Framskjuten Enhet (FE)
Civilförsvaret med räddningstjänstenbehövde skyddade platser att kunna uppehålla sig vid i krävande situationer. Dessa anläggningar byggdes i vissa fall som betongkonstruktion men även insprängt i berg. Då man ville minska tidsspannen till de drabbade områdena fanns dessa utplacerade centralt med personal som snabbt kunde agera.
Beläget i en skogsdunge intill en genomfartsled finns ingången till den underjordiska anläggningen, dock väldigt skymd undan. Betongen runt ingången har börja täckts av mossa och annan vegetation. Den trädörr i betongen ger intrycket av att detta är någonting väldigt gammalt som inte används idag. Oftast luras man av utsidan då anläggningarna oftast kan vara i toppskick väl innanför, även i detta fall.
Innanför trädörren leder trappan ned till den tjocka stålporten som är stötvågsgränsen och utgör skalskyddet. Den stålgråa dörren öppnas och en okänd värld uppenbarar sig. För den som aldrig har besökt platser likt denna så kanske man inte tänker på varför det finns så många dörrar att passera innan man når själva anläggningen. Faktum är att efter den första så kallade stötvågsdörren finns ytterligare en sådan för att tillsammans skapa en sluss. Efter dessa når man gasslussen med sina två ståldörrar i var ende på ett av rummen, i detta rum syns en dusch som ska användas om man kommer in som kontaminerad av stridsgaser utifrån.
”Får ej förbrukas eller användas i fredstid”
Det första man når innanför gasslussen är pentryt med sina gul/ orangea luckor som påminner om det glada 70-talet då denna byggdes. Väl inne i skåpen fanns en stor del förbrukningsartiklar kvar, som tillochmed var insvepta i papper för att skydds dessa. Intill pentryt finns ett par bord och åtta stolar, även dessa i den typiska gula färgen. Väggarna här är målade till hälften vit och den övre hälften blått, just för att man ska få en känsla av ”himmel”. Inne i det stora logementet står våningssängarna kvar och redo att användas. Med tre på höjden fanns här plats för nästan 20 sovande, medans resten av arbetsstyrkan var aktiva. De gröna väggarna ger ett harmoniskt intryck men man blir snabbt påmind att anläggningen byggdes för krig när man får syn på de skyltar runt om på väggarna som beskriver ”stötvågsgräns” och ”gasgräns”.
I andra änden på anläggningen finns utrymmen för ventilation och filtersystem för den inkommande luften. En varmvattenberedare i trä pryder ena hörnet och bredvid finns en diskho av större modell, där man kan tvätta av sig och borsta tänderna efter dagens tjänst. Två torrklosetter finns till förfogande till personalen, men dessa är såklart utan avlopp.
Konstruktion och Funktion
Anläggningen var en så kallad Framskjuten Enhet (FE) varifrån räddningstjänsten skulle placera en personalstyrka som kunde leda och samordna uppgifter i ett främre läge. Den större delen av dessa FE låg strategiskt centralt placerade i städerna och inom områden som kunde bli extra utsatta. Informationen kom från huvudcentralen i civilförsvarsområdet och i detta fall var det anläggning Ernst som gällde. Dessa framskjutna enheter konstruerades med ett fortifikatoriskt skydd i form av en betongbunker eller nedsprängd i bergrum. Storlekens omfattning berodde på hur stor staden var samt om det fanns berg att bygga i eller inte. Desto större område som den framskjutna enheten skulle täcka, desto mer personal behövdes.
Det projekterades och konstruerades även stora berganläggningar med ledningscentral men även med fordonsskydd där flertalet brandbilar stod placerade. Dessa stora anläggningar byggdes främst inom Stockholm och fick namn efter djur & växtriket. Et tpar av dessa är ”Pionen” på Södermalm och ”Liljan” som är placerad i Bromma. Där har man fordonsskydd för flertalet brandbilar samt en skyddad Ledningscentral där man kunde arbeta med ett skapligt skydd mot stötvågor samt stridsgaser
När det gäller denna framskjutna enhet så är den endast byggd som en diskret betonganläggning (bunker) med en ingång som inte utmärker sig värst mycket. Den har samma likvärdiga skydd mot konventionella vapen att jämföra med ett bergrum. Taket till bunkern är gjutet i flera lager som tillsammans bildar en tjocklek på 1,6m ,vilket är imponerande. När den närliggnade brandstationen byggdes tillsammans med sin nya räddningscentral har denna framskjutna enhet hamnat i malpåse.
Civil Defence had fortifieded places to dwell on that was central in cities who became involved. These were built as both a bunker but also blasted into the mountain. They wanted to come quickly to judgment affected areas then roads and other critical infrastructure could be damaged in an attack needed these are deployed centrally with staff from the emergency services that could quickly take action.
From here, they would lead and coordinate tasks thay a crisis situation would require. There are several different variants of the advanced units where size and performance may vary. There are large caverns where emergency services have placed the majority of their vehicles for protection against possible attacks.
Examples of larger units that may be worth mentioning is Pionen in Södermalm and Liljan, which is located in Bromma. There they have vehicle protection for the majority of fire trucks and a protected Command center where you could work with a reasonable protection from shock waves and gas attacks.
As for this unit, it is only built as a discrete bunker with an entrance that does not stand out very much at all. It has the same equivalent protection against attacks like a rock shelter that was the requirement in the construction. The roof of the bunker is cast in multiple layers and has a thickness of 1.6 m, which is quite a lot. When the fire station located nearby was built with his own new Central as this one ,it is not used as much.