Om kriget kom till Stockholm

Under en av Stockholms centrala kyrkogårdar finns ett utav landets största skyddsrum med uppdrag att skydda befolkningen från en eventuell kärnvapendetonation uppe på markytan. Under 1950-talet konstruerades majoriteten av befolkningsskyddsrummen där man dimensionerade anläggningarna efter de två bomber som föll under andra världskriget. Långt ned i djupet möts man av detonationsportar på 35 ton, vilka ska försluta anläggningen från omvärlden. Anläggningen är uppdelad på två våningsplan och har inrymningsvägar från flera platser runt om i Klarakvarteren.

Vi stod nere i slutet av de stora inrymningstrapporna i bergrummet, blickade uppåt och kunde inte riktigt se slutet på dem. Vi stod tysta en stund och tittade fascinerande på trapporna och de tjocka ståldörrarna, tystnaden gjorde sig påmind. Våran uppmärksamhet avbröts av en lätt vibrerande känsla under våra fötter som succesivt kom att stiga i i intensitet. Vibrationerna kompletterades med ett dovt dånande ljud under några sekunder för att sedan upphöra. Vi insåg väl rätt snart att det var tunnelbanan som hördes ,men att stå här nere och uppleva känslan tillsammans med det dova ljudet var annorlunda mot om man befunnit sig på marknivå. Man kände sig ganska liten även då vi hade över 15 meter bergtak ovanför våra huvuden. I en skarp situation när tryckvågen söker sig ned i tunnlarna hoppas man att detonationsportarna klarar det syfte som de byggdes för.

Det finns rykten som menar att man ska kunna ta sig ner till skyddsrummet under den stora trappan vid Sergelstorg. Man ska då alltså plocka bort sektioner av trappan och ingång mot underjorden ska blotta sig. Nog för att det finns flera stora ingångar i form av trappor till skyddsrummet, men detta rykte är något som inte stämmer överens med hänvisning till ritningar över anläggningen. En del folk säger sig även veta att skyddsrummet under Klara kyrka mynnar ut i de olika tunnelsystem som finns under Stockholms innerstad. Delar av regeringen sägs också skulle inhysas här som en tillfällig tillflyktsort under kalla kriget (Hjak.se, 2012). Stämmer detta är det nog inte omöjligt att det finns en separat gång mellan skyddsrummet och andra delar, dolt från vissa ritningar. Om detta sistnämnda stämmer är högst oklart.

Redan under andra världskriget påbörjades byggnation av större skyddsrum beläget under markytan. Hötorgets skyddsrum var ett utav de första större befolkningsskyddsrum som byggdes i Stockholm. Hötorgets skyddsrum var dock inte skyddad mot kärnvapen på samma sätt som de resterande fyra bergrumanläggningar som anlades med början på 50-talet.

Det var flera faktorer som resulterade i att man ville bygga på djupet i Stockholm på den tiden. Dels var parkeringsbristen i staden stor på grund av det stora antalet fordon som dagligen registrerades, men dels det faktum att kärnvapenhotet växte sig allt större och man kunde inte utesluta att Sverige kunde bli drabbad av en attack. Stockholm var en av städerna som befarades bli anfallet av de kraftfulla kärnvapnen som öst tillhandahöll (krisinformation.se, 2021).

För att kunna tillgodose de båda problemen byggdes alltså stora skyddsrum långt under markytan som i fredstid kunde tjäna som parkeringsgarage åt de bilar som annars blockerade gatorna på ytan. Finansieringen av anläggningen gjordes möjlig genom att använda utrymmet till garage i fredstid (krisinformation.se, 2021). Om höjd beredskap och krig skulle infinna sig kunde dessa enorma skyddsrum tillsammans kunna inhysa upp emot 50 000 personer samtidigt runt om i stadens centrum, beräknat på ytan per person som gällde vid den tid de byggdes.

Klara Skyddsrum – fullträffsäker anläggning

Skyddsrummet under Klara kyrka stod klart år 1960 efter sex års byggnation. Anläggningen klassades som fullträffsäker mot bomber upp till 500kg. Anläggningen byggdes med fem inrymningsvägar där tusentals personer skulle rusa ned för att söka skydd bakom detonationsportarna. Skyddsrummet är uppdelat på två våningsplan och med en skyddsyta på 6 650 kvadratmeter och har idag kapacitet för upp till 8 000 personer, vilket gör denna anläggning till en av de största i Stockholm. När skyddsrummet stod klart 1960 var maxkapaciteten 15 000 personer, vilket berodde på att ytan per person var mindre. Skyddsrummet kunde även inredas för att husera mer permanent plats åt skyddssökande. I upp till en månad skulle 4 300 personer kunna bo i anläggningen. (Krisinformation.se, 2021).

“Befolkningsskyddsrum skall utföras så, att de motstår ett övertryck av minst 10 atmosfärer.”

Skyddsrummet är självförsörjande vad gäller elkraft och vattenförsörjning. En djupborrad brunn för dricksvatten finns tillgodo för att kunna förse de skyddssökande med rent vatten. Om det ordinarie elnätet bryts finns fem kraftaggregat som vardera levererar 80 kilowatt effekt. Ett stort förråd med eldningsolja om 97 999 liter byggdes i ett separat utrymme som ska förse reservkraftaggregaten med drivmedel. Åtta stycken luftaggregat trycker in 24 000 m3 luft i timmen till skyddsrummets två våningar. Denna kapacitet är fullt nödvändig då en stor mängd människor i ett begränsat utrymme skapar oerhörda mängder värme (Hjak.se, 2012). Skyddsrummet fick en luftreningsanläggning som kunde återcirkulera luften i utrymmet utan att behöva ta in luft från utsidan (krisinformation.se, 2021). Lagringsutrymmen för 145 000 kg is kompletterades till ventilationsanläggningen som ska hjälpa till med nedkylningen.

Anläggningen moderniserades så sent som 1992 för att kunna tillgodose de nya skyddskraven som ställdes. Ett kärnvapen med dagens kraft skulle med stor sannolikhet rasera det mesta i sin väg, även konstruktionen på detta skyddsrum. Skyddet mot kemiska stridsmedel och gaser som skyddsrummet har bör i teorin idag fungera precis som det var tänkt när anläggningen byggdes.