Kustspaningsradarstation – KSRR Fåret (Gruvan)

Artikeln är under omstrukturering.

Beläget ute i Karlskronas skärgård hade denna kustspaningsradarstation en viktig roll under andra halvan av 1900-talet. Berganläggningen benämndes Fåret men kom att få smeknamnet Gruvan av personalen på platsen. Runt denna centralt placerade stridsledningsorgan fanns en stor mängd andra viktiga hemligheter som skulle besvara elden mot Sovjet. Idag är denna anläggning ett besöksmål som museum.

Den branta nedförsbacken slutar i en dörr i berget. En mäktig syn när kamouflagenätet hängde över som skydd. Bakom porten fortsätter nedförsbacken ytterligare innan stora portar står i vägen.

Det första vi passerade på den övre våningen var de stora reservkraftaggregaten som skulle förse bergrummet med el om det ordinarie elnätet slogs ut. Därefter passerades gasgränsen som var det sista skalskyddet innan man kom in till själva anläggningen. Det mesta var väldigt omodernt härinne och det såg inte ut som att det hade blivit någon större modernisering med åren som Fåret hade varit i bruk. Möbler och annan inredning såg ut att vara från 50-talet när detta byggdes. Om man jämför detta med andra berganläggningar från samma tidsepok var denna även inte alls lika modern gällande det byggnadstekniska. Här på det övre plan fanns logementen med plats för ungefär 20 personer.

2. Kustapaningsradarstationen

Kustspaningsradarstationer (KSRR) var ett väldigt viktigt organ som användes för att kunna förutspå fiendens framfart. Dessa KSRR fanns utplacerade längs med den svenska kusten för att kunna övervaka både luften och vattnet. Dessa byggdes under kalla kriget och ca 30 stycken anläggningar stod tillslut klara att driftsättas. Denna KSRR på Aspö driftsattes 1953 och kom att bli operativ i många år framöver.

Denna berganläggning på Aspö i Karlskronas skärgård består av ett tvåvåningshus inne i berget som är uppbyggd av betong i inslagsorter och lättbetong i väggar samt tak. Man klassade denna anläggning som fullträffsäker då bergrummet gav skydd mot bl.a luftstötvågor och stridsgaser. Som skydd mot detta byggde man stötvågsfickor i inslagstunneln som tillsammans med ståldörrarna skulle ta upp trycket mot en explosion i nära anslutning. Även ventilationssystemen är utformade för att skydda bergrummet mot trycket mot en explosion men även mot stridsgaser genom filtersystem. Innanför ståldörrarna finns gasgränsen med ytterligare ståldörrar som tillsammans med ett övertryck i anläggningen ska skydda personalen mot stridsgaser som fienden kunde befaras använda. Pumpar som leder ner under “huset” i berget finns givetvis kvar än idag. Skulle dessa pumpar inte fungera skulle anläggningen snabbt fyllas med vatten som sipprar in från berget.

Operatörsmässigt tjänstgjorde runt 4-6 personer i varje arbetslag i KSRR här på Aspö och chefen hade det största ansvaret med bl.a sambandet inkluderat. Till hans hjälp hade han en ytrapportör som skickade ner informationen en våning till Brigadstaben vid stridsledningscentralen eller till andra förband om så behövdes.  Kustspaningsrobotar skulle kunna ledas från denna plats och styras in på fientliga fartyg för att undvika landsättning och även jaktstridsledning kunde ske från berget. Besöksjournal för luftbevakningscentral fanns fortfarande liggandes i ett rum intill utgången från anläggningen.

3. Brigadstaben

3.1 Samband & Stridsledning

4. Spaningsradar PS-23(9)

För att kunna spana ut över vatten och luft behövs en sensor som kunde ytövervaka området. Till KSRR användes från början en radar av typ PS-23 som bestod av en fast monterad mast och antenn. Själva radarutrustningen fanns från början i transportabla vagnar som kunde flyttas mellan olika platser. Med tiden insåg man att den känsliga radarutrustningen behövde förstärkt skalskydd och vagnarna placerades i fortifierade utrymmen. Exempel på detta kan vara en förstärkt betonganläggning. Dessa kan jämföras med de transportabla radargruppcentralerna (RRGC/T). Senare kom denna utrustning att fast monteras i underjordiska anläggningar, precis som här på Aspö.

Räckvidden på PS-23 låg på 200 km om väderförhållandena var goda. Effekten var 500 kW, 10 cm våglängd och med en pulseffekt på 250 resp. 500 Hz. Med tiden utvecklade man denna typ av radar och man lade därför till en extra siffra i beteckningen.

Med den nya uppdateringen på radarn och med namn PS-239 täckte man nu runt 320 km ut från centrum ,vilket är en bra räckvidd för att kunna agera innan fienden når fastlandet. Några hundra meter från anläggningen fanns även en skenradar som förhoppningsvis skulle ta smällen istället för den riktiga radarn. Denna typ av maskering användes flitigt vid underjordiska anläggningar och främst vid kustartilleriet. Då kunde man ha en skenpjäs som skulle ta uppmärksamheten ifrån den riktiga.

Youtube: Hemliga Rum: KSRR "Gruvan" Aspö.

http://karlskrona-sweden.blogspot.com/2010/09/ksrr-gruvan.html

http://www.fht.nu/marinen_sensorer_radar_spaningsradar_ps_23.html

http://www.bergrum.se/sverige/militart/marinen/kustradar.php