Vi möttes av många fundersamma blickar från boende i närheten när dem såg oss svänga in på den lilla grusväg som endast sträcker sig till detta avskilda f.d skyddsområde. Även då man har släppt på sekretessen gällande denna anläggning och besöksvänlig för allmänheten är det inte många som har sett insidan.

Ovan jord syns bara det lilla hus som döljer nedgången, en radarantenn, en pansarkupol med TV-kamera samt en laseravståndsmätare. Under jord sträcker sig anläggningen fyra(4) våningar ner i berget. Där finns kök, förläggning och förråd för ett 20-tal man som då ska kunna överleva helt självförsörjande.

Väl innanför skjulet syns den första av de stötvågsdörrar som finns. Samtliga öppnas och stängs med hjälp av hydraulik. En mäktig syn att både se och höra hydrauliken pressa upp den första tunga stötvågsluckan. Det finns även stålluckor som kan fällas över för ett extra skydd, men det är endast mot väder och vind. Schaktet med trappan som leder ner till försvarsanläggningen är trång och sträcker sig ned ett par våningar innan man når betonggolvet.

Betongen är gjuten i tjocka lager och utgör både väggar och tak. Här finns ytterligare en stötvågsdörr som ska ta emot chockvågen från en explosion i närheten. Man får huka sig för att kunna ta sig igenom barriären som skyddar anläggningen. Väl innanför den andra stötvågsdörren måste man passera gasslussen innan man får kliva in i själva anläggningen, som ligger fristående från berget med hjälp av stora fjädrar som hela anläggningen hänger fast vid. Allt detta för att kunna tåla en explosion från en kärnvapenladdning.

Ned i djupet

På det översta planet av de fyra finns reservkraften och maskinrummet till försvarsanläggningen. Två stycken Volvo-Penta motorer skulle se till att elektriciteten var konstant, om vanliga elnätet skulle brytas. Lagring av drivmedlet finns under själva anläggningen, i stora cisterner.

Via en spiraltrappa tar vi oss ned en våning och närmare bestämt till eldledningscentralen. Denna våning har en massa elektronik som möjliggör att pjäserna på det tunga Batteriet kunde riktas in på rätt mål. Det som är häftigt är att det mesta finns kvar härinne från tiden då det begav sig.

Följer man spiraltrappan vidare ned en våning når man förläggningen där man efter en hård och slitsam dag framför skärmarna äntligen få sin vila inför nästa pass i mätstationen.

På bottenvåningen finns förrådsdelar, kök och matsal där personalen kunde utspisa. Här finns även nedgången till cisternerna under själva huset. Anläggningens egen brunn skymtas tillsammans med fjädrarna som håller upp huset och det är dessa som skulle ta emot skakningarna från en detonation i närheten. Brunnen som förser anläggningen med vatten syns nere i djupet tillsammans med några slangar som sträcker sig nedåt.

Sändaren samt mottagaren till radarn på berget stod i ett rum bredvid och systemet som tillhör radarn ,där man styrde och arbetade kan man se på den sista bilden.

Läs även: Det stora batteriet på Hemsön