Scroll to Content

f

Bergrummet

Under 1940-talet påbörjades byggnationer av en mängd anläggningar skyddade i berg vars syfte var att förse järnvägen med elektricitet även i kris och krig. Anläggningarna kom att bli omformarstationer där elnätets 50 Hz omvandlades till järnvägsnätets 16 2/3 Hz med hjälp av roterande omformare placerade på vagnar. Dessa omformarstationer kom att förläggas runt om i landet längs med järnvägsnätet och storleken på dessa anläggningar kunde också variera. Utöver de ordinarie omformarstationerna fanns ett antal upplagsplatser.

I ett berg utanför en mindre ort finns två stora inslag till den tidigare omformarstationen. Några hundra meter längre bort löper järnvägen där sidospåret mot berget hade sin början. Idag är det en helt annan aktivitet i berganläggnignen och ytan framför inslagen innehåller en mängd utrustning för nya ägarens räkning. Temperaturen sjunker avsevärt när man närmar sig anläggningens portar. Innanför är fukten påtaglig och den typiska lukt som ofta finns i dessa bergutrymmen uppenbarar sig. Belysningen är begränsad och tunnlarna innehåller en del material, bland annat en fullstor buss och några mindre fordon.

Omvandling av elkraften

Elkraften i järnvägsnätet skiljer sig från det regionala nätet och måste därför omvandlas för att kunna användas. Idag är det Trafikverket som köper in den elkraft som sedan ska användas till järnvägsnätet. De regionala näten använder 3-fas högspänning och en frekvens av 50 Hertz till skillnad mot järnvägen som behöver 1-fas och frekvensen 16,7 Hertz. Utöver dessa två aspekter är det också en stor skillnad i kV(kilovolt) som levereras i ledningarna. Tågen drivs idag med 15 kV och det regionala nätet levererar mellan 40-130 kV. Omvandlingen av dessa ovan nämnda görs i omformarstationer (Trafikverket, 2014).

Dessa omformarstationer byggs utmed järnvägsnätet i olika storlek och utformning. Omformarstationen i artikeln var inhyst i bergrum och innehöll en roterande omformare. Dessa roterande omformare är placerade på vagnar och därmed enkla att flytta mellan olika platser. Tekniken bygger på att den inkommande elen (50Hz) driver en elektrisk motor som i sin tur driver en generator på samma axel. Den elektriska motorn innehar 12 magnetpoler och generatorn innehar fyra magnetpoler. Detta resulterar i att generatorn levererar den korrekta frekvensen (16,7Hz) (Trafikverket, 2014).

Sedan 1920-talet har omformarstationer byggts etappvis då stambanorna elektrifierades. Under en femtonårsperiod kom ett tjugotal omformarstationer att uppföras inom “Typ 1-3”. Det var först under 1940-talet som dessa stationer kom att förläggas i fortifikatoriskt skyddade utrymmen, ofta bergrum. Orsaken till att man då valde att placera utrustningen i bergrum var det säkerhetspolitiska läget som rådde. Som alternativ till de ordinarie omformarstationerna byggdes så kallade “upplagsplatser” som skulle kunna ta över omvandlingen av elkraften. En stor del av dessa byggdes också som berganläggningar där utrustningen skulle tillföras via den räls som gick in i berget (Eklund, u.å). När elkraften omvandlats matas denna från omformarstationen ut till kontaktledningen (Biedermann, 2002).

Anläggningen

Omformarstationen i artikeln byggdes och stod klar för driftsättning under andra halvan av 1940-talet och var av standardmodell. Den här omformarstationen var unik i sitt slag då den var i originalskick till dess att den revs i slutet på 90-talet, då som den sista bevarade av sitt slag. Resterande anläggningar av samma typ hade då redan fått moderniseringar av olika slag (Eklund, u.å).
Två spår löper in i två bergtunnlar som skyddas av enorma stenfilterportar som kan skjutas för inslaget som skydd. Dessa portar är uppbyggda som en stor gallerbur som är packade med stenar. Utöver de ordinarie friskluftsanordningarna kan luften sippra genom portarna, vidare in i tunnlarna och upp i den vertikala tunnelschaktet längst in. De två tunnlarna i anläggningen benämns som maskinhallar och i detta fall maskinhall ett och två. Ovanför anläggningen stiger berget en bra bit vilket gav ett bra skydd mot vapenverkan. Tunnlarna där omformarvagnarna tidigare fanns har en gedigen höjd och en längd på uppskattningsvis ett sjuttiotal meter. Skicket på anläggningen är idag varierade på grund av nuvarande verksamheten. Det finns ingen direkt avfuktning eller ventilation i anläggningen vilket gör att både mögel och radon kan frodas ganska fritt. 
 
Längst in i tunnlarna finns de vertikala ventilationsschakten som leder upp på bergets hjässa. Ett antal meter upp i schakten finns stora fläktar som ska föra ut den varma luften som allstras av utrustningen i maskinhallarna. Väl uppe på hjässan skyddas tunnelschakten av stora betongkonstruktioner försedda med stenfilter, precis som portarna. Dessa konstruktioner är utformade för att tåla viss vapenverkan.

Maskinhallarna

Innanför stenfilterportarna stod de olika vagnar som tillsammans omvandlade elkraften för att anpassas till järnvägsnätet. När dessa omformarstationer i bergrum konstruerades hade tekniken redan övergått till mobila enheter, vilket medförde att en stor del av utrustningen fanns placerad på vagnar som på ett enkelt sätt kunde flyttas från den aktuella anläggningen för underhåll.
Då det är svårt att hitta ritningar på aktuell anläggning i artikeln följer en beskrivning av maskinhall 1 i Grängesbergs f.d omformarstation, enligt en plan- och sektionsritning. Den inkommande högspänningen tog sig in i anläggningen via kraftledningar som var anslutna i betongen ovanför stenfilterportarna till en transformatorvagn på (Q26). Där transformerades högspänningen till för omformaren lämplig spänning. Därefter fanns omformaren (Q38/Q39) placerad med sina två vagnar. Slutligen längst in på rälsen stod ytterligare en omformare (Q38/39). Varje omformarekipage hade en längd på 18 meter (ekeving.se).
Storleken på maskinhallen uppgick till åtta meter i bredd och åtta meter i höjd under de första 18 metrarna. Därefter smalnade tunneln av en aning till en bredd och höjd av sex meter. En lastkaj konstruerades längs med ena sidan av tunneln, som sedermera anslöt till personalutrymmena byggda som betonghus fristående från berget.
Den första sektionen innehöll ställverket som med sin elektronik löpte längs med betongväggarna. Via en liten trappa nådde man nästa sektion där kontrollrummet fanns. Längst in fanns två ytterligare utrymmen som inhyste förråd. Den totala längden på den utrpränga tunneln från stenfilterporten in till förrådsdelen i tunnelns slut mäter cirka 80 meter. (Ekeving, G., u.å).
Ställverket
Övriga delar
Omformarvagn Q24/25 Q38/39 Q48/49
Ställverksvagn Q31 / Q41
Instrumentvagn Q39
Transformatorvagn Q26/27

Kika gärna in de andra artiklarna om bergrummen med samma funktion.

Söderhamns stora bergrum
Upplagsplats norra Skåne
Omformarstation/upplagsplats 05
Omformarstation/upplagsplats 04
Omformarstation/upplagsplats 02
Omformarstation/upplagsplats 01

Bergrum Hemligt

Det högra inslaget med igenväxta spår och mycket vegetation runtomkring. Man kan se lite kamouflage på berget över detta inslaget.

Bergrum Hemligt
Utrymme emellan inslagen. Fukten och andra partiklar har tagit över.
Bergrum Hemligt
Det är stort ,och en buss får plats utan tvekan.
Bergrum ventilation
Stege upp till ytan ,genom utblåset i fläktsystemet.
Bergrum hemligt
Korridor mellan inslagen ,detta en bra bit in i anläggningen.

Bergrum Hemligt
Som sagt ,det växer allt möjligt därinne. Blir en häftig känsla att vistas där ,lite spännande.
Hemliga rum
Korridor med rum i det högra inslaget. Några meter bakom oss slutar rälsen i berget. Belysningen finns inte överallt heller.
Hemlig toalett
Dehär var nog ett av dom fräschaste rummen ,även fast det inte fanns en torr fläck någonstans ,allt är som en sörja..

Hemlig dator
Någon gång i tiden har väl detta varit till någon nytta ,men inte längre.
Hemligt skrivbord
I samma rum som bilden ovan ,och inte det finaste skrivbordet man sett.
Hemligt omklädningsrum
Omklädningsskåp står och ruttnar mitt i rummet.
Hemliga rum
Ner i källaren är det lika fuktigt ,slemmigt och lerigt som överallt i anläggningen.
Hemlig källare
Förmodligen förråd/lager från tiden det var i bruk. Idag finns ingenting här förutom några tunnor och tomma rum. Högra inslaget.
Hemlig Källare
Nödutgång från källarplan.
Hemlig källare
Källarplan ,fast i det vänstra inslaget.
Hemlig tvättmaskin
Tvättmaskinen som ingen ville ha fick stå och samla mögel.

Hemlig buss i bergrum
Blick mot utgången. Bussen mitt i bild och stegen till markytan syns till höger.
Hemlig bil
Det högra inslaget med ett fordon i förgrunden.
Hemlig dörr
Den innersta av dom två stenfilterportarna som skyddade anläggningen. Dom är väldigt stora ,och runt 50cm tjocka. Dessa fungerade också som luftintag ,och det är därför gjorde dörrarna av sten med stålnät som höll dom på plats.
Hemligt flygplan
Uppe på ytan ,med dom två stora betongklumparna som frånluften sipprade ut genom. I schaktet sitter stora fläktar som suger upp luften och ut genom stenfiltret.
Hemligt Spaningsflyg
Det vänstra inslaget. Nu kan man se att det är många meter bergtak över anläggningen. Tidigare har det suttit kamouflagenät över klyftan som skydd mot spaningsflyg.

The Shelters

A close look into one of the country substations located sheltered in a mountain, and when a war hits, the idea is that the electricity to the railroad will be transformed from these places. Here, the converted electrical network 50 Hz to 16 Hz by 2/3 of the newer generation with rotary converters. The number of facilities like this are a bit all over the country and the size also varies depending on how the network looked.

This rock shelter is located on the outskirts of a major city and has two entrances in the rock. This plant is a bit larger than the other facilities where only one tunnel are constructed. Deep in the mountain you will find the facility that has a good shelter from the bombs from above with its high bedrock. The rail that took wagons with transformers into the facility are no longer left on the asphalt pitch outside. Inside the gates, however, shows the rails running into the darkness behind the stone filter ports.

The gates that protect the entrance to the plant is built as a large grille cage that is packed with large stones. This offers good protection, but also releases even through the air and then acts as a ventilation intake. At the far end of the tunnel there is a shaft that leads up to the top of the mountain with a concrete bunker that is also fitted with stone filters, just like the ports. The old and the hot air are pushed out throu this shaft. 

 

Referenslista

Biedermann, N. (2002). Järnvägens elmatning. http://www.nth.se/nb/jvg_el.pdf

Ekeving, G. (u.å). Grängesbergs omformarstation (berganläggning) Sektion och plan 1950 -. Ekeving. https://www.ekeving.se/r/MATN/OMF/Ebr_30982.jpg

Eklund, J. (u.å). Tillberga omformarstation. Elmuseum.
http://www.elmuseum.se/?/tillberga_omformarstation.htm

Trafikverket. (2014). Järnvägens elanläggningar.  http://trafikverket.diva-portal.org/smash/get/diva2:1389626/FULLTEXT01.pdf

 

Leave a Comment