Laver

Långt ut i Norrbottens skogar finns denna ödsliga plats som tidigare var ett blomstrade samhälle byggd kring gruvan. Här fanns faciliteter likt ett vanligt samhälle, vilket medförde att tillväxt och trivsel markant ökade. Idag finns endast de hundratals betongfundament kvar i samhället som husen tidigare stod på. Det är en upplevelse att vandra igenom den gamla byn och försöka få en bild av hur det tidigare såg ut. Gruvlaven som tidigare var inkomstkällan i området är idag vattenfylld och tagen ur drift sedan länge.

Det var efter att en god vän besökt denna speciella plats som tanken på ett eget besök blev aktuellt. Han berättade att byggnaderna flyttats till andra platser och att endast grunderna till dessa skulle finnas kvar. Detta berodde på att det påträffats större fynd på andra platser, som i sin tur skulle resultera i en större ekonomisk vinst.

Grusvägen tar oss genom en väldigt trivsam miljö beståendes av berg och sjöar. Efter någon mil tar vägen av åt höger och blir nu något smalare. Några kilometer senare når vi Gråberget och den plats där byn Laver tidigare fanns, som idag inte alls är sig lik. Naturen har tagit över de platser där det tidigare stod byggnader. På betongplintarna från de gamla byggnaderna växer mossan sig tät och de gamla gatorna är täckta med löv. Även då det i dagsläget inte finns så mycket att se i den gamla byn finns många spår av en svunnen tid.

Skyltar vid respektive väg uppger de tidigare gatunamnen och var vissa byggnader tidigare stod. I änden av Älvsbyvägen stod platschefens hus där han med familj tidigare bodde. Likt resten av byggnaderna är även denna borta sedan länge. De fyra vägarna, Hantverkarvägen, Medelvägen, Skolvägen och bergvägen låg på rad och huserade förmännen samt arbetarna. Historiska bilder på Laver illustrerar ett samhälle beläget mellan bergstopparna med fin utsikt, vilket gissningsvis ökade trivseln ytterligare för invånarna.

2. Beslut om exploatering

Allt började med att guldmalm påträffades i området i början på 1920-talet. Gruvbolaget Boliden Mineral AB tog sig an projektet med uppförandet av gruvan och det beräknades bli en succé. Beräkningar visade att över en miljard ton material skulle kunna utvinnas från området, som då skulle bli en stor vinst för företaget. Den stora kvantiteten på material som kunde utvinnas krävde dock stora resurser i form av en gedigen personalstyrka (Holmberg & Korva, 2006).

Sammanlagt skulle 965 nya jobb presenteras på området där samhället Laver med den nya gruvan senare etableras. Utöver huvuddelen av arbetskraften som bestod av bergarbetare fanns annan inräknad kompetens däribland elektriker, mekaniker och tjänstemän. Utöver personalen som till vardag arbetade med gruvverksamheten krävdes en mängd anställda inom flera samhällsfunktioner där näringslivet skulle påverkas på en hög nivå. Boliden räknade med att 265 nya tjänster skulle behövas inom den offentliga sektorn (Holmberg & Korva, 2006).

År 1931 genomfördes första provborrningen som två år senare resulterade i 14 borrhål med ett djup av upp till 90 meter. Materialet, malmen, bestod av en kopparkis och var en hårdmalm. Framgången av provborrningarna ledde fram till ett beslut om provbrytning av malmen till en nivå av 90 meter. I samband med provbrytningen uppfördes enklare baracker och byggnader vitala för brytningen (Holmberg & Korva, 2006).

Denna provbrytning pågick fram till 1936 då gruvförvaltningen redogjorde rapport med kostnadskalkyl till ledningen. Rapporten visade att tillgången på malm ned till 130 meters nivån uppskattades ligga på 1,4 miljoner ton. Siffrorna visade en trovärdighet på mängden material men det ansågs ändå tveksamt om det var försvarbart att gå vidare från provbrytning till kommersiell drift. Detta till del på grund av de stora kostnader för uppförande av anläggningarna. Det som till slut ledde till exploatering av malmfyndigheterna vid Laver var avsaknaden på koncentrerad kopparmalm vid Rönnskärsverken. Tanken var då att malmen vid Laver skulle skulle täcka upp denna mängd (Holmberg & Korva, 2006).

Gruvan med dess anläggning var belägen på statlig mark, vilket medförde att 50% av fyndigheterna kunde medföras staten. Företaget Boliden Mineral AB löste detta genom att arrendera den del av fyndigheterna som skulle tillföras staten mot en avgift baserad på årsproduktionen av koppar. Beslut om kommersiell exploatering vid Laver samt avtalet mellan företaget och staten tecknades 1936 och löpte fram till och med år 1955. Utbyggnad inleddes med en högspänningsledning från Älvsbyn transformatorstation samt en större vägbyggnation från gruvområdet ned till nuvarande riksväg 94. Från den närbelägna sjön uppfördes en pumpstation där vatten skulle pumpas upp till gruvan men också det lilla samhället som skulle komma att uppföras. I februari 1938 togs de första skippen malm upp via det 290 meter djupa schaktet och vidare till anrikningsverket (Holmberg & Korva, 2006, s.8).

Huvudnivån kom att hamna på 90 meter under markytan. Där anlades bland annat lokverkstad, förråd och baracker för manskapet. Förutom nivån vid 90 meter under markytan fanns ytterligare sju nivåer där brytning med flera brytningsmetoder förekom (s.14). Det var ett konstant tillflöde av grundvatten i gruvan som utan sina pumpar hade översvämmat orterna. Omkring 170 liter vatten per minut tog sig in i gruvan, men med hjälp av samlingsbassänger och flertalet vattenpumpar var detta inget problem. Ett större problem som personalen vid gruvan ställdes inför var risken för ras. Det förekom flera ras under åren där det största tog med sig väggen ned till 98 meter under markytan. Sprickbildning förekom ned till 130 metersnivån och hela händelsen resulterade i att ungefär 40 000 ton berg lastades ut ur gruvan. Som tur var varken skadades eller förorsakades någon i personalstyrkan (Holmberg & Korva, 2006, s.19).

3. Laver – ett unikt samhälle

Samtidigt som beslut om exploatering togs påbörjade samhället att ta form. Redan efter 18 månader stod Laver färdigt vilket innebar att invånarna kunde börja inkvartera sig i de nya husen. Samhället byggdes med en hierarkisk indelning efter arkitektens ritningar, som denne fått efter sin utbildning hos en arkitektfirma. Gruvbyns placering möjliggjorde denna hierarkiska indelning ännu tydligare där arkitekten placerade platschefens bostad högst upp i sluttningen och ungkarlsbostäderna längst ned (s.9). Som mest fanns 242 invånare i samhället där majoriteten kom från älvdalarna i Norrbottens och Västerbottens län (Holmberg & Korva, 2006).

“Laver kom därmed att bli Sveriges modernaste samhälle med en väl utbyggd service.” (Älvsbyns turistinformation, u.å)

Faciliteter av olika slag uppfördes för att tillgodose invånarnas behov. En skola byggdes där barnen skulle vistas om dagarna och som mest fanns närmare 30 elever på skolan. Samhället fick en Konsumbutik som levererade all den mat som invånarna behövde. Utöver butiken fanns bland annat dansbana, kiosk och postkontor vid en öppen yta, precis likt ett centrum. För att socialisera sig uppfördes folkets hus med biograf och café. Den platsen var nog oerhört populär efter arbetspassen på kvällstid och lediga helger. Strax nedanför folketshus med anslutning till Gruvvägen fanns ambulansstationen tillsammans med sjukvård (Holmberg & Korva, 2006, s.10).

Bostäderna till invånarna var unika i sitt slag då dem var rustade med elspisar och kylskåp, kall- och varmvatten, centralvärme samt toalett med avlopp. Det fanns även en centraltvätt som hemmafruarna hade tillgång till under dagarna. Bara den detaljen att byggnaderna var konstant uppvärmda var väldigt fint på denna tid. Telefonväxel fanns för invånarna i samhället där dessa kunde ringa ut (s.13). Laver som samhälle kom att innefatta 31 byggnader där 23 av dessa var bostäder. Med de faciliteter, moderniteter och vardagslyx som fanns i samhället ansågs Laver vara ett föregångssamhälle (Holmberg & Korva, 2006, s.12).

Från Torgvägen in i berget under platschefens bostad sprängdes ett stort skyddsrum för byns befolkning. Detta gjordes under andra världskriget då rädslan för krig var påtaglig och skydd för civilbefolkningen låg i fokus. Skyddsrummet uppgick till uppskattningsvis ett par hundra kvadratmeter och försågs med två ingångar (s.11). Inne i bergrummet finns ännu spår av gamla träsängar, förråd och köksutrustning (Holmberg & Korva, 2006). Utformningen på skyddsrummet visar inte några större tecken på att flera på rad skyddade ståldörrar fanns.

Läs även: Bergrummet som byggdes för experiment

4. Gruvans nedläggning och slutet för Laver

I de första kalkylerna som gjordes beräknades livslängden på gruvan till 15 år. Detta kom ganska snart att visa sig vara långt överskattat då malmarean var under hälften mot vad som tidigare förväntades. Kopparhalten kom att variera från 1,3% på 170 meters djup till 1,6% vid 210 meter. Problemet var att en nyinvestering var ett krav för att kunna fortsätta en storskalig brytning på 210 meters nivån, något som kostade alldeles för mycket pengar (Holmberg & Korva, 2006, s.27).

Ledningen bestämde sig för att provborra ned till 250 och 290 meters nivåer. Vid dessa prospekteringar insågs det tråkiga att resultatet av mängden koppar inte var god. Det stod nu klart för bolaget att brytningen troligen måste upphöra  väldigt snart för att inte riskera avsevärda ekonomiska förluster (Holmberg & Korva, 2006).

Efter andra världskrigets slut minskade värdet på koppar vilket gjorde det ohållbart att fortsätta med brytningen. Det minskade värdet kombinerat med dyra tillredningskostnader gav över en halv miljon i röda siffror på bokslutet år 1945. Vid årsskiftet till 1946 togs beslut om avveckling och under följande år kom en gradvis avveckling att ske. I november samma år togs den sista malmen upp från djupet och ett par dagar senare stoppades kvarnen. Nu påbörjades upplösning av samhället med dess byggnader (Holmberg & Korva, 2006, s.28).

En stor del av byggnaderna i samhället flyttades till andra gruvor som stod under Bolidens förfogande. Konsumbutiken fick en ny placering i Brännberg, skolan flyttades till Lillkorsträsk och folkets hus till Överklinten. Stora delar av utrustning och industribyggnader som tillhörde brytningen kom att flyttas till Laisvallgruvan. Totalt hade gruvan i Laver brutit omkring 1.260.000 ton malm (Holmberg & Korva, 2006).

Läs även: Grängesbergs övergivna

Referenslista

Holmberg, A., & Korva, N. (2006). Laver Orten som försvann. [Examensarbete, Luleå tekniska universitet]. DiVA. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1017570/FULLTEXT01.pdf

Broschyr: Laver Gruvsamhälle http://www.alvsbynews.se/2014/10/ett-steg-narmare-en-gruva-i-laver/

Älvsbyns turistinformation. (u.å). Laver – ett försvunnet samhälle [Broschyr].