Andra världskriget tog fart och Sveriges försvar var inte starkt nog att kunna hålla tillbaka en fiende. Man började rusta upp och beredskapen blev allt bättre och bättre. Man byggde anläggningar av olika slag på markytan men även djupt nere i bergen. Detta underjordiska berg tillsammans med anläggningen ovan mark hade en viktig roll i den svenska försvarsplanen.

Berget behövdes för att dölja den aktivitet som skulle bedrivas. Härinne skulle man tillverkade Nitrocellulosamassa, som är ett sorts röksvag krut för att sedan frakta det vidare ner mot Anläggning 1 som låg nere i dalen. Bortsett från denna anläggning så byggdes ett antal gigantiska bergrum med samma funktion. Man ville ha så mycket ammunition som möjligt och då krävdes dessa anläggningar som kunde tillverka krutet under speciella förhållanden.

 

Bygget av krutfabriken satt fart i takt med andra världskriget och togs helt i drift 1940. Dock finns det f.d anställda vid Krutfabriken som medger sig ha börjat jobba där redan 1938. Denna anläggning tillsammans med ovanjordsanläggningen hade möjlighet att kunna leverera 18500kg krut i veckan, vilket är en bra volym. I berget skulle alltså själva massan tillverkas i flera steg innan processen var klar. Massan, som var en pappersmassa, fraktades från olika industrier till den lilla byn för att sedan tas omhand.

Bergrummet är som många andra rum ,utformat med flera olika “skepp” som löper parallellt med varandra och utgör en väldigt stor yta för att kunna rymma dom olika stationer som behövdes för tillverkningen. För att kunna arbeta effektivt och samtidigt få ut dom arbetande ur berget vid en olycka finns det en handfull ingångar i berget som går till dom olika “skeppen”.

När berget var aktivt så arbetade runt 70 personer i anläggningen men kunde dubbleras vid behov. Personalen transporterades med buss till anläggningen från dom närliggande orter som Hällefors, Vansbro och främst Fredriksberg. Dock var de flesta män upptagna med arbete på bruket i Fredriksberg. Även kvinnor jobbade på anläggningen och då främst på apteringen nere i dalen.

Hemlighetsmakeriet kring den här anläggningen var som hos dom flesta andra anläggningar ,rätt stor. Att placera ett bergrum som man inte kommer i närheten av ,utanför en liten by i dom stora skogarna vid en tidepok när det inte alls bodde mycket folk i området är riktigt bra om man vill hålla det hemligt. Det var dels det och den befintliga järnvägen som gick en bit ifrån som avgjorde platsen. Området ägdes och drevs av Hellefors Bruk, som även hade pappersmassafabriken i Fredsiksberg.

Idag ser det annorlunda ut vid berget, som står helt övergivet och förfaller sakta men säkert. Med tiden som går blir insidan på berget i allt sämre skick och fukten gör sig påmind lite överallt, främst på levande material som ruttnat. Möglet tittar fram på många ställen och luften är överlag rätt tung i anläggningen. Vad som är aktuellt med anläggningen i dagsläget är nog oklart. En fullständig plombering är riktigt dyr då allt måste saneras efter konstens alla regler. Det är nog den främsta orsaken till att berget får stå som det gör. Visserligen är mycket redan borttaget när det gäller stora cisterner och maskiner, men än idag finns utrustning kvar från tiden då aktivitet fanns på platsen.