Krutfabriken

Långt in i Dalarnas djupa skogarna ligger platsen som under andra världskriget var en vital del i det svenska totalförsvaret. Från den underjordiska berganläggniggningen kom nitrocellulosan ned till denna fabriksdel som genomförde tillverkningen av krutet. Efter andra världskrigets slut avstannade verksamheten och övergick i malpåse i mitten av 1950-talet. Därefter har förfallet tagit vid där de åttioåriga byggnaderna kämpar för att behålla sin glans.

1. Redan på långt avstånd från byn skymtas berget där den underjordiska delen av fabriken fanns förlagd. Landsvägarna löper genom skogarna och terrängen möjliggör en utsikt över landskapet. Den lilla byn som stod i centrum för denna krutfabrik har genom åren haft flera olika industrier för tillverkning av bland annat pappersmassa, trävaror och järnframställning. Vi närmar oss den ovan jorda fabriksdelen men den är svår att skymta mellan trädstammarna. Det är faktiskt svårt att avskilja fabriksområdet med dess byggnader även på karttjänster, dels på grund av områdets utformning och vegetationen. Byggnaderna i sig målades i en gulgrön kulör vilket smälter in väldigt bra med omliggande terräng. Från landsvägen leder en grusväg några hundra meter  innan vi når en vägbom. De övergivna byggnaderna kan skymtas nu när vi börjar närma oss. Naturen som omfamnar fabriken är härlig och för tillfället är det väldigt tyst omkring oss.

Ett rostigt staket omgärdar området som med sin taggtråd skulle hålla obehöriga utanför. Grinden in till området står på vid gavel och vaktbyggnaden till har tydliga tecken på förfall. Insidan av vaktbyggnaden visar tydliga tecken på vandalism då inventarier ligger utsprida och sönderslagna i de olika rummen. Fukten har medfört att stor del av materialet påbörjat en förmultning och därefter rasat ihop. Insidan av denna byggnad speglar tyvärr hur det ser ut i de övriga byggnaderna på området. Det järnvägsspår som tidigare fanns på området syns inga tecken av, dock kan höjdskillnader på en del byggnader avslöja att rälsen passerade utanför. Placeringen av byggnaderna, nästan likt en halvcirkel, markerar hur och transporten mellan byggnaderna fungerade och vilka byggnader som direkt ingick i framställningen av krutet.

Vid ett par av de övergivna byggnaderna finns vid besöket fordon placerade som numera är väldigt nedgångna. Det som är gemensamt för merparten av områdets byggnader är att tjuvar tagit med sig saker av värde, samt att vandalerna förstört stora delar av det som finns kvar. Det är möjligt att inte någon fönsterruta överhuvudtaget var oskadad vid besöket. Det bidrar på så vis att regn och snö tar sig in i byggnaderna och förstör ännu mer av inredningen. Det skulle i den bästa av världar vara häftigt att få besöka denna plats om den vore orörd, precis som när den siste arbetaren lämnade platsen. Tyvärr ser de flesta platser ut som denna, där personer inte enbart lämnar fotavtryck.

3. Anläggning I

Denna anläggning bestod av 34 byggnader utplacerade i ett geografiskt begränsat område strax utanför en mindre by i Dalarna. Platsen med byggnaderna kom att benämnas anläggning I och var själva krutfabriken. Tillsammans med anläggning II, en fabrik utformad i en berganläggning, utgjorde den andra delen av den totala krutfabriken. Ett tjugotal byggnader utplacerade som en cirkel utgjorde platsen för den ovangjorda krutfabriken. En stor del av byggnaderna har tre förstärkta väggar samt en tunnare som vätter utåt från anläggningen i syfte att trycket från en explosion ska riktas från resterande byggnader och personal på plats.

Krutfabriken med dess byggnader dolda mellan träden hade till uppgift att förädla nitrocellulosan från berganläggningen till nitrocellulosakrut. Denna anläggning var dimensionerad för att kunna tillverka 18 500 kilogram krut i veckan. För att möjliggöra denna enorma kapacitet var den ovanjorda krutfabriken ansluten till järnvägsnätet, där smalspårig järnväg fanns på fabriksområdet. Från fabriken ledde ett stickspår med sin smalspåriga järnväg nordväst mot en punkt där omlastning kunde ske mot normalspår. För att transportera in vagnar som hade en dimension anpassade för normalspår användes överföringsvagnar där normalspårsvagnen ställdes ovanpå.  (Benkar, 2013).

Läs även: Krutfabriken – Anläggning II

Vid denna ovan jorda fabrik arbetade i huvudsak kvinnor där de under hårda förhållanden med att tillverka krutet. Lönen ska vid tiden för kriget legat på ungefär 10 kronor per arbetsdag. Produkten packades sedan i karduser och kunde sedan fortsätta sin resa mot ammunitionsfabriker för sin slutliga tillverkning i ammunition, bland annat till luftvärnskanon m/40 av Bofors (Uddautflykter, u.å).

Krutfabriken var konstruerad så att tillverkningsprocessen flöt smidigt och effektivt genom varje steg, där varje viktig byggnad var ansluten till en smalspårig järnväg. En av de första byggnaderna användes för att packa upp nitrocellulosan, innan den skickades vidare till nästa byggnad för filtrering. Här utfördes också “förträngningen”, där vatteninnehållet i nitrocellulosan ersattes med etanol. När sprit tillsattes i nitrocellulosan, orsakade det gelatinering av fibrerna och strukturen upphörde (Antus, 2012).

4. Avvecklingen

Själva tillverkningen avstannade samtidigt som andra världskriget tog slut. Den ovan jorda fabriken kan antas, likt den underjordiska delen, varit i beredskap fram till 1957. Därefter övergick fabriken som helhet i malpåse, vilket innebär att endast nödvändiga ingrepp genomfördes. Det instängslade området nere vid byn stod still utan egentlig verksamhet fram till 1978 då avvecklingen tog fart. Tanken var att fabriken med dess byggnader skulle jämnas med marken, något som endast kom att göras av en handfull byggnader. Fabriksägarens, nuvarandede FMV, avtal utgick 1981 med Billeruds AB som hade haft ansvaret över verksamheten (Benkar, 2013). Åren som följde har fabriken stått i förfall, där en del skräp och skrot samlats genom åren. Ett flertal historiska guidningar har ägt rum där krutfabriken med sin tidigare verksamhet synliggörs. Vad som kommer ske i framtiden är oklart, men förhoppningsvis kan detta bli ett kulturarv som inte får rivas.