändamålet tillsammans med den fina fjällmiljö en bit in i landet. Tyvärr satt finanskrisen stopp för drömmen, iallafall för en stund. Området har haft bevakning ända tills ett Sia Immostate köpte fastigheten och bevakningen försvann. Det är egentligen efter det som skadegörelsen började sakta men säkert. Nu är sjukhemmet endast en “Skamfläck” för området och kommunen har länge velat ge böter till ägaren p.g.a nedskräpningen på tomten och de förstörda glasrutorna.

” Naturligtvis är det tråkigt att det ser ut som det gör, men nu har vi inget med fastigheten att göra längre.” LT fast.chef

Planen blev inte riktigt som det var tänkt menar de f.d ansvarige över fastigheten. Landstinget hade i uppgift att bli av med fastigheten och från början var det försäljning eller rivning av byggnaden som gällde. Det sista alternativet ansågs bli för dyrt och skulle inte gynna någon från varken kommunen eller skattebetalarna. Istället såg man en försäljning som den bästa utvägen då man inte skulle behöva lägga ner speciellt mycket pengar och resurser i ärendet. I och med att man skulle sälja fastigheten till ett företag som ville driva en verksamhet som kunde gynna samhället var bara positivt.

Det är inte bara kommunledningen som tycker att ärendet inte riktigt blev som det var tänkt. Även befolkningen i området har tröttnat på att ingenting görs på området. Villaägarna har sagt sitt och tycker att landstinget borde köpa tillbaka fastigheten från det utländska företaget för att sedan riva hela anläggningen. Tyvärr är det någonting som inte är aktuellt i nuläget då kostnaderna i så fall skulle bli skyhöga för den lilla kommunen.

 

Gamla sjukhemmet Bjorknäs 

En artikel om detta sjukhem/mentalsjukhus men anknytning några år tillbaka i tiden då det fortfarande var i hyfsat skick och innan vandalerna hade hittat hit.

Säters Fasta Paviljong
Kika gärna in artikeln om Säters mentalsjukhus som är ett liknande boende som detta, dock något äldre. Känslan att gå inne i den fasta paviljongen är riktigt häftig.
Det övergivna mentalsjukhuset
En vy över ena delen av anläggningen. Det är nog nästan lättade att räkna dom fönster som är hela än dom som är trasiga. Det låg glas på ungefär hela asfaltsplan och växtligheten börjar ta över sakta men säkert.
Det övergivna mentalsjukhuset
Den stora samlingssalen på andra planet där solen strålade en hel del denna dag. In till vänster bakom kameran finns det stora köket.
Det övergivna mentalsjukhuset
En väldigt mörk och stor källare. Här är skyddsrummet ,som faktiskt hade en fräsch utrustning med alla tillbehör kvar till ett fungerande skyddsrum. Nere i ena förrådet i källaren fanns fortfarande lite grejer kvar, b.la dessa rullar med tråd. Kanske också nånting som dom boende skulle sysselsätta sig med.
Det övergivna mentalsjukhuset
Längs med en utav de långa korridorerna skymtade vi en låst toalettdörr. Tyst och försiktigt togs kortet innan vi gick vidare, kanske satt någon och lyssnade på andra sidan.
Det övergivna mentalsjukhuset
Såhär ser huvuddelen ut av anläggningen. Långa korridorer och en hel del rum i varierande storlekar som tidigare agerat b.l.a patientrum.
Det övergivna mentalsjukhuset
“We are all mad here” -En målning som är typiskt platser likt denna.
Det övergivna mentalsjukhuset
Utsikten ut över framsidan på huset är slående. Naturen häruppe är verkligen riktigt bra.

 The abandoned house of horror

A hospital / home and rehabilitation for people with various mental disorders and diseases. A good distance outside the town you will find this building, all around are forests, arable land and water. A pretty quiet place , there is no need to be disturbed, and that was probably what was the thought with the location became here. A complex of 8,000 m2 divided into two sections by four and three floors + basement. This is quite modern in comparison with eg Säters mental hospital.

Like much else in this big country , _ most places that you visit is located far out in the woods. This hospital is also partly in the woods, outside of a small town a bit up in the north. You can glimpse this deserted place already a big away due tothe size of the complex. The heart rate increases and you become excited when you are walking along the small road that leads down to the courtyard at the main entrance. The building is huge and care places must have been many.

You were never alone

To get into the main entrance was not a difficult challenge when the window to the door was broken, just like about 97% of the windows in the building. Vandalism was great, with graffiti and broken glass everywhere. Two fires had broken out in the area, including one inside the dining room. Otherwise, it’s a really cool feeling to come into a building that never seemed to end. New areas were discovered everywhere and you never knew what might appear behind the next corner. Once down in the large basement which also acted as a  shelter, it was not nearly as exciting. The first thing you see when you put your head inside are accessories for the drugs, which was still warm. This got us to turn right really quick and continue along those floors above ground instead.

Some parts of the hospitals’ windows had been covered with wooden panels, in other places it was only broken wondows with no cover. You were allowed and beware of where you put your foot considering of all the shards that were everywhere on the ground.

The fact that this deserted place is occupied now, there is no doubt. On a return visit to the spooky place this autumn (2015) people appeared to the most likely have chosen to live in the house. Then I chose not to continue the journey  inside,so I decided to leave them instead. At the time when we ran into the hot accessories in the basement, the people could might as well have stood and looked at us from some dark corner. This is not really convenient a any place like this.

The activity of the facility was closed in 2004 but has been surveillance a few years after that, until a Latvian company bought the property and the surveillance disappeared. It is actually after that the vandalism began, slowly but surely.

Leave a Comment