Räddningscentralen
Västerås har länge varit förberedda för att kunna hantera en kris eller rent utav krig på en del punkter. Dels så finns många evakueringsvägar ut från staden som civilbefolkningen ska använda om så krävs men det finns även underjordiska Ledningscentraler där de olika myndigheterna ska leda samhället. Just den här bunkern ligger dold från allmänheten bakom staket och endast några få ventilationsrör talar om att någonting finns därunder.
“Att en vanlig plåtdörr som ser så tråkig ut kan dölja någonting så häftigt på insidan.”
In mot skogsdungen ligger denna bunker, inte alls värst synlig. Den diskreta branddörren in i bunkern är omgärdad av staket som ett extra skydd. Dörren ser ut som vilken branddörr som helst som man kan hitta i bostadshusen runtomkring. Vi öppnar dörren och fortsätter inåt. Efter några meter tar tunneln en vänstersväng och här finns en tjock stötvågsdörr som leder in mot reservkraften. Fortsätter man vidare några meter i tunneln kommer man fram till ytterligare en stötvågsdörr som är det yttersta skyddet mot vapenpåverkan. Bredvid den maffiga ståldörren finns en liten porttelefon med en skylt som tyder “Signal till Vakt”. För att bli insläppt ska man alltså ta kontakt med den ansvarige på insidan som i sin tur ska avgöra om du är behörig eller ej.
Efter första dörren kliver man in i en stötvågssluss som även har en dusch som ska användas till att tvätta bort farliga partiklar som har fastnat på individens kläder och hud. Väl inne i stötvågsslussen måste man stänga den första dörren innan nästa dörr man öppnas, just för att kunna bibehålla säkerheter om en attack skulle ske. Efter första slussen öppnar man nästa dörr för att kliva in i Gasslussen som även här har en dusch som man måste använda om så situationen kräver. Självklart är vattnet i duscharna så kallt som möjligt för att porerna i kroppen ska dra ihop sig och därigenom inte ta emot farliga partiklar.
Känslan att stå här och veta att man blivit kontaminerad av stridsgaser eller liknande kan nog verkligen inte vara en lugn situation. Det är totalt fyra(4) skyddsdörrar som man måste passera för att ta sig in i säkerheten. Köket i bunkern har den typiska gul/orangea färgen som användes vid byggnation av försvarsanläggningar vid den tidsepoken. Inne i skåpen står fortfarande tallrikar och skålar snyggt uppradade med etiketter som lyder “Får endast användas i Ofred” tillsammans med en gammal skylt som hänvisar till att rökning är förbjuden i Bunkern.
Invid köket finns även maskinrum som tillhör ventilationen och även reningsanläggning för den inkommande luften. Här har även torrklosetten fått sitt utrymme där personalen kan uträtta sina behov i lugn och ro. Här i maskinrummet ser det snyggt och prydligt ut och skicket på utrustningen är godkänd. Nu vidare ut ur maskinrummet, genom köket och in till själva ledningsrummet i bunkern. Lokalen är stor nog att svälja ett tjugotal personer. Här skulle alltså personalen arbeta och försöka utföra sin uppgift i att ha samhället under kontroll under en krissituation. Till dess hjälp finns stora tavlor och projektorer som uppgifter samt information om situationen.
Självklart måste man ha någonstans att sova och även fanns det ett större rum för det ändamålet. Just nu ligger madrasser uppradade i högar med skyddsplast och sängramarna finns bredvid. Här skulle arbetslaget som inte var i tjänst ta det lugnt och vila. Här i logementet finns också den nödutgång som behövs till bunkern i form av en Stötvågs- och gastät lucka från logementet som leder upp via ett schakt till markytan och ytterligare en tjock stållucka.
Denna anläggning står fortfarande i beredskap om någonting skulle hända samhället även fast en ny central står färdig bara ett stenkast från denna. Den här centralen är ganska okänd för dom flesta ,mycket p.g.a att den ligger på det område som den gör.
Ledningscentralens uppbyggnad
Det finns givetvis olika storlekar på sådana anläggningar och skyddsklassen som anläggningarna har kan också variera kraftigt. Dom ligger/låg också nära till staden eller tillochmed inne i staden då dom arbetande måste kunna ta sig dit snabbt. Men platsen där dom byggdes på är nästan alltid skymd från vägen för att vara osynlig ,men undantag finns alltid.
Men det dom flesta anläggningarna har gemensamt är egenborrad brunn med vatten samt reservkraftverk som ska driva anläggningen med el om övriga elnätet slås ut. Skydd mot EMP finns också i vissa modernare anläggningar då man klädde in hela anläggningen i stål för att motverka att elektroniken skulle slås ut.
Kolla in det större Hemliga berget i Västerås här.
Många av landets ledningscentraler ligger skyddade djupt ner i Sveriges urberg och ska tåla en kärnvapenladdning med direktträff ,men naturligtvis finns undantag. Ofta hade man en lång tunnel som tryckvågen skulle slå ut sig själv i ,medans anläggningen byggdes i tvär vinkel åt antingen vänster eller höger. Väl därinne fanns en stötvågsgräns samt gasgräns där man var tvungen att passera innan man kunde kliva in i den gjutna byggnaden. Vissa hus byggdes ståendes på fjädrar för att motverka skakningar från berget vid detonation.
Finns inte berg i närheten så grävde man helt enkelt en stor grop i marken och byggde en bunker med samma likvärdiga skydd mot bomber och gaser som ett bergrum hade.
Nuförtiden så har dom flesta ledningscentraler tagits ur bruk p.g.a att hotbilden sett annorlunda ut under många år och även för att kostnaderna för att driva dessa anläggningar är ganska dyra. Många centraler har sålts på auktion till privatpersoner och företag som vill driva sin egen verksamhet därinne. Det finns dock fortfarande ledningscentraler som är aktiva och som skall fungera i sin ursprungliga funktion. För inte så länge sedan gick MSB ut med en rekommendation till kommuner i landet om att ta hand om de berganläggningar och bunkrar som fortfarande finns kvar p.g.a den ändrade hotbilden.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.