Andra världskriget och skyddet

Nedför en av trapporna på Hötorget i Stockholm döljer sig ett av stadens större skyddsrum, kombinerat med ett parkeringsgarage. Via det glasade entréschaktet leder trappan ner till garaget, där de massiva ståldörrarna genast avslöjar att anläggningen är mer än ett vanligt parkeringshus.

1. Varje dag rör sig stora mängder människor över kullerstenarna på Hötorget, som till vardags fylls av marknader och loppisstånd. Från Sveavägen tar man sig ner i de tunnelsystem som slingrar sig under marknivån och rymmer både lastkajer och parkeringsgarage. När vi närmar oss portarna öppnas de automatiskt, och därefter är det bara att köra vidare in i anläggningen.
Det som lätt går obemärkt förbi när en står och väntar på grönt ljus är de massiva stålportar som utgör själva skalskyddet till bilinfarten. I fredstid står de helt öppna, vilande mot de vita betongväggarna, men vid höjd beredskap ska de snabbt kunna stängas och försegla utrymmet.

Hötorgets skyddsrum — Ingången för fordon och de stora stålportarna som vid en kris kommer stängas och skydda mot luftstötvågen av en vapenverkan.

Inne i anläggningen lägger vi direkt märke till de ovanligt kraftiga betongpelarna tillsammans med ventilationssystemen som täcker delar av innertaket. Parkeringsplatserna är relativt små och trånga, något som beror på att anläggningen dimensionerades för dåtidens mindre bilar. När dörrarna slås igen bakom oss tar tystnaden över, men efter en stund uppmärksammas ventilationssystemets dova surrande. På flera ställen i skyddsrummet finns inrymningsvägar, även dessa markerade av ståldörrar som bryter av mot den vita betongen.

De inre ståldörrarna står vidöppna vid en av inrymningsvägarna. Mörkret ligger tungt i utrymmet intill stötvågsgränsen, där ytterligare ett par stålportar av ännu grövre modell finns. Intill dessa portar sitter stora ventiler ingjutna i betongen, konstruerade för att sluta tätt vid en luftstötvåg som uppstår vid en detonation. Bakom dessa stängda dörrar leder en tunnel vidare till en trappa upp mot marknivån, där de skyddssökande ska kunna ta sig ner i skyddet. I fredstid är ingången från marknivån stängd och förseglad med stålplattor och kullersten. Vid höjd beredskap, eller då ingången behöver nyttjas, kan plattorna enkelt lyftas bort med hjälp av de inbyggda öglorna. Varje dag passerar säkerligen en stor mängd människor över dessa plattor utan att reflektera över deras funktion.

Om man tittar noga runt uppe på Hötorget kan flera grövre pelare skymtas. Förutom att fungera som reklampelare är det egentliga syftet att används som ventilationskanaler till skyddsrummet. Med tanke på den stora mängd människor som ska kunna vistas här under längre tid behövs en kontinuerlig tillförsel av friskluft. Det är säkerligen svårt nog att vistas i ett skyddsrum när detonationer sker på utsidan, vilket gör tillgång på luft något grundläggande som måste finnas.

Skyddsrummet tar form

Världen stod i uppror och krigsmolnen tornade upp sig. När andra världskriget närmade sig sin början påbörjades byggnationen av ett enormt skyddsrum under Hötorget. Rädslan för flyganfall över Stockholm var påtaglig då städer kunde slås i spillror och tusentals liv även hotades. För att skydda civilbefolkningen skapades olika typer av skydd, och detta skyddsrum blev ett av stadens mest omfattande i storlek med plats för 4000 personer. Ett skyddsrum i betong skapades i den stora grop som numera utgjorde platsen för torget, där betongtaket mätte 50 cm. Ovanpå detta betongtak lades ett lager natursten med tjocklek om en meter (Härlin, 1939). Detta yttre lager utgör det som ibland kallas för “sprängmantel”, vilket är ett ytterligare skydd.

Enligt luftskyddsinspektionens utredning skulle offentliga skyddsrum konstrueras för att vara fullträffsäker från en 250 kilogram tung bomb (Antus, 2012). Med anledning av detta kan det antas att även detta skyddsrum konstruerades för att uppnå samma typ av krav. Vid den tiden fanns ännu inga kärnvapen, och därför var dimensioneringen inriktad på de hot man då kunde föreställa sig, där bombplanen skulle fälla bomberna ovanifrån. Att kliva in här mellan de massiva betongpelarna och de tunga ståldörrarna är som att stå i ett monument över det säkerhetspolitiska läget och beslutsamheten som fanns under dessa år.

Skyddsrum Hötorget — Inslaget mot skyddsrummet där stötvågsgränsen med dess portar till höger och gasgränsen med sina ståldörrar till vänster i bild.

Andra artiklar med liknande anläggningar.

Sveriges Största Kärnvapensäkra Skyddsrum

Kärnvapenskyddet under Klara Kyrka

Som vanligt på skyddsrum så har man grövre dörrar som ska stå emot både stötvågor samt attacker med stridsgaser. De yttre dörrarna är oftast tjockare och är gjorda av betong och stål för att ta emot trycket från ett chockvåg. Gasdörrarna sitter monterade längst in mot skyddsrummet och finns för att förhindra gaser av olika slag tar sig in till dom skyddssökande. 1940 slutfördes arbetet med skyddsrummet och detta skedde på en rekordtid, under ett år. Anläggningen byggdes med en kapacitet för över 4000 personer.

Rörledningar in i anläggningen med bl.a vatten ,diesel och olja till de olika reservoarer som behövs för att kunna vara självförsörjande från omvärlden. Det finns därför dieselaggregat som slår igång då det ordinarie elnätet inte kan leverera el in till skyddsrummet. Ventilationen sticker upp ovan mark på ett par ställen runt Hötorget. Dessa Används också flitigt som reklampelare.

Den dolda våningen

Det finns flera ingångar till skyddet. Dels den stora bilinfarten samt det lilla glasskjulet, men också dolda ingångar på torget. Denna lösning kan enligt vissa vara en bra lösning så man kan använda markytan till något annat under tiden ,men krångligt att behöva göra massa arbete för att komma ner i skyddsrummet på Hötorget. Man har stålplattor som är täckta med kullersten som döljer ingångarna då dom inte behövs i fredstid.

Det som möjligtvis är okänt för många är det undre våningsplanet, dit allmänheten i regel inte har tillträde. Härlin (1939) menar att syftet inledningsvis var att i fredstid använda utrymmet som lagerlokal. Antus (2012) beskriver att detta våningsplan även skulle tjäna som skyddsrum för medarbetare vid PUB, där det vid en kris- eller krigssituation hade en kapacitet att ta emot omkring 1 000 personer. Ingången var ansluten till PUB:s källarplan. Storleken på skyddsrummet mäter ungefärliga 3 035 m² och inkluderar då den under våningen.

Skyddsrummet under Hötorget kallas även för Konserthusgaraget och förvaltas av Stockholm parkering som har sina parkeringsplatser här. Utöver detta underjordiska parkeringsgarage finns även Hötorgsgaraget tätt intill som har en mycket större yta för fordonsparkering. Det är inte konstruerat för att agera skyddsrum i kristider och ska inte heller förväxlas med Konserthusgaraget. Idag ser det fortfarande ljust ut för anläggningen och skicket är förvånansvärt bra om man jämför med andra anläggningar från samma period och den ligger fortfarande kvar som aktivt skyddsrum.