Sandträsk sanatorium

Dödens väntrum

Det ståtliga byggnadskomplexet breder ut sig i Norrlands inland, med en utsikt över berg och skog. Sanatoriet i Sandträsk var under en lång tid aktivt som sjukhem åt personer med sjukdomen tuberkulos (TBC) och en stor mängd människor fick tyvärr denna plats som “sista vilan” innan jordelivet var över. Uppfört under 1900-talets början blev detta ett utav landets största sanatorium.  

1. Vägen till sanatoriet har sett sina bättre dagar. I över fyra mil från militärstaden i riktning mot Lakaträsk får man undvika gropar och gupp i asfaltsvägen innan skylten mot Sandträsk Gården dyker upp. Området som vi nu ser framför oss tillhörde sanatoriet och man kan ana en stor mängd byggnader utspridda mellan tallarna. Vidare förbi bostadshusen skymtar den stora sjukhusbyggnaden. Vi saktar ner och glider förbi byggnadens framsida och inser att majoriteten av fönsterrutorna är igenspikade med brädor och träskivor. Troligtvis har personer krossat rutorna för att därefter ta sig in i byggnaden. Vi har en stund på oss innan nyckelansvarig anländer, så vi passar på att titta runt på området.

Byggnaden i sig har en harmonisk rosa/orange nyans och är byggd i en klassisk gammal sjukhusstil. Från början var byggnaden konstruerad som ett T med huvudingången i ett utav innerhörnen. Grönskan har nu tagit sig genom trappstegen i den fina stentrappan upp mot entrédörren i mörkt trä. På pelarna som håller upp taket över ingången finns fina gamla armaturer, som lyckligtvis inte är krossade.

Baksidan av byggnaden, som även är långsidan, har en väldigt fin utsikten mot Sandträsket och den oändliga skogen bakom. Ett fåtal balkonger pryder baksidan vid husets mitt. Här på baksidan gjordes en tillbyggnad på senare tid som innehåller bland anat en bassäng och en idrottshall. Idag är bakgården igenvuxen och träden i närområdet har vuxit sig allt högre, vilket påverkar utsikten en aning mot förr. Vid byggnadens nordvästra sida finns en huskropp som till synes ser ut att var några år nyare än resten, där bland annat personalutrymmen fanns. Dessa sjukhus agerade ofta som egna samhällen och hade då ibland industrier på området där patienterna kunde sysselsättas.

Den ansvarige hälsar oss välkomna och inleder med en del historia om anläggningen. Han låser upp dörren till sanatoriet och fortsätter berättandet inomhus, om ugnen och den stora skorstenen där flickan hade blivit eldad. Efter en stund går han ut, stänger dörren och vrider om nyckeln. Vi skulle nu få några timmar för oss själva i sanatoriet innan en spökvandring på natten skulle äga rum. Innanför dörren till huvudentrén breder en stor sal ut sig med ett trapphus på vänstersidan. Det känns lite lustigt att stå härinne i något så stort, tillsammans med tystnaden som närvarade. Det enda som hörs är vindbruset från något trasig fönster långt bort i korridoren. Det är svårt att veta vart man skulle börja kika, då storleken är så massiv. Det slutar med att vi sprider ut oss på olika håll i sanatoriet. Korridor efter korridor genomsökts och rummen är många till antalet. Vid bottenvåningen finns receptionen samt ett väntrum med en del möbler kvar, vilket är väldigt häftigt att se såhär långt efter nedstängningen.

Efter att ha följt trapphuset ett par våningar upp stannar en till för att ta ett kort ut över trappan. Färgen har börjat flagna på väggar och tak som på golvet får sällskap av ett dammlager. De förstärkta fönstren in mot avdelningen på våningen är trasiga och dörren står på vid gavel. Från ingenstans hörs något avlägset ljud som ekar i den tomma korridoren, men lika fort som det kom är det borta. Kort därefter hörs ett distinkt ljud från vad borde vara ett piano som åter ekar genom korridorerna. Ljudet är att beskriva precis som från en skräckfilm och en blir smått fundersam på vart det kan komma från.

Vandringen fortsätter förbi rummen som ligger spegelvända mot varandra. En del rum är fortfarande prydligt inredda med säng och andra möbler, vilket är en ovanlig syn. I ett utav rummen finns en tygklädd stol placerad vid sängens långsida, precis som om en anhörig varit på besök till den lungsjuke patienten. Stolen står placerad med möjlighet till utsikten genom fönstret mot grönskan men även utan att ta tappa kontakt med sin sjuke anhöriga i sängen intill. Efter en titt på klockan inser man att tiden ränner iväg fortare än kvickt, ett högre tempo måste intas för att komma genom sjukhuset. Via trapphuset fortsätter färden upp mot övre våningen.

Här uppe finns flera lägenheter, vilka skiljer sig mycket från de ensamma rum där patienterna bodde. Tanken slår en att personalen troligtvis bodde här under sjukhusets aktiva tid. Att bokstavligt talat bo på jobbet var nog inte alltid roligt. Lägenheterna är till del fortfarande inredda med bland annat sängar och fåtöljer. Längs en vägg i ett utav de stora kontoren står en bokhylla, full med böcker och handlingar från en svunnen tid. Det som är mest imponerande häruppe är den stora samlingssalen med scenen längst fram. Uppe på scenen står en typ av talarstol och bakom finns en stor skärm, vilken nu är delvis nedriven. På golvet framför står stolar och bord utplacerade samt en plansch med information om upplägget för en tidigare genomgång. I ett rum på motsatt sida av salen finns den gamla kameran från Philips som från en filmrulle projekterade bilderna på den stora skärmen i salen. Det är också här det piano står som tidigare hördes, tråkigt nog var det bara en annan i sällskapet som prövade tangenterna.

Innan vi tar oss ned mot källarvåningen blir det en snabb visit i tornet högst upp på byggnaden, som bjuder på en väldigt fin utsikt. Källaren i sin tur har en helt annan karaktär. Mörkret gör sig närvarande och tillsammans med den flagnande färgen på väggarna stiger den kusliga känslan. De långa mörka korridorerna löper genom sjukhusets källare och mellan dess olika utrymmen. Bland annat finns tvättanläggningen i anslutning till källaren och ett antal förråd. Det mest spännande på källarvåningen är det rum där den avlidne patienten skulle få sin sista vila, som då kallades för “sista vilan”. I rummet finns en målad bild av en ängel och här kunde nära och kära ta ett sista farväl av sin närstående.

2. Bakgrunden till uppbyggnaden av sanatorier

Det började oftast med en hostning, följt av trötthet och sedan var symptomen i full gång. Innan döden var ett faktum hade individen under lång tid insjuknat mer och mer under plågsamma förhållanden. Sjukdomen tuberkulos (TBC) har sedan länge funnits bland människor, men det var först i mitten på 1800-talet som det öppnades upp avlägsna sjukvårdsinrättningar för personer som led av detta. Sjukdomen orsakas av en bakterie vid namn tuberkelbakterie, vilken återfinns hos både människor och djur. Denna bakterie sprids via droppinfektion som vid exempelvis hosta och nysningar. Utöver att bakterien angriper lungorna kan den även sätta sig på exempelvis huden, körtlar och skelettet. 

Själva idén till uppbyggnaden av dessa komplex kommer från en läkare vid namn Hermann Brehmer, som också han hade känningar av sjukdomen. Det var under en resa i bergskedjan Himalaya han upptäckte lindring för sina symptom och ett nytt påstående föddes. Han ansåg alltså att lungtuberkulos kunde botas genom vistelse i gynnsamma förhållanden med frisk luft, kraftig näring och härdning. 

3. Sanatorier i Sverige

Runt om i Sverige byggdes från slutet av 1800-talet speciella sjukhem för att kunna ta hand om patienter med sjukdomen tuberkulos. Denna sjukdom härjade friskt i städerna och man ville då skilja på de sjuka från de friska personerna genom att transportera dem till en ort långt ifrån samhället. Inget effektivt läkemedel fanns vid denna tid. Platsen för sanatoriet valdes enligt den vårdideal som då var aktuell och det innebar att dessa placerades nära sjöar och hav, alternativt belägna på högre höjder. Forskningen trodde då att dessa fridfulla platser tillsammans med den friska luften skulle främja läkning av sjukdomen enligt Hermanns påstående.

Det var dock under de första åren på 1900-talet som sanatorier började ta form runt om i landet. Det var nämligen så att samtliga län uppförde ett eller flera sanatorier av varierande storlekar. I Norrbottens län fanns utöver sanatoriet i Sandträsk även Antnäs sanatorium som öppnades 1906.

Kungafamiljen engagerade sig också på olika sätt. Bland annat initierades uppförandet av tre jubileumssanatorier, även så kallade folksanatorier. Dessa var främst avsedda för patienter med en dålig ekonomisk situation och bygger på Tyskland med dess modell på folksanatorier. Resultatet blev som sagt tre sanatorier till en början, med placering i norra, mellersta och södra Sverige. De i södra och mellersta delarna kom att bli utformade på samma sätt av samma arkitekt medan sanatoriet i norr fick en helt annan utformning. Ytterligare ett jubileumssanatorium uppfördes i Halland och invigdes 1913 efter ett tillskott i ekonomin av staten.

4. Sandträsk Sanatorium – Norrlands största sanatorium

Historien bakom sanatoriet i Sandträsk har sin början 1908 då landstinget köpte den aktuella marken med tillhörande byggnader för att uppföra ett sanatorium. Den tidigare ägaren uppförde på marken en stor byggnad i herrgårdsstil och andra byggnader till jordbruket, men som nu skulle nyttjas till sanatoriet. Det uppfördes även en ny byggnad på området som kom att kallas för stora paviljongen. År 1913, fem år efter köpet invigdes Sandträsk sanatorium och anläggningen hade initialt plats för 88 patienter.

Det tog dock inte många år förrän sanatoriet dömdes ut. Grunden till detta var att landstinget krav inte uppfylldes, men sanatoriet var också på tok för litet. 1927 togs beslut om nybyggnation av sanatorium i Sandträsk och detta skulle komma att bli betydligt större. Den nya moderna vårdinrättningen fick namnet “Norrbottens läns centralsanatorium” och inhyste 345 vårdplatser. Som mest hade sanatoriet 389 vårdplatser, vilket var imponerande. Det fanns under andra världskriget en speciell avdelning med 44 platser där flyktingar inhystes. Vid invigningen var sanatoriet i Sandträsk det största länssanatoriet i landet.

Läs även: Hålahults sanatorium

Storleken på huvudbyggnaden ligger på omkring 13 000 kvadratmeter fördelade på flera våningsplan. Utöver denna byggnad uppfördes bostadsbyggnader till läkare och sköterskor. I huvudbyggnaden fanns en stor mängd olika funktioner och utrymmen tillhörande sanatoriets delar. Området i sig fungerade som ett litet samhälle, avskilt från övriga världen. För att patienterna skulle få någon form av underhållning fanns bland annat skola, kiosk och biograf på området. Barn och vuxna separerades och fick varsina avdelningar avskilda från de övriga. En radioutsändning ägde rum en timme om dagen där patienterna kunde önska låtar till resten av kamraterna på sin avdelning, en liten tröst för att komma på andra tankar i den annars tragiska verkligheten.

På källarvåningen finns bland annat krematoriet, vilket användes för att bränna de infekterade lungorna men också kroppar. Ett stort tvätteri fanns också inordnat på denna våning som var till förfogande till områdets individer. Storkök byggdes i huvudbyggnaden för att kunna utspisa till sanatoriets patienter och personalstyrka. Än idag har storköket en del inventarier kvar från tiden som rehabiliteringscenter efter funktion som sanatorium.

På en utav de övre våningarna har vår kontaktperson inrett ett av läkarrummen för att guidade besökare ska få se hur det tidigare kunde se ut. Tyvärr berättar vår kontaktperson, Allan, att någon tagit sig in och haft sönder nästan allt i rummet. Här i läkarrummet fanns en del instrument som användes under tidigt 1900-tal för behandling av patienterna, men som nu låg i bitar på golvet. Här visades även en spottkopp, som var väldigt vanligt förekommande på sanatoriet. Dessa spottkoppar med lock fanns utplacerade runt omkring i sanatoriet där patienten kunde kunna hosta upp det gröna slemmet från lungorna. Efterhand byttes dessa spottkoppar ut av sköterskorna.

På vindsvåningen finns den stora samlingssalen som också agerade biosalong och dansgolv under speciella tillfällen. Det inhystes flertalet lägenheter på denna våning som beboddes av sanatoriets personal. Utöver personalbostäderna fanns ett antal patientrum där de sjukaste patienterna placerades, de patienter som inte hade långt kvar att leva.

Det finns en del i huvudbyggnaden som normalt inte visas upp på de guidade turerna. Denna del inhyste till stor del personalutrymmen med bland annat matsal. Här finns fortfarande en stor del kvarlämnade föremål, som nu är i ganska dåligt skick då fukt och vatten tagit sig in rejält. På sommartid omfamnar stora vattenpölar benen på stolarna i matsalen och fryser till is under vintertid. I läkarnas matsal står det ovala bordet kvar tillsammans med tygstolarna, precis som förr. Hit gick personalen för att äta efter att ha bytt om till rean kläder. Allt för att hålla bakterierna så långt borta som det var möjligt. Den korridor som leder mellan vårdavdelningarna och läkarnas matsal kom att kallas för “suckarnas gång”. Namnet påstås ha tillkommit då läkarna suckade väldigt när dem var på väg tillbaka mot sina jobb efter rastens slut.

Personalen som arbetade på anläggningen blev erbjudna något högre lön i så kallat risktillägg då dem riskerade att bli smittad av patienterna. Det förekom under åren på sanatoriet att personal blev smittad och sedan avlidit av sjukdomen inne på anläggningen. Värt att notera är att under tiden då nya centralsanatoriet invigdes 1931 avled 7746 personer av tuberkulos i Sverige, vilket var omkring 10% av totala antalet avlidna under året i riket. De individer som dog var oftast yngre till åldern, vilket var förvånande.

“En berättelse från Sandträsk sanatorium”

Många berättelser från tidigare patienter vittnar om stark ångest och ensamhet när dem väl kom till denna speciella plats. De visste ju faktiskt inte hur länge en skulle stanna ute på sanatoriet, långt ifrån sina nära och kära. Psykiska och fysiska besvär var ofta överhängande i inledningen av vistelsen på sanatoriet, där den lilla mängden sömn bidrog som en stor faktor. Med tiden fann patienten sig ofta i situationen och därigenom anpassade sig till sin nya vardag. Den varierande åldern på patienterna ökande chansen att träffa nya kompisar att umgås med under vistelsen.

Många dog dessvärre inne på sanatoriet och anläggningen blev på så vis deras sista hållplats, dödens väntrum. När döden inföll i Sandträsk togs kropparna ned till källaren där dessa obducerade av läkare och de infekterade lungorna togs bort. Dessa lungor placerades sedan i en förbränningsugn där värmen skulle göra dem oskadliga för både människor och natur. Slemmet från spottkopparna hälldes i denna ugn som åtgärd till att förinta bakterierna. Sägen säger att det vid ett tillfälle skall ha förekommit att en flickas kropp brändes då hela hennes kropp var infekterad.

Utöver teorin om att patienten skulle läka genom frisk luft, bra mat och mycket vila ökade experimenten med olika kirurgiska ingrepp. Det fanns flera olika typer av ingrepp som då skulle lindra sjukdomen och ett utav dem kallas för kollapsterapi. Det innebär att man lossade lungan och förde sedan in en nål mellan ett par revben för att fylla lungsäcken med kväve. Denna process med fyllning kunde upprepas så ofta som en gång i veckan för att sedan avta till behovsstyrt. Denna form av lungkollaps trodde sjukvården skulle resultera i att lungan läkte snabbare då lungrörelser inte förekom, dock blev sviterna sådana att patienten fick nedsatt lungfunktion resten av livet. En annan typ av ingrepp var thorakoplastikoperation, där ett revben avlägsnades till lungans fördel som då kunde ha ett bättre viloläge. Även denna metod hade sina begränsningar då kroppen riskerade att bli kraftigt förvriden med tiden. Det förekom också att marsvin togs in i sanatoriet och fick agera en form av indikator. Om marsvinet dog en stund efter att den umgåtts med patienten visste personalen att även patienten skulle gå mot en plågsam död. Detta var vanligt förekommande på barnavdelningarna där marsvinen också fick namn kallat efter patienten.

Som tur var uppfanns läkemedel mot tuberkulosen, men genombrottet  kom inte förrän på 1940-talet. Lättnaden var stor efter upptäckten av medicinerna som nu kunde ersätta de tidigare kirurgiska ingreppen och lindra sjukdomen på ett effektivare sätt. Det var tillsammans som PAS och streptomycinet visades vara effektiva. En tidigare patient berättar i serien “Hemliga svenska rum” att hon fick en deciliter av den illaluktande sörjan varje dag som hon skulle själva med vatten. Enligt henne var det så hemskt att man ofta kräktes upp det ganska snabbt efteråt. Men ville en ha en större chans att överleva var man tvungen att få i sig allt. En bieffekt av medicinen var bland annat känslighet mot solljus. Detta medförde att fönsterrutor i en del rum målades i vit färg då endast en del ljus kunde ta sig genom in i rummet.

I takt med att läkemedel utvecklades som lindring till sjukdomen avtog trycket på sanatoriet. Medicinen skrevs ut på löpande band och patienterna blev ofta friska väldigt fort. Verksamheten som sanatorium här i Sandträsk upphörde 1964 och flyttade då till länssjukhuset i Boden. Under den tid som sanatorium hade omkring 30.000 personer skrivits in här, men bara omkring hälften överlevde sjukdomen och kunde återvända hem. 

5. Tiden efter sanatorieverksamheten

Dock stod inte den gamla sanatoriebyggnaden utan användningsområde, det blev nämligen ett vårdhem för utvecklingsstörda i nästan 20 år. Ytterligare en ny verksamhet flyttade in i mitten på 80-talet i form av ett rehabiliteringscenter och ersatte det tidigare vårdhemmet. Då bedrev landstinget en rehabiliteringsverksamhet med ca 30 patienter åt gången. Rehabiliteringen riktades mot personer med neurologisk sjukdom eller skada och personer med långvarig smärta. Då bodde patienten här tre veckor åt gången innan dem flyttades vidare. Någon gång vid millenniumskiftet skall källaren och de två nedre våningarna renoverats. De två övre våningsplanen skall ha stått relativt orörda och utan verksamhet sedan 80-talet, med möjligt undantag för vissa rum.

“65803 Sandträsk hälsohem – 511. Rehabiliteringsmedicinsk vård.”

Det uppfördes en byggnad intill huvudbyggnaden med bland annat pool, behagligt gym och 33 rum som användes till patientrum. Utöver storköket som var sanatoriets centralkök fanns flera mindre kök, varav två av dessa som var fullt utrustade så sent som år 2003. Denna verksamhet varade i nästan 20 år innan den överfördes till Garnis Rehab i Boden. 

År 2003 togs beslut att sälja den gigantiska fastigheten med tillhörande byggnader till en privatperson och där slutar den historiska biten av sanatoriet och vårdhemmet i Sandträsk. En privatperson från Sandträsk skriver i ett mail till kriminalvårdsstyrelsen att det gamla sanatoriet kan vara en bra plats för en öppen anstalt. Svaret tillbaka löd att det inte fanns förutsättningar för ett inrättande i Sandträsk.

Idag finns inte tuberkulosen i lika stor utsträckning som förr men ändå smittas folk varje år av sjukdomen. Under år 2007-2008 dog 50 människor och samtidigt smittades omkring 500 personer i Sverige. Flertalet av dem hade gått och burit på bakterien sedan 50-talet, då sanatoriet var i bruk. Bakterien kan alltså leva i en kropp utan att blossa ut direkt, vilket blev uppenbart i dessa fall.

6. Det övernaturliga

Det finns många historier och vittnesmål som beskriver kusliga händelser som ägt rum vid sanatoriet under och efter dess tid som tuberkulosinrättning. Åtskilliga beskriver en underlig känsla de fått i kroppen när de vistats i byggnaden, men också hur dem har sett personer och gestalter vandra omkring i korridorerna. En gammal byggnad avger ofta ljud av olika karaktär, men viskningar och tydliga steg är något som inte hör hem i den kategorin.

Den flicka som brändes på sanatoriet sägs vandra igen i byggnaden. Om det är samma flicka som sägs synas i rum 13 är oklart. Rum 13 är idag känt för den plats där en liten flicka tidigare bodde. Ibland syns hon sitta på sängkanten och för att sedan kräkas på golvet. Söker man efter bilder på sanatoriet kan en hitta bilder på skuggor och gestalter som folk sett på sina foton, dock först när dem kommit hem. Vissa människor är mer mottagliga för krafter och känner ofta av dessa vid speciella platser, likt vid sanatoriet i Sandträsk.

Källa:
Samtliga källorna har ett [mellanslag] efter //. För att använda länkarna, klistra in i sökfältet och ta bort [mellanslag].
Serien: Hemliga Svenska Rum: Sandträsk - Dödens Väntrum (Säsong 2 - Avsnitt 2)
https:// sverigesradio.se/laddahem/podradio/sr_p1_dokumentar_071203023110.mp3
https:// kulturmiljonorrbotten.com/2014/05/09/tuberkulos-sandtrask-sanatorium-och-sa-berattelser-forstas/
https:// kulturmiljonorrbotten.com/tag/sandtrask-sanatorium/
https:// sv.wikipedia.org/wiki/Jubileumssanatorium
https:// spokhus.se/plats/sandtrask-sanatorium/
https:// palott.se/en-berattelse-fran-sandtrask-sanatorium/
http:// www.sandtrask.se/mejlkonversation.htm
https:// sv.wikipedia.org/wiki/Sandtr%C3%A4sk_sanatorium
https:// kuriren.nu/nyheter/flyttplaner-for-garnis-rehab-river-upp-sar-6315345.aspx
https:// www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/klassifikationer-och-koder/sjukhuskoder-sluten-vard-kliniker-2001.pdf