En gång var detta en livlig OKQ8-mack, där bilar och människor dagligen passerade. Vid besöket står den övergiven och förfaller i takt med att skadegörelsen ökar. Tiden har stannat och platsen andas minnen men vilar i tystnad.

Bensinmacken hade varit en självklar del av området i många år, en trogen plats där både lokalbefolkning och förbipasserande stannade för att tanka och handla. Men för bara några år sedan tog den sin sista kund, och kort därefter föll den i händerna på koppartjuvarna. När verksamheten upphörde började vandaliseringen nästan omedelbart, som om tomheten drog till sig kaoset. En tid innan macken stängde hade den varit scenen för ett rånförsök där ägaren blev lindrigt skadad. Men det var inte den händelsen som tvingade dörrarna att stängas för gott. Beslutet att lägga ner hade redan tagits, som en följd av andra, mindre dramatiska omständigheter. Ändå ligger rånförsöket som en mörk skugga över mackens sista tid, och nu står den övergiven, med skador från både tidens tand och människors vandalism.

Likt en tyst förändring i stadsbilden har flera bensinmackar i Västerås tvingats stänga sina dörrar de senaste åren. De en gång så vanliga stationerna, som tidigare låg utspridda i stadens alla hörn, har gradvis försvunnit. Varje nedlagd mack lämnar ett tomrum efter sig, och de få stationer som fortfarande finns kvar blir genast allt mer centrala i människors vardag. De tvingas ta emot ett ständigt ökande antal kunder, när fler och fler behöver köra längre sträckor för att fylla sina tankar. Där tankningen en gång var en enkel rutin har det nu blivit en nödvändig omväg, och stadens mackar som står kvar växer i betydelse för varje dag som går. Detta märks kanske tydligast i de mindre orter utanför staden som förlorat den lilla mack som tidigare fanns.

I Västerås har de senare åren skett en märkbar förvandling. Övergivna fastigheter, som en gång stod som tysta påminnelser om en svunnen tid, rivs en efter en eller byggs om till moderna och fräscha anläggningar. Stadens skyline förändras långsamt, och det gamla ersätts med något nytt, mer levande. Ett tydligt exempel på denna förändring är Kokpunkten och Steam Hotel. Idag en populärt destination, men innan dess förvandling stod kraftverket länge och förföll vid Mälarens strand, öde och bortglömd. Åren innan dess nyrenoverade fasad mötte Västeråsborna, användes platsen av de som inte hade någon annanstans att ta vägen – de bostadslösa. Det var en plats där chansen att få vara ifred var större än på många andra håll i staden. I skuggan av byggnadens förfallande väggar sökte de skydd och tillfällig ro, medan världen omkring rörde sig i snabb takt. Numera har stora bostadsområden uppförts längs med vattenlinjen, vilket inte var fallet för bara några år sedan.

Idag är platsen för det gamla kraftverket full av liv, men dess historia av både förfall och mänsklig närvaro bärs fortfarande med i väggarna, som en tyst påminnelse om dess förflutna. Stadens utveckling fortsätter, där gammalt försvinner och nytt tar form, men kvar finns minnena av det som en gång var. På samma sätt som många andra övergivna platser i staden, blev den nedlagda macken en tillflyktsort för de individer som hade ingenstans att ta vägen. I de slitna och bortglömda personalutrymmena började människor slå sig ner, desperata efter ett skydd mot väder och vind. Det är sorgligt att se hur illa ställt det egentligen är för så många, att de tvingas söka sig till platser som denna – en övergiven bensinstation.

Det känns på något sätt värmande att dessa utrymmen åtminstone erbjuder någon form av skydd, men samtidigt är det omöjligt att inte önska något bättre för dessa personer. Att deras hem inte behövde vara en kall, övergiven byggnad i dåligt skick och där ensamheten ekar mellan väggarna. I en stad som ständigt förnyas och växer, är det en påminnelse om hur vissa liv ändå står stilla, och att kampen för ett bättre tak över huvudet är långt ifrån över för många.

Läs även: Grängesberg – Från industri till stillhet

Idag är det svårt att föreställa sig den liv och rörelse som en gång präglade platsen. Allt är nu rivet, och där det tidigare stod ett byggnad fyllt av verksamhet, står numera endast en modern automatstation. Det gamla byggnadskomplexet, med sina slitna väggar och öde rum, har försvunnit helt och spåren efter dess existens är ytterst få. Endast en tom gräsyta breder ut sig där bensinstationens hjärta en gång slog. Det är en märklig känsla att stå på samma plats där det för bara några år sedan fanns liv och rörelse, och nu mötas av enkelhet där kunderna sköter allt via en kortautomat. Maskinerna tar över där människor en gång jobbade, och den gröna ytan verkar nästan symbolisera hur tiden har suddat ut spåren av det förflutna.

Uppdaterad: 2023-12