Sandträsk sanatorium

Dödens väntrum

Det ståtliga byggnadskomplexet breder ut sig i Norrlands inland, med en utsikt över berg och skog. Sanatoriet i Sandträsk var under en lång tid ett sjukhem åt personer med tuberkulos (TBC) och en stor mängd människor fick tyvärr denna plats som sista vilan innan jordelivet var över. Uppfört under 1900-talets början var detta ett av landets största sanatorium.  

1. Vägen till sanatoriet har sett sina bättre dagar. I över fyra mil från Boden riktning mot Lakaträsk var gropar och gupp i asfaltsvägen mer regel än undantag. Skylten mot Sandträsk Gården dyker upp och området som vi nu ser framför oss tillhörde sanatoriet och en stor mängd byggnader kan anas utspridda mellan tallarna. Vi åker sakta förbi bostadshusen och skymtar det stora sjukhuskomplexet. Anläggningens innergård har majoriteten av fönsterrutorna täckta med brädor och träskivor. Troligtvis har personer krossat rutorna för att därefter ta sig in i byggnaden. Då vi har en stund på oss innan nyckelansvarig anländer passar vi på att titta runt på området.

Sjukhusbyggnaden har en harmonisk orangeaktig nyans och är byggd i en klassisk gammal sjukhusstil. Från början var byggnaden konstruerad som ett T med huvudingången i ett av innerhörnen. Grönskan har nu tagit sig genom trappstegen i den fina stentrappan upp mot entrédörren i mörkt trä. På pelarna som håller upp taket över ingången finns fina gamla armaturer, som lyckligtvis inte är förstörda.

Den motsatta sidan, framsidan som vätter mot Sandträsket, har en väldigt fin utsikt med den oändliga skogen bakom. Ett fåtal balkonger pryder husets fasad. Här på framsidan gjordes på senare tid en tillbyggnad med bland annat bassäng och en idrottshall. Idag är framsidan igenvuxen och träden i närområdet har vuxit sig allt högre, vilket påverkar utsikten en aning mot förr. Vid byggnadens nordvästra sida finns en huskropp som ser ut att var några år nyare, där bland annat personalutrymmen fanns. Dessa sjukhus agerade ofta som egna samhällen och hade ofta industrier på området där patienterna kunde sysselsättas.

Den ansvarige hälsar oss välkomna och inleder med en del historia om sanatoriet. Han låser upp dörren till anläggningen och fortsätter berättandet inomhus, om ugnen och den stora skorstenen där flickan hade kremerats. Efter en stund går han ut, stänger dörren och vrider om nyckeln. Vi får nu några timmar för oss själva i sanatoriet innan en spökvandring på natten äger rum. Innanför dörren till huvudentrén breder en stor sal ut sig med ett trapphus på vänstersidan. Det känns lite lustigt att stå inne i något så stort, tillsammans med en närvarande tystnad. Det enda som hörs är vindbruset genom ett trasig fönster långt bort i korridoren. Det är svårt att bestämma var vi ska börja kika, då storleken är så massiv. Vi sprider ut oss på olika håll i sanatoriet där korridor efter korridor genomsökts och rummen är många till antalet. Vid bottenvåningen finns reception samt ett väntrum med en del möbler kvar, vilket är väldigt häftigt att se såhär lång tid efter nedstängningen.

Efter att ha följt trapphuset ett par våningar upp stannar en till för att ta ett kort ut över trappan. Färgen har börjat flagnat på väggar och tak och på golvet finns ett lager damm. De förstärkta fönstren i dörrarna som separerar avdelningarna på våningen är trasiga. Plötsligt hörs ett avlägset ljud som ekar i den tomma korridoren, men som försvinner lika fort. Kort därefter hörs ett diffust ljud genom korridoren från vad som borde vara ett piano. Stämningen är att beskriva som kuslig och en blir smått fundersam på var ljudet kan komma från.

Utforskningen fortsätter längs korridoren och förbi patientrum som ligger spegelvända mot varandra. En del av rummen är fortfarande prydligt inredda med säng och andra möbler. I ett av rummen finns en tygklädd stol placerad vid sängens långsida, precis som att en anhörig varit på besök till den lungsjuke patienten. Stolen står placerad med möjlighet att få utsikt genom fönstret mot naturen men utan att tappa uppmärksamheten med patienten i sängen intill. En titt på klockan upplyser en om att tiden ränner iväg i en rask takt och ett högre tempo måste intas för att komma genom sjukhuset. Via trapphuset fortsätter färden upp mot övre våningen.

Här uppe finns flera lägenheter, vilka skiljer sig mycket från de mindre rummen där patienterna bodde. Tanken slår en att personalen troligtvis bodde här under sjukhusets aktiva tid. Att bokstavligt talat bo på jobbet var nog inte alltid roligt. Lägenheterna är till del fortfarande inredda med bland annat sängar och fåtöljer. Längs en vägg i ett av de stora kontoren står en står bokhylla, full med böcker och handlingar från en svunnen tid. Det som är mest imponerande häruppe är den stora samlingssalen med scenen längst fram. Uppe på scenen står en typ av talarstol och bakom finns en stor skärm, vilken nu är delvis nedriven. På golvet framför står stolar och bord utplacerade samt en plansch med information om upplägget för en tidigare genomgång. I ett rum på motsatt sida av salen finns den gamla kameran från Philips med en filmrulle som projekterade bilderna på den stora skärmen i salen. Här står det piano som tidigare hördes och tråkigt nog var det bara en annan i sällskapet som prövade tangenterna.

Innan vi tar oss ned mot källarvåningen blir det en snabb visit i tornet högst upp på byggnaden som bjuder på en väldigt fin utsikt. Källaren i sin tur har en helt annan karaktär. Mörkret gör sig närvarande och tillsammans med den flagnande färgen på väggarna stiger den kusliga känslan. De långa mörka korridorerna löper genom sjukhusets källare och mellan de olika rummen. Vid källarvåningens ena ände finns tvättanläggningen tillsammans med ett antal förråd. Här på källarvåningen finns rummet där den avlidne patienten skulle få sin sista vila, som då kallades för “sista vilan”. I rummet finns en målad bild av en ängel och här kunde anhöriga ta ett sista farväl av sin närstående.

2. Bakgrunden till uppbyggnaden av sanatorier

Det började oftast med en hostning, följt av trötthet och sedan var sjukdomen ett faktum. Innan döden hade individen under lång tid insjuknat alltmer under plågsamma förhållanden. Sjukdomen tuberkulos (TBC) har sedan länge funnits bland människor, men först i mitten på 1800-talet öppnades de avlägsna sjukvårdsinrättningarna för personer som var drabbade (Sofie, 2014). Sjukdomen orsakas av en tuberkelbakterie, vilken återfinns hos både människor och djur. Denna bakterie sprids via droppinfektion som vid exempelvis hosta och nysningar. Utöver att bakterien angriper lungorna kan den sätta sig på de flesta organ, såsom lymfkörtlar, skelett och tarm (Folkhälsomyndigheten, 2023). 

Själva idén till uppbyggnaden av dessa komplex kom från en läkaren Hermann Brehmer, som också hade drabbats av sjukdomen. Det var under en resa i bergskedjan Himalaya han upptäckte lindring för sina symptom och ett nytt påstående föddes. Han ansåg att lungtuberkulos kunde botas genom vistelse i gynnsamma förhållanden med frisk luft, kraftig näring och härdning (Sofie, 2014). 

3. Sanatorier i Sverige

Från slutet av 1800-talet initierades uppbyggnaden av sanatorier och speciella sjukhem för omhändertagande av patienter med lungtuberkulos. Sjukdomen stegrade i städerna och målet var att separera de sjuka från de friska personerna genom att transportera dem till en plats utanför samhället. Vid denna tid fanns inget effektivt läkemedel att tillgå. Placeringen av dessa sanatorier valdes enligt den vårdideal som för tiden var aktuell, vilket innebar att läget valdes nära sjöar och vattendrag, alternativt beläget på högre höjder. Forskningen menade att dessa fridfulla platser tillsammans med den friska luften skulle främja läkning av sjukdomen enligt Hermanns påstående (Sofie, 2014).

Det var dock några år in på 1900-talet som sanatorier etablerades runt om i landet. Det var nämligen så att samtliga län uppförde ett eller flera sanatorier av varierande storlekar. I Norrbottens län fanns utöver sanatoriet i Sandträsk även en inrättning i Antnäs som öppnades år 1906 (Boman, 2020).

Kungafamiljen engagerade sig också på olika sätt i uppbyggnaden av sanatorier i landet. Genom en jubileumsfond initierades uppförandet av tre jubileumssanatorier, även så kallade folksanatorier med mål att bekämpa lungtuberkulos. Dessa tre inrättningar var främst avsedda för patienter med en dålig ekonomisk situation och byggde på Tysklands modell rörande folksanatorier. Resultatet blev tre sanatorier med placering i norra, mellersta och södra Sverige. Anläggningarna i södra och mellersta delarna kom att bli utformade på samma sätt av samma arkitekt till skillnad mot sanatoriet i norr som fick en helt annan utformning (Österåsens vänner, u.å). Ytterligare ett jubileumssanatorium uppfördes i Halland och invigdes år1913 efter ett ekonomiskt tillskott av staten.

4. Sandträsk Sanatorium – Norrlands största sanatorium

Historien bakom sanatoriet i Sandträsk har sin början år 1908 då landstinget köpte den aktuella marken med tillhörande byggnader i syfte att uppföra en vårdinrättning för människor smittade med lungtuberkulos. Den tidigare ägaren uppförde på fastigheten en stor byggnad i herrgårdsstil med tillhörande byggnader till jordbruket, men som nu skulle nyttjas till sanatoriet. Som komplettering uppfördes, efter landstinget köpt marken, en ny byggnad på området som kom att kallas för stora paviljongen. År 1913, fem år efter förvärvet, invigdes Sandträsk sanatorium och anläggningen hade initialt plats för 88 patienter (Norrbottens museum, u.å).

Det tog dock inte många år för sanatoriet att bli utdömt. Orsaken var att landstinget krav inte uppfylldes och sanatoriet var också på tok för litet. År1927 togs beslut om nybyggnation av sanatoriet i Sandträsk och den nya anläggningen skulle komma att bli betydligt större. Vårdinrättningen skulle nu få namnet “Norrbottens läns centralsanatorium” och inneha 345 vårdplatser. Som mest hade sanatoriet 389 vårdplatser, vilket var imponerande. Det fanns under andra världskriget en speciell avdelning med 44 platser där flyktingar inhystes. Vid invigningen var sanatoriet i Sandträsk det största länssanatoriet i landet (Carlström, 2013).

Läs även: Hålahults sanatorium

Storleken på nya sanatoriets centralbyggnad uppgår till omkring 13 000 kvadratmeter fördelade på flera våningsplan (Nilsson, 2004). Utöver denna byggnad uppfördes bostadsbyggnader till läkare och sköterskor. I huvudbyggnaden fanns en stor mängd olika funktioner och utrymmen tillhörande sanatoriets delar. Området i sig fungerade som ett litet samhälle, avskilt från övriga världen. För att patienterna skulle få någon form av underhållning fanns bland annat biograf, kiosk och skola på området. Barn och vuxna separerades och fick varsina avdelningar avskilda från varandra. En radioutsändning ägde rum en timme om dagen där patienterna kunde önska låtar till resten av kamraterna på sin avdelning, en liten tröst för att komma på andra tankar i den annars tragiska verkligheten (Becker & Nordberg, 2009).

På källarvåningen finns bland annat krematoriet, vilket användes för att bränna de infekterade lungorna, men även hela kroppar.. Ett stort tvätteri fanns inordnat till förfogande för anläggningens individer. Ett storkök byggdes i huvudbyggnaden för att erbjuda måltider till sanatoriets patienter och personalstyrka. Än idag har storköket en del inventarier kvar från sin tid som rehabiliteringscenter ända in på 2000-talet.

På en av de övre våningarna har vår kontaktperson inrett ett av läkarnas utrymmen för att guidade besökare ska få möjlighet att uppleva hur det tidigare kunde se ut. Tyvärr berättar kontaktpersonen, Allan, att individer tagit sig in och slagit sönder merparten av inventarierna i rummet. Här i det inredda rummet fanns en del instrument som användes under tidigt 1900-tal för behandling av patienterna, men som nu ligger i bitar på golvet. Här visades också en spottkopp, som förekom i varje vrå på sanatoriet. Dessa spottkoppar med lock fanns utplacerade runt omkring i sanatoriet där patienterna kunde hosta upp det gröna slemmet från lungorna. Efterhand byttes dessa spottkoppar ut av sköterskorna och togs ned till förbränningsugnen.

På vindsvåningen finns den stora samlingssalen som också agerade biosalong och dansgolv under speciella tillfällen. Det inhystes flertalet lägenheter på denna våning som beboddes av personal på sanatoriet. Utöver personalbostäderna fanns ett antal patientrum där de sjukaste patienterna placerades, de patienter som inte hade lång tid kvar att leva.

Det finns utrymmen i huvudbyggnaden som normalt inte visas upp. Dessa delar innehöll övervägande personalutrymmen samt en matsal. Här finns fortfarande en stor del kvarlämnade föremål och inventarier, som nu är i ganska dåligt skick efter att vatten tagit sig in i lokalerna. På sommartid omfamnar vattenpölarna stolsbenen i matsalen och fryser till is under vintertid. I läkarnas matsal står det ovala bordet kvar tillsammans med tygstolarna, precis som förr. Hit gick personalen för att äta efter ombyte till rena kläder. Allt för att hålla bakterierna så långt borta som det var möjligt. Den korridor som leder mellan vårdavdelningarna och läkarnas matsal kom att kallas för “suckarnas gång”. Namnet påstås ha tillkommit då läkarna suckade väldigt när dem var på väg tillbaka mot sina jobb efter rastens slut (Lindgren, 2008).

Personalen som arbetade på sanatoriet blev erbjudna något högre lön i ett så kallat risktillägg då dessa riskerade att bli smittade av patienterna. Under åren på sanatoriet förekom smitta bland personalen och tyvärr även dödsfall till följd av lungtuberkulosen. Värt att notera, under tiden då nya centralsanatoriet invigdes 1931 avled 7746 personer av tuberkulos i Sverige, vilket var omkring 10% av totala antalet avlidna under året i riket. De individer som dog var oftast yngre till åldern, vilket var förvånande (Boman, 2020).

“En berättelse från Sandträsk sanatorium”

Många berättelser från tidigare patienter vittnar om stark ångest och ensamhet när dem väl kom till denna speciella plats. Ovissheten om hur länge en skulle stanna ute på sanatoriet, långt ifrån sina nära och kära, tärde på psyket. Fysiska såsom psykiska besvär var ofta överhängande i inledningen av vistelsen på sanatoriet, där den lilla mängden sömn som patienterna inledningsvis fick var en stor faktor. Med tiden fann patienten sig ofta i situationen och därigenom anpassade sig till sin nya vardag. Den varierande åldern på patienterna ökande chansen att träffa nya kompisar att umgås med under vistelsen.

Många dog dessvärre inne på sanatoriet och anläggningen blev på så vis deras sista hållplats, dödens väntrum. När döden inföll i Sandträsk transporterades kropparna ned till källaren där dessa obducerades av läkare och de infekterade lungorna togs bort. Lungorna placerades sedan i en förbränningsugn där värmen skulle oskadliga och avlägsna bakterierna för människor och naturen. Slemmet från spottkopparna hälldes i denna ugn som åtgärd att döda bakterierna. Sägen säger att det vid ett tillfälle skall ha förekommit att en flickas kropp brändes, till följda av bakteriens utbredning i hennes kropp (Becker & Bordberg, 2009).

Utöver påståendet om att patienten skulle botas genom frisk luft, bra mat och mycket vila ökade experimenten med olika kirurgiska ingrepp. Det fanns flera olika typer av ingrepp som syftade till att lindra sjukdomen och ett av de var kollapsterapi. Det innebär att lungan lossades och en nål fördes in mellan ett par revben för att fylla lungsäcken med kväve. Denna process med fyllning kunde upprepas så ofta som en gång i veckan för att sedan avta till behovsstyrt. Denna form av lungkollaps trodde sjukvården skulle resultera i att lungan läkte snabbare då lungrörelser inte förekom, dock blev sviterna sådana att patienten fick permanent nedsatt lungfunktion (Pohjanen, 2013).

En annan typ av ingrepp var thorakoplastikoperation, där ett revben avlägsnades till lungans fördel som då kunde ha ett bättre viloläge. Även denna metod hade sina begränsningar då kroppen riskerade att bli kraftigt förvriden med tiden. Det förekom också att marsvin togs in i sanatoriet och fick agera en form av indikator. Om marsvinet dog en stund efter att den umgåtts med patienten, eller medverkat i undersökning, visste personalen att patienten också skulle gå mot en plågsam död. Detta var vanligt förekommande på barnavdelningarna där marsvinen fick namn uppkallat efter patienten (Lindgren, 2008).

Med tiden uppfanns läkemedel mot tuberkulosen, men genombrottet  kom inte förrän på 1940-talet. Lättnaden var stor efter upptäckten av medicinerna som nu kunde ersätta de tidigare kirurgiska ingrepp och lindra sjukdomen på ett effektivare sätt. Det var tillsammans som PAS (paraaminosalicylsyra) och streptomycinet visades vara effektiva. En tidigare patient berättar i serien Hemliga Svenska Rum att hon skulle skölja ned en deciliter av den illaluktande sörjan med vatten varje dag. Ofta kräktes innehållet upp och enligt kvinnan var det en hemsk upplevelse. För att få chans till överlevnad och bot från sjukdomen var patienterna tvungna att få i sig allt. En bieffekt av medicinen var bland annat känslighet mot solljus. Det medförde att fönsterrutor i en del utrymmen målades med vit färg i syfte att endast en del ljus kunde ta sig in i rummet.

I takt med att läkemedel utvecklades som bot till sjukdomen avtog trycket på sanatoriet. Medicinen skrevs ut på löpande band och patienterna tillfrisknades ofta väldigt fort. Sanatorieverksamheten här i Sandträsk upphörde år 1964 och flyttade sedermera till länssjukhuset i Boden. Under den tid som sanatorium hade omkring 30 000 personer skrivits in Sandträsk, men bara omkring hälften överlevde sjukdomen och kunde återvända hem (Lindgren, 2008). 

5. Tiden efter sanatorieverksamheten

Den gamla sanatoriebyggnaden stod inte utan användningsområde. Under mitten på 1960-talet övergick verksamheten till att bli ett vårdhem för personer med psykisk funktionsnedsättning. Denna verksamhet varade i nästan 20 år, för att i mitten av 1980-talet ersattes och övergå till ett rehabiliteringscenter. Landstinget bedrev rehabiliteringsverksamheten med cirka 30 patienter åt gången. Rehabiliteringen riktades mot personer med neurologisk sjukdom eller skada och personer med långvarig smärta. Patienten bodde i Sandträsk tre veckor åt gången innan dem flyttades vidare. Någon gång vid millenniumskiftet skall källaren och de två nedre våningarna renoverats. De två övre våningsplanen skall ha stått relativt orörda och utan verksamhet sedan 80-talet, med möjligt undantag för vissa rum (varttogvagenvagen, u.å).

“65803 Sandträsk hälsohem – 511. Rehabiliteringsmedicinsk vård” (Socialstyrelsen, 2003)

Under tiden som rehabiliteringsanläggning uppfördes en byggnad intill huvudbyggnaden med bassäng, behagligt gym, gymnastikhall och 33 stycken patientrum. Utöver det ordinarie storköket (centralköket) fanns flera mindre kök, varav två var fullt utrustade så sent som år 2003. Denna rehabiliteringsverksamhet varade i nästan 20 år innan den överfördes till Garnis Rehab i Boden. 

År 2003 togs beslut att sälja den gigantiska fastigheten och tillhörande byggnader till en privatperson och där slutar den historiska biten av sanatorium och vårdhem i Sandträsk (Andersson, 2007). En privatperson från Sandträsk skriver i ett mail till kriminalvårdsstyrelsen att det gamla sanatoriet skulle vara en bra plats för en öppen anstalt. Svaret tillbaka till privatpersonen antydde att det inte fanns förutsättningar för ett sådant inrättande i Sandträsk.

Idag finns inte tuberkulosen i lika stor utsträckning som förr men till trots smittas folk varje år av sjukdomen. Under år 2007-2008 dog 50 människor och samtidigt smittades omkring 500 personer i Sverige. Flertalet av dem hade gått och burit på bakterien sedan 50-talet, då sanatoriet var i bruk. Bakterien kan alltså leva i en kropp utan att blossa ut direkt, vilket blev uppenbart i dessa fall.

6. Det övernaturliga

Det finns många historier och vittnesmål som beskriver kusliga händelser som ägt rum vid sanatoriet under och efter sin tid som tuberkulosinrättning. Åtskilliga beskriver en underlig känsla de fått i kroppen när de vistats i byggnaden, men också hur personer har skymtats och gestalter setts vandra omkring i korridorerna. En gammal byggnad avger ofta ljud av olika karaktär, men viskningar och tydliga steg är något som inte hör hemma i den kategorin.

Den flicka som brändes på sanatoriet sägs vandra igen i byggnaden. Om det är samma flicka som sägs synas i rum 13 är oklart. Rum 13 är idag känt för den plats där en liten flicka tidigare bodde. Ibland syns hon sitta på sängkanten för att sedan kräkas på golvet. Tidigare besökare har efter granskning av egna bilder på sanatoriet hittat på skuggor och gestalter på sina foton, dock först när de inspekterats efter hemkomst. Vissa människor är mer mottagliga för energier och uppenbaras ofta vid platser likt sanatoriet i Sandträsk.

Uppdaterad: 2023-10

Referenslista:

Andersson, L-H. (2007). Spökslottet ingen tar ansvar för. Norrbottens Kuriren. https://kuriren.nu/nyheter/boden/artikel/spokslottet-ingen-tar-ansvar-for/r94pd7ol

Boman, E. (2020). Tubercolosis. Kulturmiljö Norrbotten. https://kulturmiljonorrbotten.com/tag/sandtrask-sanatorium/

Becker, M. & Nordberg, K. (2009). Sandträsk – Dödens Väntrum [Video]. Sveriges Television. https://www.youtube.com/watch?v=dlshaCT260E&t=611s

Carlström, H. (2013). Sandträsk sanatorium. https://web.archive.org/web/20141230165510/http://www.nll.se/sv/Kultur/Kulturarv-och-museum/Norrbottens-museum/Byggnadsvard/Byggnader-i-Norrbotten-xx/Boden/Sandtrask-sanatorium-/

Folkhälsomyndigheten. (2023). Sjukdomsinformation om tuberkulos (TB). https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/tuberkulos-tbc/

Lindgren, M. (Programledare). (2008). Huset som sett så många dö. (89809). [Radioprogram]. I P1 dokumentär. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/89809

Nilsson, N. (2004). Snart kan det bli liv i Sandträskgården. Norrbottens Kuriren. https://kuriren.nu/nyheter/boden/artikel/snart-kan-det-bli-liv-i-sandtraskgarden/r3x0mzxr

Norrbottens museum. (u.å). Sandträsk sanatorium. https://norrbottensmuseum.se/kulturmiljoe/bebyggelse/kulturhistoriska-byggnader/bodens-kommun/sandtraesk-sanatorium.aspx?lang=en

Pohjanen, R. (2013). Gasapparat från Sandträsk sanatorium. Norrbottens museum. https://norrbottensmuseum.se/bildarkiv-foeremaalssamlingar/ur-samlingarna/gasapparat-fraan-sandtraesks-sanatorium.aspx

Socialstyrelsen. (2003). Patientregistret. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/klassifikationer-och-koder/sjukhuskoder-sluten-vard-kliniker-2001.pdf

Sofie. (2014). Tuberkulos, Sandträsk sanatorium och så berättelser förstås. Kulturmiljö Norrbotten. https://kulturmiljonorrbotten.com/2014/05/09/tuberkulos-sandtrask-sanatorium-och-sa-berattelser-forstas/

Varttogvagenvagen. (u.å). Sandträsk, del 1. https://varttogvagenvagen.wordpress.com/sandtrask-del-1/

Österåsens vänner. (u.å). En gåva från folket. https://osterasensvanner.se/historia/

https://sverigesradio.se/laddahem/podradio/sr_p1_dokumentar_071203023110.mp3

https:// spokhus.se/plats/sandtrask-sanatorium/

https://palott.se/en-berattelse-fran-sandtrask-sanatorium/

http://www.sandtrask.se/mejlkonversation.htm

https://kuriren.nu/nyheter/flyttplaner-for-garnis-rehab-river-upp-sar-6315345.aspx