Södersjukhusets bergrum

Under tiden för andra världskriget stod Södersjukhuset redo på Södermalm i Stockholm. Vid färdigställandet skulle det bli Nordens största sjukhus, med kapacitet för att ta emot 1000 ambulerande patienter per dygn. På grund av det oroliga omvärldsläget valde man att spränga ut ett enormt bergrum som skulle fungera som krigssjukhus. Vi fick möjlighet att delta i ett arrangerat besök i anläggningen.

1. Vi går in via sjukhusets huvudentré och fortsätter vidare längs korridorerna på våningsplanet. Efter en stund når vi en till synes intetsägande blå dörr. Bakom den leder en nedåtsluttande korridor omgärdad av tjock betong, där takhöjden blir allt högre ju längre ner vi kommer. Efter en bit tar utrymmet en tvär högerkurva och fortsätter nedåt. En tjock ståldörr möter oss, tillsammans med en röd lysande lampa och intill sitter en skylt med texten “stötvågsgräns”. Under detta finns en radioenhet där uppmärksamhet kan påkallas vid passering. Innanför stötvågsdörren kommer en ytterligare ståldörr, vilken utgör gasgränsen. Efter dessa två ståldörrar är vi inne i själva anläggningen, sjukhuset i berget.

En lång korridor löper genom berget och de olika utrymmena, även kallade kamrar, ansluter till denna. Den första kammaren på vänstersidan innehåller ett pausrum och bibliotek. Därefter följer ett omklädningsrum. Kammare tre och fyra är betydligt större och sammanhängande via en egen tunnel. Dessa två innehåller intensivvårds- respektive operationsavdelning. Ett kansli finns placerad efter dessa två kamrar, ungefär mitt i huvudtunneln som löper genom berget. Kammare sex är ett av de tre laboratorium som finns i berget, även denna med en gedigen storlek. Den sjunde kammaren innehåller akutmottagningen där de inkommande patienterna tar sig till efter saneringsstationen. Akutmottagningen är ansluten till saneringsstationen via en längre tunnel. Vid denna station slussas patienterna in från ambulans eller helikopter, förbi stötvågsgränsen och in i flera efter varandra utrymmen som fungerar som gassluss. Golv utformnade med galler möjliggör att patienterna snabbt kan spolas av med kallvatten från duscharna och sedan rinna ned i avloppssystemet utan att orsaka vattenmassor på golvet. Det är ett imponerande utrymme att vistas i, där man får insikt om varför detta byggdes och syftet med denna underjordiska anläggning.

Efter akutmottagningen längs med huvudtunneln finns ett kontrollrum för anläggningen, följt av en sambands- och ledningscentral. Att sitta här i underjoden och styra verksamheten, medan kontaminerade patienter strömmar in, är nog en tuff uppgift. Kammare tolv utgörs av ett ytterligare laboratorium och är det sista utrymmet innan huvudtunnelns slut och nödutgång till järnvägstunneln. Efter gas- och stötvågsgränserna köper en lång trappa ned till järnvägen som löper under Södermalm, där även patienter skulle kunna inpasseras genom. Denna järnvägstunnel är dock numera försluten med stängda portar i dess ändar, men någonstans i dess mitt finns fortfarande en anonym port in mot trappan och det underjordiska sjukhuset. På den motsatta sidan av huvudtunneln finns sju stycken stora kamrar. Den första innehåller det andra omklädningsrummet, följt av det tredje laboratoriet. Därefter finns en stor expedition och centralförråd med materiel och förnödenheter som anses vara avgörande för verksamheten i berget. Om anläggningen måste isoleras från omvärlden krävs en viss lagerhållning. En stor vårdavdelning finns därefter. De två sista kamrarna innehåller i fredstid lektionssalar, något som säkerligen skulle kunna förändras vid särskilda händelser. Som en tredje anslutning till anläggningen finns en hiss placerad i mitten av huvudtunneln, vilken leder upp till de olika våningsplanen i sjukhuset.

Sedan starten av den stora utgrävningen på 1950-talet med otaliga berganläggningar har rykten om enorma sjukhus djupt inne i skogarna runt om i landet spridits. Detta stämmer till viss del, även om överdrivet. När stora berganläggningar, civila som militära, konstrueras är det fördelaktigt att dölja den egentliga funktionen med något mindre intressant, som exempelvis ett sjukhus. Lokalbefolkningen hade endast vetskapen om att ett sjukhus utformas i berget och nyfikenheten från allmänheten, och främmande makt, kan därför svalna. Lokalbefolkningen hade även tendens att inte prata högt om påstådda sjukhusbyggen i bergen på grund av att det var platsen som de själva skulle få vård på i händelse av krig. Visserligen prioriterar en fiende troligtvis annan infrastruktur än ett sjukhus i första hand. Kriget i Ukraina har dock gett en ny bild av verkligheten, där sjukhus och civila inrättningar ofta attackeras. Många militäranläggningar som byggdes under 1900-talet inreddes  med sjukavdelningar, dock inte alls i samma skala som ett fullstort krigssjukhus. Dessa avdelningar var i första hand avsedda för personalen anslutna till den befintliga anläggningen.

2. Krigssjukhus

Under Södersjukhuset på Södermalm konstruerades i början av 1940-talet ett krigssjukhus som var avsedd att användas i ofred. Bakom en diskret branddörr i en av sjukhusets korridorer på entréplanet döljer sig nedförsbacken som tar en ned till det skyddade utrymmet bakom tjocka ståldörrar och ett tiotal meter berg över huvudet. Bergrummet sprängdes ut i samband med byggnationen av Södersjukhuset och stod klart med sina 4 700 kvadratmeter ungefär samtidigt som sjukhuset ovan mark.

Under tiden för byggnationen av bergrummet florerade rykten på Södermalm. Ett av dessa var att det i berget konstruerades ett likadant sjukhus som byggnaden ovan jord, men spegelvänd. Det skulle innebära gigantiska sprängningsarbeten och resultera i många tusen kvadratmeter, en något komplex konstruktion. Krigssjukhuset som höll på att ta form i berget var dock det enda konstruerade i världen vid denna tidpunkt. Carl Axel Arvidsson tillsammans med arkitekten Fredrik Schöldström berättar i ett radiorepotage om anläggningens dimensioner. Längden på huvudtunneln mäter 240 meter och en bredd av tre meter. Vid färdigställandet var bergrummets syfte bland annat att agera skyddsrum, med sju kamrar på norrsidan och fem på den södra. Storleken på dessa är 192 kvadratmeter vardera. I vardera ände av anläggningen anlades operationsavdelningar och vid ingångarna fanns gasslussar. Det konstruerades tio ingångar till berganläggningen, bland annat tre trapphus. Vid en katastrof kunde inslaget vid järnvägstunneln användas som utrymningsväg från bergrummet samt för införsel av skadade individer. Kapaciteten för skyddsrummet beräknades vid färdigställandet uppgå till 2 200 platser för skyddssökande. Vid tiden för färdigställandet beräknades det, teoretiskt, att endast tre meter bergtak över huvudet var tillräckligt mot dåtidens vapen. De konstaterar lättnaden över att bomben som går igenom åtta meter gråberg inte ännu är uppfunnen  (Youtube, 2023).

Läs även: Anläggning 8 – Krigssjukhuset i Boden

Andra världskrigets slut 1945 resulterade i att byggnationen avstannade i underjorden. Det utsprängda utrymmet var inte mer än ett tomt utrymme och under nästan 50 år agerade bergrummet förråd till sjukhuset och skicket blev allt sämre och sämre (Motion 2018/19:1220). Anläggningen var under en period i så dåligt skick att fukten var mycket påtaglig. Men bergrummet skulle snart få uppleva bättre tider.

3. Akut- och katastrofmedicinska centrum

Efter att bergrummet under lång tid nyttjats åt andra ändamål än vad det ursprungligen var tänkt skulle en ombyggnation slutligen fullbordas. 1992 påbörjades en omfattande verksamhet med att omvandla de förhållandevis tomma bergutrymmena till ett akut- och katastrofmedicinsktcentrum (eng. Disaster Emergency Center, DEMC). Anläggningen totalrenoverades och invigdes 1994 i sin nya karaktär med den standard som krävdes för att tillgodose akutsjukvården. Fördelen med den nya rollen är att verksamhet och utbildning kan bedrivas utan att äventyra den övriga akutsjukvården i sjukhuset. Det var i detta skede som saneringsanläggningen byggdes för behandling av patienter utsatta för kemiska olyckor.

“Enligt den katastrofplan som finns på sjukhuset kan katastrofcentret bemannas inom 20 minuter från ett larm” (Dalenstam, 1997).

Det nya bergrummet skulle öppnas i oktober det året och vara unikt i världen med sin funktion. Forskning, utbildning och övning inom akut- och försvarsmedicin skulle ingå i den övergripande verksamheten. Intresset för verksamheten var stor, bland annat var chefsläkare för armésjukhuset och i Washington och HARPA på besök i syfte att utveckla forskningssamverkan mellan SÖS, FOA och amerikanska försvarsmyndigheter. Det nya bergrummet skulle inte bara operera i krigstid utan även fungera i fredstider. Den stora förändringen med ombyggnationen på 1990-talet var tillbyggnaden av saneringsstationen söder om redan existerande bergrummet. Denna del är särskilt utformad för att användas vid kemiska olyckor, exempelvis med stridsgaser eller kemikalier, och där patienter misstänks vara kontaminerade. Det är värt att notera att denna saneringsstation var den första permanenta i Europa och USA (Youtube, 2023). Enligt den katastrofberedskap som fanns för 1997 kunde berganläggningen bemannas inom 20 minuter. Akutmottagningen var den avdelning som inledningsvis skulle starta igång och därefter leda verksamheten. Berganläggningen skulle i ett kritiskt läge, där patienterna togs emot vid saneringsstationen, klara en kapacitet om 24–30 personer per timme. Utöver tidigare nämnda inrymningsvägar som konstrueradeas vid byggnationen skriver Dalenstam att anläggningen även går att nås med båt (Dalenstam, 1997). Det har florerats rykten om möjligheten att via tunnel från vattenlinjen kunna transportera patienterna via en förbindelsetunnel in till bergrummet, vilket kan stärkas genom påståendet.

Tjocka stötvågsdörrar och betong skyddar saneringsstationen och resten av berganläggningen från externa hot. Saneringsstationen är uppdelad i två sektioner: i den första sektionen genomgår individen en grovrengöring, först med kläderna på och sedan utan kläder, i syfte att minimera risken att kemikalier eller stridsmedel följer med vidare. I den andra sektionen rengörs individen noggrant med tvål och vatten innan denne transporteras genom den sista slussen och in i själva anläggningen (Youtube, 2023).

Det är att anta att denna berganläggning, likt många andra, är självförsörjande gällande elkraft och vatten. Detta ger en motståndskraft och till fördel för att kunna fortsätta verksamheten även om situationen utanför förändras. Om den ordinarie nätströmmen försvinner av någon anledning, finns då reservkraftaggregat som startar. Detta är mycket vanligt i militära anläggningar, där nästan samtliga konstruerades med reservkraft. Ett bortfall av elektricitet i denna anläggning skulle få ödesdigra konsekvenser och patienterna skulle troligtvis inte kunna behandlas på likvärdigt sätt. Ventilationen skulle också sluta fungera, vilket innebär att övertrycket försvinner och risken ökar för att skadliga gaser tränger in. Vattenförsörjningen är också mycket viktig om anläggningen är anpassad för verksamhet med en större mängd personer, vilket denna anläggning förmår att vara. En djupborrad brunn torde därför förse bergrummet med vatten om inte vatten kan tillvaratas på annat sätt. Dessa åtgärder skulle möjliggöra att anläggningen blir självförsörjande från omvärlden.

I en motion beskrivs att syftet med moderniseringen i början av 1990-talet var att få ett fullt utrustat akutsjukhus, något som inte fullbordades. Vidare beskrivs att stora investeringar behövs för att få ett fullt fungerande krigssjukhus, något som uppmärksammades av Länsstyrelsen i Stockholm som ansåg att anläggningens funktion ska vidmakthållas. (Motion 2018/19:1220). Vid moderniseringen under 1990-talet fick en del konst pryda väggarna. Dessa olika skapelser är gjorda av bland annat Klas Göran Tinbäck, Makylyn Gierow och Åke Pallarp (Region Stockholm, 2023). Enligt Djurförsöksgranskarna används flera av berganläggningens laboratorium till djurförsök med bland annat grisar. Vid en smådjursavdelning med tillstånd att bedriva försök på hamstrar, kaniner, marsvin, möss och råttor (Djurförsökssgranskarna, u.å). Vid tiden för besöket hade berganläggningen en status som skyddsrum i ofred. Bergrummet kan idag ta in 160 patienter som ett krigssjukhus eller 270 patienter i fred. Anläggningen kan även agera skyddsrum och är godkänd för 3.200 personer. 

Under coronapandemin hamnade Södersjukhusets akut- och katastrofmedicinska centrum åter i rampljuset. Röster höjdes för att öppna upp avdelningarna i berganläggningen för patienter smittade med coronaviruset. Vid en intervju med SVT i mars 2020 svarade Region Stockholm med att det inte var aktuellt att ta anläggningen i anspråk för smittade personer, och hänvisade i stället till de fältsjukhus som etablerats. Orsaken till att använda sig av fältsjukhus i stället för att nyttja befintliga lokaler berodde till stor del på flexibiliteten och goda kommunikationsvägar som kunde ordnas (Bergman, 2020).

Uppdaterad: 2023-12

Referenslista

Bergman, T. (2020). Inte aktuellt öppna katastrofsjukhuset under Södersjukhuset. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/inte-aktuellt-oppna-katastrofsjukhuset-under-sodersjukhuset

Dalenstam, B. (1997). Katastrofberedskap i specialutrustat bergrum. https://www.vardfokus.se/nyheter/katastrofberedskap-i-specialutrustat-bergrum/

Djurförsöksgranskarna. (u.å). Södersjukhuset. https://www.djurforsoksgranskarna.se/laboratorier/stockholm/sos/

(Motion 2018/19:1220). Katastrofsjukhus på Södermalm. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/katastrofsjukhus-pa-sodermalm_h6021220/

Region Stockholm. (2023). Konsten på Södersjukhuset. https://www.regionstockholm.se/kultur/konst-i-varden/konst-pa-sjukhus-i-lanet/konsten-pa-sodersjukhuset/

Youtube. (2023). Södersjukhuset – Årstabergets Skimrande Pärla (SVT 1994-04-17) [Video]. https://www.youtube.com/watch?v=a_LWpd40ZGY