Staden som övergavs

Grängesberg, en liten ort där livet en gång i tiden flödade men som nu består av en stor mängd övergivna byggnadskomplex. Orten med sina 3500 invånare har minskat kraftigt sedan gruvdriften lades ned 1989. Här har man brutit malm sedan 1500-talet men så sent som 1970 började man spränga under jord och verksamheten växte enormt, som sedan kom att bli ett abrupt slut.

Det finns många olika övergivna objekt som är iögonfallande på när man far igenom Grängesberg. Allt från stora bergrum som skulle rymma tågset till hela gator med övergivna villor och hyreshus. Det är en speciell känsla att passera villorna på Björkallén där tiden verkligen stått still. Idagsläget (2019) har dock renovering påbörjats och enligt rykten så ska villorna åter igen “tas i bruk”. på Öraberget fanns stora hyreshuskomplex som stod och förföll, men dessa är Idag rivna.

Det kändes lustigt att gå omkring utanför och blicka upp på de trasiga rutorna. Stilen på byggnaderna var typiska för sin tid med tegelfasaden, uppförda troligtvis under miljonprojekts tiden. De boende i staden har säkerligen hoppats på rivning av fastigheterna under en längre tid då dem ofta drar till sig vandaler och stökigt folk. Det var faktiskt väldigt spännande att gå omkring från lägenhet till lägenhet i trapphusen och sitta små detaljer från en svunnen tid, en tidning från 1993 exempelvis. På  Grotfallet fanns till för några år sedan ett hyreshus som hade adress Skivbrytarevägen 39 A-C. Även den är borta idag men garagelängan tillsammans med ytterligare en byggnad finns kvar.

Det finns en stor mängd underjordiska anläggningar av varierande storlek här i Grängesberg som även dem är övergivna och förfaller. Den största av dem alla stängdes igen nu i våras 2020 och täcktes för med jordmassor framför betonggjutningen till bergets mynning. Anläggningen hade stått tom sedan TGOJ inte längre behövde användning av den, oklart om lagfarten sedan övertogs av kommunen eller inte. Skyddsrum i berg finns utspridda över hela Grängesberg och vissa är ganska stora. Från en skymd ingång i berget vid gruvområdet leder en skyddsrummet under bostadsområdet. Några träluckor i bostadsområdet döljer en lång trappa som neder ned i mörkret och ansluter till skyddsrummet, väldigt häftigt.

Sedan har man ju givetvis gruvan som en gång i tiden blomstrade här. Gruvdriften medförde byggnation av fastigheter av olika slag för att kunna hålla aktiviteten igång. Större delen av byggnaderna tillhörande driften är idag rivna eller övergivna. Runt den stora vattenfyllda gruvlaven skymtar fallfärdiga byggnadskomplex som inte har tagits om hand. Jämför man satellitbilder från mitten av 60-talet och nutid blir man förvånad över hur bilderna skiljer sig. Naturen har tagit över stora delar där det tidigare stod massvis med byggnader. Ett exempel på detta är området direkt öster om gruvlaven, som tidigare bestod av en egen stadsdel i storlek. Idag finns ingenting kvar förutom en fallfärdig lokal mitt ute i skogen här på området Hans-Ingels. Faktum är att Hans-Ingels är det äldsta området i Grängesberg, uppkallat efter den första invånaren.

Gruvepoken påbörjas

Så långt tillbaka som till 1300-talet påbörjades malmbrytningen i Grängesberg. Detta höll i sig och gruvorna i området gjorde att staden hamnade på en tredje plats som Sveriges största järnmalmsgruva och stenmassorna fraktades över hela Europa. Det företag som drev brytningen i området var Grängesbergsbolaget, som under en lång period hade världens största järnmalmsflotta och var landets mest lönsamma företag. Malmgruvan var en arbetsplats för många och invånarantalet ökade tredubbelt på bara tio år när aktiviteten var som störst.

På 1800-talet fanns i området över 200 dagbrott och gruvor och den engelske finansmannen sir Ernest Cassel ansåg att detta område var en av Europas främsta fyndigheter av järnmalm. Därför investerade han i både järnväg och gruvbrytning men även i uppförandet av ett kultur- och konserthus i staden.

Gruvbrytningen krävde en väldigt mycket elektricitet och därigenom behövdes även större ledningar. I och med att det nya trefas växelströmmen infördes i slutet på 1800-talet kunde man överföra elektriciteten längre sträckor samt att man inte behövde ha förbrukarna intill kraftverken. Nu byggde man Sveriges första kraftledning för trefas växelström mellan Hällsjöns kraftverk och Grängesbergs gruvor.

Flera stora bostadsområden byggs under sekelskiftet 1800-1900talet och dessa blir arbetarbostäder med nära avstånd till gruvan. Som mest hade 1600 personer gruvan som sin arbetsplats. Staden hade även en egen dynamitfabrik som tillverkade sprängmedlet till gruvbrytningen, beläget en bit öster om staden och öppnade år 1890. Denna fabrik hette Express-Dynamit och startades av gruvbolaget i staden tillsammans med flera andra gruvor i bergslagen. här förekom utöver tillverkning även flera olyckor i tät följd med dödlig utgång som resultat. Vid ett tillfälle exploderade en dynamittransport ute i skogen då den blev transporterad med häst och släde. En man berättade på sin dödsbädd att han varit ute och jagat och i samband med att ha avlossat ett skott mot ett djur hört en ofantlig explosion, vilket gjorde att han trodde att han orsakat eländet. Detta berättade han inte för någon innan. 1926 omkom sex personer efter att dem packat dynamit då en explosion ägde rum.

Året efteråt förekom ännu en explosion och mycket spränggelatin blev liggandes under husen som raserades. Nu blev man tvungen att oskadliggöra denna enorma mängd, som uppgick till flera tusen ton. Detta gjorde man genom att spruta in flera tusen ton metylalkohol i ruinerna. Därefter evakuerade man hela Grängesberg på dess befolkning för att slutligen tända eld på gelatinet. Resultatet blev den troligtvis största explosionen i bergslagens historia och eventet kom att kallas för “Den stora skrällen i Grängesberg”. Röken och molnet som uppkom efter explosionen kom att likna den efter atombomben i Hiroshima.

Idag finns det inte mycket kvar av den tidigare dynamitfabriken. Verksamheten varade fram till 1977 och hade flera stora kunder, varav LKAB stod för den största delen. Från Grängesberg gick det stora järnvägsvagnar med dynamit upp till gruvan i Kiruna där LKAB ansvarade. De vanligaste vagnarna var täckta litt G- och Ge-vagnar för frakten samt tankvagnar. Under 70-talet köptes dynamitfabriken i Grängesberg upp av det i Gyttorp belägna företaget Nitro Nobel. Området används till en del andra ändamål som till exempel folkracebana medan resten är rivet.

Centrum flyttas när gruvan expanderar

Under 1900-talets början påbörjades brytningen under jord och fortsatte under många år framöver. Tillslut blev konsekvenserna att marken visade tendens till sprickbildning och området Hans-Ingels (Gamla Grängesberg) blev för farligt att vistas på. Grängesbergs dåvarande centrum samt andra hus i riskzonen flyttades från Hans-Ingels på 70-talet för att minimera skador och eventuella dödsfall. Detta område kallas i folkmun för Gamla Grängesberg.

Centrumet flyttades några hundra meter öster om dåvarande plats. Byggnad för byggnad försvann från området för att antingen monteras upp i den nya delen eller revs. Ny järnvägsräls drogs ett par hundra meter längre bort vilket resulterade i att den dåvarande centralstationen flyttades. Den sista byggnaden som flyttades från området var Grängesbergs kyrka.

Läs även: Övergivna gruvsamhället

Man kan på många platser runt omkring i Gamla Grängesberg se lämningar från byggnader och annan infrastruktur. Förutom flertalet husgrunder och stentrappor finns några få vägar kvar, vilka snart är återtagna av naturen. Spåren efter den järnväg som tidigare gick genom området är nästan obefintlig men går att urskilja på vissa ställen i terrängen. Elstolpar och jordkällare har blivit kvar efter flytten av stadsdelen och har blivit väl gömda i grönskan.

Områden i Grängesberg

Gruvområdet

Själva området där större delen av gruvbrytningens byggnader finns är beläget direkt väster om Centrallaven, som idag är ett igenfyllt dagbrott. Bergmansvägen gränsar av bostadsområdet mot gruvområdet. Man kan på långt avstånd vittna om de tre höga gruvtorn som kännetecknar en plats för gruvdrift. Merparten av byggnaderna här står tomma även då etablering förekommer i vissa. Exempelvis finns här på området ett ekomuseum som huserar i den gamla matsalen för gruvarbetarna, en skola och företagsetableringar. Man känner att området inte tas omhand lika väl som det tidigare gjordes. Den kanske mäktigaste byggnaden på området är maskinhallen och dess stora glaspartier. På insidan är ytan enorm då det egentligen bara är en enda stor sal med maskiner samt dess utrustning placerat runt om.

På andra sidan Bergmansvägen finner man det gamla gruvkontoret, som tillsynes ser övergivet ut. Granne med detta skymtar man Cassels Donation, en mäktig byggnad som agerar folkets hus samt kulturhus. Inspirerad av Bank of England har denna byggnad ståtliga pelare längs med framsidan som vätter ut mot gruvlaven.

Källfallet och Stora Hagen

Ett utav bostadsområdena som byggdes under gruvepoken är Källfallet. Detta är placerat öster om Gamla Grängesberg (Hans-ingels) och består i regel av 22 stycken hus som tidigare agerade arbetarbostäder. Området stod klart 1896 i syfte att dämpa de bostadsproblem som fanns i staden. Man beslutade att uppföra två enhetliga områden i Grängesberg och detta var det ena samt Stora Hagen, som blev det andra. Dessa två områden kom att bli förebild för bruksbostäder i närområdet samt Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten.

Dessa byggnader knyter samman till brukstraditionen i området och ritades av arkitekter vid gruvbolaget. Byggnaderna vid Källfallet byggdes i trä med en röd fasad och vita knutar, medan Stora Hagen fick putsade byggnader i gul-beige färg. Källfallet genomgick under tidigt 1900-tal en uppfräschning och fick också en gul-beige fasad, precis som systerkvarteret.

Ödet för dessa områden efter nedläggningen av gruvan har gått olika vägar. Stora Hagen genomgick en renovering av byggnaderna och dessa har varit bebodda i mycket större omsättning än Källfallet. Det är först nu på senare år som byggnaderna längs med Björkallén renoverats efter att ha stått övergivna under många år. Under ljuset av gatlyktorna skulle denna gata tidigare kunnat påminna om en scen ur en skräckfilm. Det höga gräset omgärdade de gula villorna vars putsfasad börjat vittra sönder. Majoriteten av fönsterrutorna var täckta med träskivor och asfaltsvägen var full av skräp.

Faktum är att en rivningsprocess för området ägde rum 2010 då Ludvika kommun la fram en översiktsplan där området hotades av rivning. När detta kom på tal från kommunens sida blev det protester i staden och invånarna bildade då ett byalag med syfte att rädda Fällfallet från rivning. År 2012 blev byalaget ägare till fastigheterna och sedan dess har en succesiv uppfräschning av området pågått. Målet då var att återställa byggnaderna till dess ursprungliga utseende med den röda träpanelen. Idag år 2020 har arbetet kommit lång väg och det är svårt att föreställa sig hur nedgånget och övergivet detta var för bara några år sedan.

Öraberget

Öraberget är ett området en bit öster om stadskärnan och här fanns nio stycken hyreshus ,varav fyra av dem var helt övergivna sedan en tid tillbaka. Invånarna i området har sedan länge fruktat en ockupation i lägenheterna.

När vi väl kom in på området så var ödekänslan påtaglig. Faktum är att man redan via satellitbilder såg hur asfalten togs upp av växter och gräs. Vid parkeringsytorna stod ensamma elstolpar uppradade och bråte utspritt över ytan. Från parkeringen ledde en gångbana som sakta men säkert tagits över av vegetationen. Den tidigare mysiga innergården mellan de fyra husen såg nu ut som ett område från en skräckfilm. Gräsmattan hade låtits växa så mycket så den liknade en dåligt skött äng. buskar och träd växte sig allt större och tog sig in över balkongräcket och nästan täckte portdörren. Skräp och skrot låg utspritt över gården tillsammans med glassplitter. Vid många av de trasiga fönstren svajade trasiga persienner i vinden. Portarna till trappuppgångarna stod på vid gavel och man kunde i stort bara gå in.

Läs även: Grängesbergs övergivna lägenhetshus

Grängesberg idag

Gruvdriften lades ned 1989 efter beslut som togs 1987. I januari 1990 gick det sista malmtåget till Oxelösund från Grängesberg. Avvecklingen av gruvan märks på många olika sätt, bland annat genom alla dessa övergivna fastigheter som beskrevs tidigare i texten. Gruvområdet är till synes riktigt nedgånget men vissa byggnader används av andra företag idag och gruvorna ingår i Ekomuseum Bergslagen.

Läs även: Ekomuséum Bergslagen

Det finns en mängd museum i området som visar hur staden tidigare såg ut och hur gruvdriften gick till. På området Stora Hagen är arbetarbostäderna byggdes finns museum i ett utav dessa. På insidan får du se hur en lägenhet såg ut 1898 samt 1963. Lokmuséet innehåller ungefär 160 fordon från 1850-talet och framåt. Loken var en vital del i gruvbrytningen för att kunna transportera malmen hela vägen till Oxelösund. Vill man besöka en häftig industriell byggnad som användes under gruvans drift är “Maskinhuset” värt ett besök. Detta ligger på gruvområdet och är en väldigt ståtlig byggnad.

Man har under många år pratat om att åter öppna Grängesbergs gruva, men det är väldigt oklart om huruvida det blir av. i maj 2013 beviljades företaget Grängesberg Iron AB bearbetningskoncession, då vem ville börja bryta malm i den gamla gruvan. Vad som verkligen kommer att ske med den gamla gruvstaden återstår att se.

Lagfarten till området är idag Ludvika kommunfastigheter AB (tidigare Ludvika Kommun). Året var 1991 då Grängesbergs Gruvor AB såldes till kommunen, strax efter nedläggningen.

Källa:
http://www.ludvikakf.se/om-lkfab/historik.html
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=5870800
http://www.vonklopp.se/wordpress/?p= 6247
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4ngesberg
https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4llfallet,_Gr%C3%A4ngesberg
http://mittgrangesberg.se/portfolio/maskinhuset-2/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4ngesbergs_gruvor
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=149028