Historien om ett övergivet samhälle

Grängesberg, en liten ort som en gång sjöd av liv, består nu till stor del av övergivna byggnadskomplex. Befolkningen, som idag uppgår till omkring 3500 invånare, har minskat kraftigt sedan gruvdriften upphörde 1989. Malmbrytning har pågått här sedan 1500-talet, men det var först på 1970-talet som sprängningsarbeten under jord tog fart och verksamheten expanderade kraftigt – fram till det plötsliga slutet.

1. När vi vid våra besök färdas genom Grängesberg möts vi av en rad iögonfallande övergivna objekt som vittnar om en svunnen tid. Här finns allt från enorma bergrum, som en gång rymde tågset, till hela gator kantade av tomma villor och hyreshus. En särskilt stark känsla infinner sig när man passerar Björkallén, där tiden tycks ha stannat. Villorna här har stått orörda i många år, men 2019 påbörjades renoveringar, och enligt rykten planeras husen att åter tas i bruk. På Öraberget fanns tidigare stora hyreshuskomplex som länge förföll, men dessa har nu rivits och är ett minne blott.

Det kändes märkligt att vandra runt utanför och blicka upp mot de trasiga fönsterrutorna. Byggnaderna, med sina karaktäristiska tegelfasader, var typiska för den tid de uppfördes, troligtvis under miljonprogrammets era. Stadens invånare har förmodligen länge hoppats på att dessa fastigheter skulle rivas, då de ofta blivit en samlingsplats för vandaler och stökiga personer. Trots förfallet var det fascinerande att gå från lägenhet till lägenhet i de gamla trappuppgångarna och upptäcka små detaljer från en annan tid. Ett exempel var en gammal tidning från 1993 som låg kvar, som en påminnelse om när livet en gång florerade här.

På Grottfallet fanns fram till för några år sedan ett hyreshus med adressen Skivbrytarevägen 39 A-C. Även det huset är nu borta, men garagelängan och en annan byggnad står kvar som ensamma monument om platsens tidigare liv.

Det finns en stor mängd underjordiska anläggningar av varierande storlek här i Grängesberg som även de är övergivna och förfaller. Den största av de alla stängdes igen våren 2020 och täcktes för med jordmassor framför betonggjutningen till tunnlarnas mynningar. Anläggningen hade stått tom sedan TGOJ inte längre behövde användning av den, oklart om lagfarten sedan övertogs av kommunen eller inte. Skyddsrum i berg finns utspridda över hela Grängesberg och vissa är ganska stora. Exempelvis finns  en skymd ingång i berget vid gruvområdet som leder ned till ett skyddsrum under bostadsområdet intill. Några träluckor i bostadsområdet döljer en lång trappa som leder ned i mörkret och ansluter till skyddsrummet.

Självklart har vi också den gamla gruvan, som en gång var en pulserande del av området. Gruvdriften ledde till uppförandet av en mängd olika byggnader för att underhålla den omfattande verksamheten. Idag är dock de flesta av dessa byggnader antingen rivna eller övergivna. Omkring den stora, vattenfyllda gruvlaven kan man fortfarande se ruinerna av gamla byggnadskomplex, som har förfallit och lämnats åt sitt öde. När man jämför satellitbilder från mitten av 1960-talet med dagens bilder, blir det tydligt hur landskapet har förändrats dramatiskt. Naturen har sakta men säkert tagit över stora områden där det en gång fanns ett myller av byggnader. Ett talande exempel är det område som ligger öster om gruvlaven, vilket tidigare utgjorde en hel stadsdel i sig. Idag återstår knappt något annat än en ensam, förfallen byggnad, undangömd mitt i skogen i området som kallas Hans-Ingels. Det intressanta med Hans-Ingels är att det faktiskt är det äldsta området i Grängesberg och namngavs efter dess första invånare.

2. Gruvepoken påbörjas

Malmutvinningen i Grängesberg inleddes så tidigt som på 1500-talet och fortsatte sedan i århundraden. Gruvorna i området bidrog till att staden blev Sveriges tredje största järnmalmsgruva, och den brutna stenen fraktades till destinationer över hela Europa. Det företag som stod bakom brytningen var Grängesbergsbolaget, som under en period ägde världens största flotta för järnmalmstransporter och var ett av Sveriges mest framgångsrika företag. Gruvan var en stor arbetsgivare, och under de år när verksamheten var som mest intensiv tredubblades stadens befolkning på bara ett decennium (Sädbom & Arvidsson, 2014). På 1800-talet fanns det över 200 dagbrott och gruvor i området, och den brittiske finansmannen sir Ernest Cassel såg detta som en av Europas mest betydande järnmalmsfyndigheter. Som ett resultat valde han att investera i både järnväg och gruvdrift, men även i byggandet av ett kultur- och konserthus i staden (Ekomuseum, u.å).

Gruvbrytningen krävde enorma mängder elektricitet, vilket ledde till behovet av större elledningar. När trefas växelström introducerades i slutet av 1800-talet blev det möjligt att överföra elektricitet över längre avstånd och det var inte längre nödvändigt att ha elförbrukarna i direkt anslutning till kraftverken. Som ett resultat byggdes Sveriges första kraftledning för trefas växelström, som kopplade samman Hällsjöns kraftverk med Grängesbergs gruvor (Von Klopp, 2017).

Under sekelskiftet 1800-1900-talen uppfördes flera stora bostadsområden som blev arbetarbostäder, belägna nära gruvan. Staden hade även en egen dynamitfabrik, Express-Dynamit, som öppnade 1890 och låg öster om staden. Fabriken, som grundades av gruvbolaget i samarbete med andra gruvor i Bergslagen, tillverkade sprängmedel för gruvdrift. Tyvärr inträffade flera olyckor där, vilket ledde till dödliga utgångar.

“I går kl. 2,10 em. genljöd i hela Grängesberg och vida däromkring dånet av en fruktansvärd explosion, omedelbart följd av en rök- och eldpelare, som med oerhörd hastighet slungades hundratals meter upp i luften”, (Ludvika tidning, 1926).

Ett tragiskt exempel är en explosion under transport av dynamit i skogen 1920, där en man senare på sin dödsbädd berättade att han trott sig ha orsakat explosionen efter att ha avlossat ett skott under jakt (Carlsson Lennart, 2016). År 1926 inträffade en annan katastrof där sex personer omkom och tolv skadades när de packade dynamit​ (Ludvika tidning, 1926).

Året efteråt förekom ännu en explosion och mycket spränggelatin blev liggandes under husen som raserades i explosionen. Nu blev man tvungen att oskadliggöra denna enorma mängd, som uppgick till flera tusen ton. Detta gjorde man genom att spruta in tjugotusen ton metylalkohol i ruinerna. Därefter evakuerade man hela Grängesberg på dess befolkning för att slutligen tända eld på gelatinet. Resultatet blev den troligtvis största explosionen i bergslagens historia och eventet kom att kallas för “den stora skrällen i Grängesberg”. Röken och molnet som uppkom efter explosionen jämför Carlsson Lennart (2016) med explosionerna i Japan 1945.

Idag finns det inte mycket kvar av den tidigare dynamitfabriken. Verksamheten varade fram till 1977 och hade flera stora kunder, varav LKAB stod för den största delen. Från Grängesberg gick det stora järnvägsvagnar med dynamit upp till gruvan i Kiruna där LKAB ansvarade . De vanligaste vagnarna var täckta litt G- och Ge-vagnar för frakten samt tankvagnar. Under 70-talet köptes dynamitfabriken i Grängesberg upp av det i Gyttorp belägna företaget Nitro Nobel. Området används numera till en del andra ändamål som till exempel folkracebana medan resten är rivet (Carlsson Lennart, 2016).

1970-talet kan ses som den tidsepok då gruvverksamheten var som störst i Grängesberg. Här fanns då över 1600 personer som arbetade på området (Ekomuseum, u.å).

3. Centrum flyttas när gruvan expanderar

Under 1900-talets början påbörjades brytningen under jord och fortsatte under många år framöver. Tillslut blev konsekvenserna att marken visade tendens till sprickbildning och området Hans Ingels (Gamla Grängesberg) blev för farligt att vistas på. Grängesbergs dåvarande centrum samt andra hus i riskzonen flyttades från Hans Ingels på 1970-talet för att minimera skador och eventuella dödsfall. Detta område kallas i folkmun för Gamla Grängesberg (Dalanytt, 2014). 

Centrumet flyttades några hundra meter öster om dåvarande plats. Byggnad för byggnad försvann från området för att antingen monteras upp i den nya delen eller revs. Ny järnvägsräls drogs ett par hundra meter längre bort vilket resulterade i att den dåvarande centralstationen flyttades. Den sista byggnaden som flyttades från området var Grängesbergs kyrka (Dalanytt, 2014).

Läs även: Övergivna gruvsamhället

Man kan på många platser runt omkring i Gamla Grängesberg se lämningar från byggnader och annan infrastruktur. Förutom flertalet husgrunder och stentrappor finns några få vägar kvar, vilka snart är återtagna av naturen. Spåren efter den järnväg som tidigare gick genom området är nästan obefintlig men går att urskilja på vissa ställen i terrängen. Elstolpar och jordkällare har blivit kvar efter flytten av stadsdelen och har blivit väl gömda i grönskan (Dalanytt, 2014).

4. Områden i Grängesberg

4.1 Gruvområdet

Området där majoriteten av byggnaderna relaterade till gruvbrytningen ligger direkt väster om Centrallaven, som nu är ett igenfyllt dagbrott. Bergmansvägen avgränsar bostadsområdet från gruvområdet. De tre höga gruvtornen syns tydligt på långt håll och är tydliga kännetecken för platsen. De flesta byggnader står idag tomma, även om vissa har fått nya verksamheter. Inom området finns ett ekomuseum inrymt i den gamla matsalen för gruvarbetarna, samt en skola och några företag. Det är tydligt att området inte får samma omvårdnad som tidigare. En av de mest imponerande byggnaderna, enligt oss, är maskinhallen. Med sina stora glaspartier inryms en enorm sal utrustad med maskiner och andra detaljer från en svunnen tid.

På andra sidan Bergmansvägen finner man det gamla gruvkontoret, som tillsynes ser övergivet ut. Granne med detta skymtar man Cassels Donation, en mäktig byggnad som agerar folkets hus samt kulturhus. Inspirerad av Bank of England har denna byggnad ståtliga pelare längs med framsidan som vätter ut mot gruvlaven.

4.2 Källfallet och Stora Hagen

Ett av bostadsområdena som byggdes under gruvepoken är Källfallet. Detta är placerat öster om Gamla Grängesberg (Hans ingels) och består i regel av 22 stycken hus som tidigare agerade arbetarbostäder. Området stod klart 1896 i syfte att dämpa de bostadsproblem som fanns i staden. Man beslutade att uppföra två enhetliga områden i Grängesberg och detta var det ena samt Stora Hagen, som blev det andra. Dessa två områden kom att bli förebild för bruksbostäder i närområdet samt Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten (Källfallet, u.å).

Dessa byggnader knyter samman till brukstraditionen i området och ritades av arkitekter vid gruvbolaget. Byggnaderna vid Källfallet byggdes i trä med en röd fasad och vita knutar, medan Stora Hagen fick putsade byggnader i gul-beige färg. Källfallet genomgick under tidigt 1900-tal en uppfräschning och fick också en gul-beige fasad, precis som systerkvarteret (Ekomuseum, 2011).

Ödet för dessa områden efter nedläggningen av gruvan har gått olika vägar. Stora Hagen genomgick en renovering av byggnaderna och dessa har varit bebodda i mycket större utsträckning i jämförelse med Källfallet. Det är först nu på senare år som byggnaderna längs med Björkallén renoverats efter att ha stått övergivna under många år. Under ljuset av gatlyktorna skulle denna gata tidigare kunnat påminna om en scen ur en skräckfilm. Det höga gräset omgärdade då de gula villorna vars putsfasad börjat vittra sönder. Majoriteten av fönsterrutorna var täckta med träskivor och asfaltsvägen var full av skräp.

Faktum är att en rivningsprocess för området ägde rum 2010 då Ludvika kommun la fram en översiktsplan där området hotades av rivning. När detta kom på tal från kommunens sida blev det protester i staden och invånarna bildade då ett byalag med syfte att rädda Fällfallet från rivning. År 2012 blev byalaget ägare till fastigheterna och sedan dess har en succesiv uppfräschning av området pågått. Målet då var att återställa byggnaderna till dess ursprungliga utseende med den röda träpanelen. Idag år 2020 har arbetet kommit lång väg och det är svårt att föreställa sig hur nedgånget och övergivet detta var för bara några år sedan (Källfallet, u.å).

4.3 Öraberget

Öraberget är ett området en bit öster om stadskärnan och här fanns nio stycken hyreshus ,varav fyra av dem var helt övergivna sedan en tid tillbaka. Invånarna i området har sedan länge fruktat en ockupation i lägenheterna. 

2003 köpte en norsk företagsman hyreshusen på Öraberget från Ludvikahem. Redan efter något år sattes han i personlig konkurs och byggnaderna hamnade utanför systemet, vilket resulterade i ett första stadie av förfall (Nylund, 2013). 2006 sålde den norska dåvarande ägaren området med 60 lägenheter till ett större företag. Visionen för detta företag var att locka dit norska pensionärer som kunde bosätta sig i Grängesberg under sommarmånaderna, för att under vintermånaderna flytta utomlands till ett varmare klimat (Fastighetsvärlden, 2006). Förfallet dock sakta men säkert även med denna fastighetsägare.

När vi kommer in på området för hyreshusen infinner sig en känsla av övergivenhet. Redan på satellitbilderna ser vi hur asfalten gradvis överges av vegetationen. Ensamma elstolpar står uppradade vid parkeringsytorna, där bråte ligger utspritt. Från parkeringen leder en gångbana som långsamt men säkert tas över av växtligheten. Den tidigare mysiga innergården mellan de fyra husen ser nu ut som en scen ur en skräckfilm. Gräsmattan har fått växa fritt och liknar en illa skött äng, medan buskar och träd växer sig allt större och nästan döljer portdörren. Skräp och skrot sprider sig över gården, blandat med glassplitter. Trasiga persienner svajar i vinden vid de många krossade fönstren. Portarna till trappuppgångarna står vidöppna, vilket gör att det nästan är fritt fram att gå in.

Läs mer om Öraberget: Grängesbergs övergivna lägenhetshus

5. Grängesberg idag

Gruvdriften lades ned 1989 efter beslut som togs 1987. I januari 1990 gick det sista malmtåget till Oxelösund från Grängesberg. Avvecklingen av gruvan märks på många olika sätt, bland annat genom alla de övergivna fastigheter som tidigare beskrivits i texten. Gruvområdet är till synes nedgånget men vissa byggnader ägs och används idag av andra företag och gruvorna ingår i Ekomuseum Bergslagen. Lagfarten till området är idag Ludvika kommunfastigheter AB (tidigare Ludvika Kommun). Året var 1991 då Grängesbergs Gruvor AB såldes till kommunen, strax efter nedläggningen.

Läs även: Ekomuséum Bergslagen

Det finns flera museer i området som visar hur staden en gång såg ut och hur gruvdriften gick till. På Stora Hagen, där arbetarbostäderna byggdes, finns ett museum i en av dessa byggnader. Här kan besökare se hur en lägenhet såg ut både 1898 och 1963. Lokmuséet innehåller cirka 160 fordon från 1850-talet och framåt, där lokomotiven spelade en avgörande roll för att transportera malm till Oxelösund. För den som vill besöka en imponerande industriell byggnad från gruvdriftens tid är “Maskinhuset” värt ett besök; det ligger på gruvområdet och är en ståtlig byggnad.

Det har under många år pratats om att återöppna Grängesbergs gruva, men det är samtidigt väldigt oklart om huruvida det blir av eller ej. I maj 2013 beviljades företaget Grängesberg Iron AB bearbetningskoncession, då dessa ville börja bryta malm i den gamla gruvan. Vad som kommer att ske med den gamla gruvstaden i framtiden återstår att se.

Uppdaterad: 2023-12

Referenslista:

Carlsson Lennart, M. (2016). Express-Dynamit levererade till gruvorna. Sveriges radio. https://sverigesradio.se/artikel/6595460

Ekomuseum. (u.å). Grängesbergs gruvområde. https://ekomuseum.se/besoksmalen/grangesbergs-gruvomrade/

Ekomuseum. (2011). Källfallet. https://ekomuseum.se/tag/kallfallet/

Fastighetsvärlden. (2006). Norskt bolag köper Öraberget i Grängesberg. https://www.fastighetsvarlden.se/notiser/norskt-bolag-koper-oraberget-i-grangesberg/

Källfallet. (u.å). https://kallfallet.weebly.com/historia.html

Ludvika tidning. (1926). Fruktansvärd dynamitexplosion i Grängesberg: sex dödade, tolv skadade. https://shfstor.blob.core.windows.net/ludvika/files/uploaded/284/295064_f_4398_a.pdf

Nylund, F. (2013). Formellt klart för övertagande av vandaliserade “Norgehus. Borlänge tidning. https://www.borlangetidning.se/2013-02-01/formellt-klart-for-overtagande-av-vandaliserade-norgehus

Sädblom S, & Arvidsson, S. (2014). Geologiska förutsättningar och prospekterings- potential i Stockholm Business Alliance medlemskommuner. Bergskraft i Bergslagen AB. https://www.bergskraft.se/files/Pdf/ludvika-min.pdf