f
Bergrummet
Under 1940-talet påbörjades byggnationer av en mängd anläggningar skyddade i berg vars syfte var att förse järnvägen med elektricitet även i kris och krig. Anläggningarna kom att bli omformarstationer där elnätets 50 Hz omvandlades till järnvägsnätets 16 2/3 Hz med hjälp av roterande omformare placerade på vagnar. Dessa omformarstationer kom att förläggas runt om i landet längs med järnvägsnätet och storleken på dessa anläggningar kunde också variera. Utöver de ordinarie omformarstationerna fanns ett antal upplagsplatser.
I ett berg utanför en mindre ort finns två stora inslag till den tidigare omformarstationen. Några hundra meter längre bort löper järnvägen där sidospåret mot berget hade sin början. Idag är det en helt annan aktivitet i berganläggnignen och ytan framför inslagen innehåller en mängd utrustning för nya ägarens räkning. Temperaturen sjunker avsevärt när man närmar sig anläggningens portar. Innanför är fukten påtaglig och den typiska lukt som ofta finns i dessa bergutrymmen uppenbarar sig. Belysningen är begränsad och tunnlarna innehåller en del material, bland annat en fullstor buss och några mindre fordon.
Omvandling av elkraften
Elkraften i järnvägsnätet skiljer sig från det regionala nätet och måste därför omvandlas för att kunna användas. Idag är det Trafikverket som köper in den elkraft som sedan ska användas till järnvägsnätet. De regionala näten använder 3-fas högspänning och en frekvens av 50 Hertz till skillnad mot järnvägen som behöver 1-fas och frekvensen 16,7 Hertz. Utöver dessa två aspekter är det också en stor skillnad i kV(kilovolt) som levereras i ledningarna. Tågen drivs idag med 15 kV och det regionala nätet levererar mellan 40-130 kV. Omvandlingen av dessa ovan nämnda görs i omformarstationer (Trafikverket, 2014).
Dessa omformarstationer byggs utmed järnvägsnätet i olika storlek och utformning. Omformarstationen i artikeln var inhyst i bergrum och innehöll en roterande omformare. Dessa roterande omformare är placerade på vagnar och därmed enkla att flytta mellan olika platser. Tekniken bygger på att den inkommande elen (50Hz) driver en elektrisk motor som i sin tur driver en generator på samma axel. Den elektriska motorn innehar 12 magnetpoler och generatorn innehar fyra magnetpoler. Detta resulterar i att generatorn levererar den korrekta frekvensen (16,7Hz) (Trafikverket, 2014).
Sedan 1920-talet har omformarstationer byggts etappvis då stambanorna elektrifierades. Under en femtonårsperiod kom ett tjugotal omformarstationer att uppföras inom “Typ 1-3”. Det var först under 1940-talet som dessa stationer kom att förläggas i fortifikatoriskt skyddade utrymmen, ofta bergrum. Orsaken till att man då valde att placera utrustningen i bergrum var det säkerhetspolitiska läget som rådde. Som alternativ till de ordinarie omformarstationerna byggdes så kallade “upplagsplatser” som skulle kunna ta över omvandlingen av elkraften. En stor del av dessa byggdes också som berganläggningar där utrustningen skulle tillföras via den räls som gick in i berget (Eklund, u.å). När elkraften omvandlats matas denna från omformarstationen ut till kontaktledningen (Biedermann, 2002).
Anläggningen
Maskinhallarna
Kika gärna in de andra artiklarna om bergrummen med samma funktion.
Söderhamns stora bergrum
Upplagsplats norra Skåne
Omformarstation/upplagsplats 05
Omformarstation/upplagsplats 04
Omformarstation/upplagsplats 02
Omformarstation/upplagsplats 01
Det högra inslaget med igenväxta spår och mycket vegetation runtomkring. Man kan se lite kamouflage på berget över detta inslaget.






The Shelters
A close look into one of the country substations located sheltered in a mountain, and when a war hits, the idea is that the electricity to the railroad will be transformed from these places. Here, the converted electrical network 50 Hz to 16 Hz by 2/3 of the newer generation with rotary converters. The number of facilities like this are a bit all over the country and the size also varies depending on how the network looked.
This rock shelter is located on the outskirts of a major city and has two entrances in the rock. This plant is a bit larger than the other facilities where only one tunnel are constructed. Deep in the mountain you will find the facility that has a good shelter from the bombs from above with its high bedrock. The rail that took wagons with transformers into the facility are no longer left on the asphalt pitch outside. Inside the gates, however, shows the rails running into the darkness behind the stone filter ports.
The gates that protect the entrance to the plant is built as a large grille cage that is packed with large stones. This offers good protection, but also releases even through the air and then acts as a ventilation intake. At the far end of the tunnel there is a shaft that leads up to the top of the mountain with a concrete bunker that is also fitted with stone filters, just like the ports. The old and the hot air are pushed out throu this shaft.
Referenslista
Biedermann, N. (2002). Järnvägens elmatning. http://www.nth.se/nb/jvg_el.pdf
Ekeving, G. (u.å). Grängesbergs omformarstation (berganläggning) Sektion och plan 1950 -. Ekeving. https://www.ekeving.se/r/MATN/OMF/Ebr_30982.jpg
Eklund, J. (u.å). Tillberga omformarstation. Elmuseum.
http://www.elmuseum.se/?/tillberga_omformarstation.htm
Trafikverket. (2014). Järnvägens elanläggningar. http://trafikverket.diva-portal.org/smash/get/diva2:1389626/FULLTEXT01.pdf
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.