Fo 67 och Kalixlinjen

Skyddsområden

Precis som inom området vid Boden inrättades även ett skyddsområde inom fo67 som skulle komma att sträcka sig mellan Kalix kommun och Överkalix kommun. Fördelen med dessa skyddsområden var att dem begränsade tillträdet för utländska medborgare, vilket i sin tur kan ha minskat den främmande underrättelseverksamheten. De utländska medborgarna fick åka igenom skyddsområdet på särskilt anvisade vägar och järnvägar, men inte stanna på området. För att få tillträde till skyddsområdet var den utländska medborgaren tvungen att söka tillstånd .
“Inom övre Norrland skall finnas ett skyddsområde, Kalix skyddsområde.” Kalixlinjen – kalla krigets lås i norr
Bevakningen inom skyddsområdena bestod av personal från både polis och militär men även annan utsedd personal. Precis som dagens skyddsvakter kunde dessa begära att få se individens pass och även avvisa eller tillfälligt omhänderta individen. Dessa områden fanns fram till 1997 då riksdagen beslutade att dessa skulle upphöra. Dock med en restriktion att dessa skulle kunna återinföras i skarpt läge vid senare tidpunkt.

Fasta batterier

Det har alltid varit viktigt att kunna försvara vårat land och speciellt kustremsan mot Östersjön där hotet ansågs vara störst. I ett krigstillstånd ville man först och främst utkämpa det till havs där varken civilbefolkning eller annat sårbart fanns. För att få till ett fungerande kustförsvar krävs ett stort antal kustartilleribatterier som täcker av enorma ytor där fienden skulle befaras framrycka. Till dessa batterier behövdes både observation och radar som talade om när fienden närmade sig. Dessa uppgifter tog eldledningen hand om och pjäserna (kanonerna) på bergets hjässa ställdes därefter in på de uppgifter som eldledningen angivit.

Sverige hade en gång i tiden ett av väldens bästa och modernaste kustartilleri. Ett stort antal anläggningar byggdes längs kusterna tillsammans med pjäser (kanoner) på hjässan av varierande storlek för att snabbt kunna slå ut fienden om dom kom via fartyg eller flyg. När kalla kriget drog igång visste man inte alls vad som skulle ske och man ville därför bygga upp det svenska försvaret mot ett brett anfall. Det man befarade var att Sovjet skulle försöka ta sig in i landet och för att försäkra sig om att dem stoppades i tid byggde man ett antal “linjer” där ett stort antal fort ,bergrum och mindre fortifierade konstruktioner skulle slå tillbaka med bland annat artillerield.
Inom Fo 67 byggde man upp fyra batterier på strategiskt viktiga platser för att kunna slå ut en fiende på långt avstånd. Man hade i baktanke att dessa batterier skulle slå mot viktiga vägar samt järnvägar där fienden befarades framrycka. Då vägarna i övre Norrland vid denna tidpunkt inte var i överflöd fanns endast ett par alternativa vägar som fienden skulle kunna tänkas ta och det var där som batterierna skulle komma till hjälp.

Batteri Siknäs

När asfaltsvägen övergick till en simpel grusväg tillsammans med en förbudsskylt kunde man ana att man var på rätt spår mot någonting spännande. Vägen gick uppför berget och efter en stund möttes man av en bom bara en bit från bergets hjässa och jag började tvivla på att jag hade kommit rätt. Efter ytterligare några hundra meter uppför så drogs blicken mot någonting som inte riktigt smälte in i naturen. Två stora pjäser bredde ut sig på bergets hjässa tillsammans med två maskerade ingångar med ett tjugotal meter ifrån varandra.
Från grinden vid inslaget ledde stötvågstunneln nedåt för att tillslut mynna ut i det andra inslaget. I mitten av tunneln fanns ett par bastanta stålportar tillsammans med några stötvågsventiler. För att komma vidare in i anläggningen var man tvungen att passera  stötvågs- och gasslussarna som hade till uppgift att skydda personalen på insidan.
Bygget
Väl inne i “huset” som man gjutit av betong finns fyra våningar vilandes i fjädrar som ska reducera kraften från en attack.
Den här anläggningen byggdes på 50-talet då startskottet för många hemliga byggprojekt påbörjades. Den här finns placerad längs kusten och skulle skydda samt fördröja fiendens väg in i landet. Sista övningen här hölls 1994 och bara några år senare avvecklades verksamheten från berget. Pjäserna till batteriet kommer från HMS Fylgia.
Det byggdes ett 30tal anläggningar likt denna som utrustades med gränser för stötvågor och gaser.
För att kunna hålla pjäsen igång behövs stora utrymmen för ammunition och bekvämligheter för personalen som ska kunna jobba och bo därnere en längre tid om kriget skulle komma.
Förläggningar finns tillsammans med kök/matsal ,toaletter och duschutrymmen. Man har också en hjärna i varje anläggning ,nämligen en stridsledningscentral. Därifrån ska all information passera och ny information ska ges ut om hur pjäserna ska skjuta.
Reservkraft och egenborrad brunn som förser personalen med rent vatten är ett måste för att kunna överleva.
Efter försvarsbeslutet år 2000 lades majoriteten av anläggningarna ner ,men ett fåtal har bevarats som bl.a museum.
I dagsläget ägs Siknäs batteri av en förening som i första hand vill driva museiverksamhet med arrangerar också visningar här inne. Just nu är det grupper på minst 10 personer som ligger i fokus ,men i framtiden kommer dagliga visningar att äga rum. Här finns också konferensrum för dom vill diskutera i fred i en häftig miljö. Anläggningen kommer också att inredas i dom flesta rum precis som det såg ut när militären brukade fastigheten. Logement finns för dom som vill spendera en natt bakom dom bastanta dörrarna.
Öppet: juni – augusti varje onsdag – söndag kl 11.00 – 16.00. Guidning varje hel timme.
Övrig tid: ring 070-5375500 eller 070-4402900.
Entre: 60,00 vuxna, 40,00 ungdomar, barn gratis, familjer två vuxna och två barn 150,00.
Grupper/företag: begär offert.
Bokning:
Utan den gröna lampan kommer man inte in i berget. Säkerheten kommer i första hand. Här är stötvågsslussen.
 
Inslaget till berget i bakgrunden tillsammans med ventilationen som tittar upp ur marken. Luften tas in på många ställen och gamla luften trycks ut.

 
Del av stötvågstunneln med ingången till anläggningen närmast till höger. Riktigt rå känsla att bevittna tjockleken på dörrarna samt väggarna runt om. Till vänster finns förråd och likaså dörren längst bort.
.
Gasslussen är den sista säkerhetsgränsen innan man når huset.
Entréplanet erbjuder kök ,matsal och en massa smårum av olika funktion. Dusch och toalett finns på varje våning.
 
Längst ner i berget ,en bra bit under markytan så finns Stridsledningscentralen gömd.
 
Den har istortsätt alla instrument och inredning kvar som det såg ut när anläggningen var i bruk.
 
Logement med plast för flera hundra personer fanns tidigare. Just nu får man endast sova 30 stycken samtidigt i berget p.g.a säkerheten.
 
Genom att spara plats så tryckte man ihop så många sängar som möjligt på höjden. Synd att den som sov högst upp inte fick värst mycket plats ovanför huvudet.
 
En del av hygienutrymmet på en av våningarna.
 
Köket och all dess utrustning. Till vänster finns luckan där maten serverades.
 
Det säkraste konferensrummet du kommer hitta på länge. Här kan man verkligen sitta i lugn och ro.
 
Ammunitionsrummet närmast i bild och krutrummet längre bort. Luckorna i väggen går direkt in till pjäsen.
 




Källa:

http://fokk.eu/files/2017/11/40-Kalixlinjen-kalla-krigets-lås-i-norr.pdf

Leave a Comment