Scroll to Content




Gemensam stabsplats (GPL)

Denna berganläggning var tidigare en mycket viktig punkt för det svenska försvaret inom sitt försvarsområde. Komplexet byggdes atombombsäkert och med infartstunnlar stora nog att ta emot lastbilar. Inne i berganläggningen skulle sedan materiel kunna förvaras med gott skydd i de olika kamrarna. Utöver utrymmena förrådshållning av materiel byggdes ett tvåvåningshus inne i urberget med syfte att husera försvarsområdesstaben i ofred. Sedan många år tillbaka är anläggningen tagen ur bruk och såld till civil verksamhet.

Förr kunde man åka förbi denna militäranläggning utan vetskap att den fanns där. Berget stiger brant uppåt och en liten hydda fanns tidigare placerad intill bergväggen. Naturen här är vacker och ån slingrar sig förbi i anslutning till anläggningen. Att den där lilla hyddan var en maskerad ingång till en underjordisk militäranläggning var nog inte den första tanke som for genom huvudet på den förbipasserande. Mitt emot hyddan finns än idag en mindre parkeringsyta för en handfull bilar tillsammans med den lilla grusväg som försvinner in i grönskan. Vad som finns i den vägens ände är också okänt för många, nämligen ett ytterligare inslag till berganläggningen.

Gemensam stabsplats GPL
En titt genom skottgluggen mot utgången genom en av tunnlarna. Man skulle ju helst inte vilja sitta här om en bomb detonerade utanför.

Inslaget till bergrummet vid grusvägens slut döljs med hjälp av maskeringsnät. Betongen runt om är grönmålad och tillsammans med den gröna porten smälter det in välditgt bra i naturen. Det grova låset på dörren öppnas och det är nu det häftiga har sin början. En doft av fuktigt berg kommer smygandes ur den kolsvarta tunneln. Ett tryck på strömbrytaren får armaturerna i taket att sakta tändas och tunneln i berget blottar sig. Ett trettiotal meter in i berget finns ett skyddat utrymme för soldater som skulle besvara eld om fienden kom in i första tunneldelen. Stötvågstunneln fortsätter efter soldaternas skydd i en högervinkel och man har här gjutit stora betongbarriärer. Dessa skulle agera stötvågsfickor där stötvågen från kärnvapen skulle förlora mycket av sin kraft. Efter ytterligare 30 meter kommer man slutligen fram till första kammaren och tunneln sträcker sig vidare genom berget. Man förundras över att detta finns under markytan och man blir onekligen imponerad.

Gemensam stabsplats
Stötvågstunneln som leder in mot anläggningen från den maskerade infarten beläget under asfaltsvägen. Betongbarriärerna i bild är stötvågsfickor som skulle ta emot kraften från ett kärnvapen istället för att dörrar och annat ska behöva belastas för mycket. Den öppna stötvågsdörren leder in till första kammaren.

Varje kammare skyddas av en tjock stötvågsdörr av stål. I varje stötvågsdörr finns en skottglugg där soldater från insidan skulle besvara eld mot fienden om denne kom in så pass långt i berget. Ljusarmaturerna i taket ger ett mystiskt ljus längs med huvudtunneln som leder förbi de olika kamrarna och vi går in i kammare 15, vilken är den första från detta håll. Härinne i denna kammare finns vissa ledtrådar kvar som vittnar om den laboratorieverksamhet som tidigare bedrevs tillsammans med läkemedelsföretaget Pharmacia. Tanken var att produktionen skulle kunna fortgå även under en kris och till sin hjälp fick dem över 600 kvadratmeter yta att röra sig på.

“Före 90-talet övade man knappt i bergrummet på grund av den sekretess som rådde.”

Berganläggningens ritningar från 1950-talet visar att syftet var att inhysa förrådsfunktioner åt försvarsmakten med en lageryta på ca 2400kvm. Inne i förrådsdelarna skulle i första hand ammunition förvaras i väntan en orolig tid utanför bergets väggar. Under 1960-talet berättar dokument att både Pharmacia och universitetet i staden hade tilldelade delar i anläggningen. Det innebär att anläggningens ursprungliga planering troligt han ha ändrats. Genom att flera hyresgäster i anläggningen är det lättare att dölja den funktion som var känsligast. Bergrummet kan därför i folkmun haft benämning som exempelvis förråd åt universitetet, vilket bidrar till färre spekulationer från allmänheten. Visserligen kunde berganläggningar likt denna få en benämning som “sjukhus” i folkmun.

Vi går ut ur denna kammare och rör oss vidare i huvudtunneln till nästa tjocka stötvågsdörr som döljer det mest spännande i hela berganläggningen. Denna del är avskärmad då man valt att ha både stötvågsgräns tillsammans med gasgräns som möjliggjorde att personalen kunde arbeta utan hoten från kemiska stridsmedel.

Gemensam stabsplats GPL
ingångstunneln som tidigare maskerades med ett rött skjul mot bergets utsida. Den här ingången ligger i anslutning till den större väg som går utanför anläggningen och det var förmodligen denna som användes som huvudinfart.

Stabsplats för försvarsområde 47 (Fo 47)

Berget rymde en ledningsplats åt försvarsområdesstaben inom försvarsområde 47 (Fo 47). Storleken på ledningscentralen är över 1200 kvadratmeter och det märktes tydligt när man vandrade igenom de rum och utrymmen som fanns. Riksbanken hade även sitt valv härinne i kammaren som huserade ledningscentralen.

Försvarsområden tillkom efter försvarsbeslutet 1942. Dessa områdens syfte var att underlätta territorialförsvarets samordning med civilförsvaret och majoriteten av dem följde länsindelningen. Respektive försvarsområde var direkt underställd militärbefälhavaren inom dess militärområde. I detta fall var (Fo 47) underställd MB, IV. militärområdet.

Försvarsområdesstaben och dess befälhavare verkade i huvudsak på en lokal och regional nivå och hade som uppgift att planera samt ansvara för försvaret inom respektive försvarsområde. En nära samverkan med delar ur det civila försvaret samt civila bolag inom dess geografiska område var prioriterat . Man ville alltså ha ett så bra samarbete som möjligt om man gick in i en kris eller ett möjligt krig och då gällde det att allt var planerat långt i förväg. Utöver detta fanns en rad andra uppgifter som försvarsområdesstaben hade, bland annat ett gediget förvaltningsansvar.

Inom Uppsala försvarsområde ingick under några år även Västerås försvarsområde och kom under en tid att benämnas (Fo 47/48). Genom den så kallade OLLI-reformen (Ledningsorganisation i lägre regional instans) bildades A-förband samt B-förband, där A-förbanden fick ansvaret för respektive försvarsområde. Inom Uppsala försvarsområde blev det alltså Upplands regemente (S1) som fick detta ansvar och blev då ett försvarsområdesregemente efter sammanslagning med försvarsområdet. Namnet blev därför Upplands regemente (S1/Fo 47/48). Detta medförde att regementet hade ett samlat ansvar gällande mobilisering och materiel inom försvarsområdet. I normala fall var det dem större regementena som fick detta ansvar. Detta medförde att Göta livgarde i Enköping blev B-förband med utbildningsansvar.

I takt med omorganiseringar och nedläggningar avvecklades dessa försvarsområden i och med försvarsbeslutet år 2000. De uppgifter som staben tidigare haft övertogs dels av de nya militärdistriktsgrupperna, som idag är utbildningsgrupper tillhörande respektive militärregion.

Militärområde

Utöver de uppdelade försvarsområdena i riket fanns också militärområden. Ett militärområde var betydligt större och bestod av en handfull försvarsområden inom ett geografiskt område. Ett försvarsområde var alltså mindre och inrymdes tillsammans med flera andra försvarsområden i ett militärområde.

Redan på tidigt 1800-tal börjades planeringen med delning av försvaret i olika militärområden och år 1833 fastställdes beslutet om att fem distrikt skulle skapas. Varje distrikt leddes av en militärbefälhavare. Över tiden omorganiserades dessa områden och namnen ändrades. Under hela 1800-talet såg det snarlikt ut angående antalet områden, storleken på områdena och de aktuella stabsorterna.

De sista åren på 1800-talet tittade man på en ny modell gällande militärområdena. Denna nya modell kom att kallas för arméindelning och varade fram till 1942. Denna nya arméfördelning gav förbanden fördelen genom att chefen inom området kunde inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet inom fördelningen. 1942 omorganiserades detta med en indelning på sju militärområden och detta skulle komma att likna den indelning som skulle komma att göras igen år 1966.

Hoppar vi vidare till 1966 gjordes som sagt en ny indelning, vilken lämnade sex militärområden samt Gotlands militärkommando. Militärområdena övertog den operativa ledningen vilket innebar att all ledning inom vardera område ansvarade för respektive krigsplanläggning. När denna indelning gjordes utgick då Gotland som ett militärområde och blev istället ett militärkommando. Under årens lopp ändrades dessa militärområden i flera omgångar. Idag har vi endast fyra områden och dessa kallas för regioner. Varje region har en vald stabsort där ett regemente finns.

Utformningen av ledningscentraler

Krigsmakten behövde precis som civilförsvaret en skyddat plats att kunna spendera tid i utom fara för bomber och stridsgaser. Man byggde därför skyddade anläggningar runt om i hela landet där man i krig skulle styra samhällets viktigaste funktioner.

Det fanns givetvis olika storlekar på dessa anläggningar och skyddsklassen som anläggningarna byggdes med kunde också variera kraftigt. Dem kunde förläggas nära till en stad eller till och med inne i staden då dem arbetande var tvungna ta sig dit snabbt. Platserna där anläggningarna byggdes på är oftast maskerad från vägen, men undantag finns alltid.

Det de flesta ledningscentralerna har gemensamt är egenborrad djupbrunn med vatten samt reservkraftverk som var tänkta att driva anläggningen med el om det ordinarie elnätet slogs ut. Skydd mot EMP (elektromagnetisk puls) finns också i vissa modernare anläggningar då man klädde in hela anläggningen i stål för att motverka att elektroniken skulle slås ut.

Många av landets ledningscentraler ligger skyddade djupt ner i Sveriges urberg och byggdes för att tåla en kärnvapenladdning med nära träff, men naturligtvis finns undantag. I många fall byggdes dessa med en lång stötvågstunnel där tryckvågen från bomben skulle slå ut sig själv. Anläggningen i fråga konstruerades ofta tvär vinkel åt antingen vänster eller höger, men undantag finns. Väl därinne fanns en stötvågsgräns samt gasgräns som bestod av flertalet dörrar med olika funktion som man var tvungen att passera innan man kunde kliva in i den skyddade delen av berganläggningen. Vissa berganläggningar byggdes ståendes men även hängandes på fjädrar för att motverka skakningar från berget vid detonation.

Fanns inte dugligt berg i närheten grävde man helt enkelt en stor grop i marken och konstruerade ett betonghus (“bunker”) med samma likvärdiga skydd mot bomber och stridsgaser som ett bergrum hade.

Nuförtiden har dom flesta ledningscentraler tagits ur bruk p.g.a att hotbilden sett annorlunda ut men även för att kostnaderna att driva dessa anläggningar är ganska stora. Många centraler har på auktion sålts till privatpersoner och/eller företag som vill driva sin egen verksamhet därinne. Det finns dock fortfarande exempel som fortfarande är aktiva och som skall fungera med sin ursprungliga funktion.

Klicka här för att se ett bergrum som har samma funktion i en annan del av landet. I detta bergrum fanns både förrådsdelar samt en del där Staben i försvarsområdet hade sitt näste.

Gemensam stabsplats GPL
En utav kamrarna i berganläggningen där förrådsverksamheten bedrevs.

Pharmacia & Universitetet

Ett par kamrar ska också ha tillhört Pharmaciaett svenskt läkemedelsföretag som under lång tid fanns stationerat i Uppsala. Pharmacia grundades år 1911 av Gustav Felix Grönfeldt och var en stor industri som huserade en mängd personal.

Att Uppsala Universitet haft tillgång till berget är bekräftat, men endast efter att försvarsmakten lämnat berget i slutet på 90-talet. Om det nu stämmer till fullo eller om det var en maskering för användningsområdet på platsen finns det några tankar om. Enligt dokument skall berget ha haft flera hyresgäster under åren. Det förekommer ofta att en anläggning av denna typ har ett påhittat officiellt användningsområde för att dölja det hemliga som fanns.

När försvarsmakten flyttade ur bergrummet på 90-talet tog Uppsala Universitet över delar av anläggningen och hyreskontrakt tecknades med Fortifikationsverket som ägde anläggningen. Universitet hade aktivitet härinne ända fram till 2012 och efter det har platsen stått tom i väntan på beslut om den skulle vara kvar i statlig ägo eller säljas. Ett par år senare lades anläggningen ut till försäljning och ägs idag av ett privat företag.

Gemensam stabsplats GPL
Huvudtunneln med sin långa lastkaj och inslaget mot ena förrådskammaren. Rören nere i betongväggen är koppling till lastbilarnas asgasrör.
Gemensam Stabsplats
En vy i huvudtunneln mot lastkajen. Stötvågsfickorna syns rakt fram i bild och bakom det gula träskjulet finns den tunneldel som också ska agera stötvågsskydd.
Gemensam stabsplats GPL
In mot kammare 16 med stötvågsdörr och en skjutglögg mitt i dörren som användes för att kunna försvara sig mot eventuella fiender.
Gemensam Stabsplats GPL
Inne i kammaren som agerat arkiv. Riktigt stort och säkert utrymme för att förvara viktiga papper.
Gemensam stabsplats GPL
För att komma in i kammare 14 som agerade ledningsplatsen var man tvungen att passera ett antal gastäta dörrar som skulle säkra personalen innanför från eventuella attacker.
Gemensam stabsplats GPL
Väl inne i den del av anläggning som agerat ledningsplats fanns det riktigt många rum av olika storlekar. Kändes nästan som det aldrig tog slut. Två våningar med dessa rum och salar utgjorde ledningsutrymmet.
Längst in på övre planet i kammare 14 finns ledningsrummet. Det kallas för Operativa rummet och det är här som man skulle bestämma och ta olika beslut.
Längst in på övre planet i kammare 14 finns ledningsrummet. Det kallas för Operativa rummet och det är här som man skulle bestämma och ta olika beslut.
Gemensam Stabsplats GPL
Gemensam stabsplats GPL
Stötvågsdörr in mot kammare 15. Skottglögg kan skymtas i betongväggen till vänster om dörren.
Gemensam Stabsplats GPL
Väl inne i kammare 15 fanns stora förvaringsutrymmen men även kök. Allt är också skyddat mot gas.

Källor: http://www.unt.se/nyheter/uppsala/saljes-hemligt-bergrum-2918700.aspx




Leave a Comment