Ellenabbens fort

Försvaret av landets gränser och inloppen till de olika städer har inneburit byggnation av gigantiska fortifikatioriska projekt skapats i och färdigställts. Ett utav dessa viktiga inlopp att försvara var in till Karlskrona, där bland annat örlogshamnen finns. För att kunna tillgodose de krav som ställdes så valde man att anlägga Ellenabbens fort som skulle ersätta Drottningsskärs sjökastell. Med fortet i spetsen skulle en fiende inte våga ta sig in mot Karlskrona.

En tidig sommarmorgon gick bilen från centrala Karlskrona ut mot färjeläget där personal skulle möta upp oss. Härifrån skulle färjan ta oss ut till Aspö för att via fordon ta oss runt på ön och bli guidade vid flera gamla militära installationer. Först ut var det ståtliga Ellenabbens fort som precis hade blivit uppfräschat och gräsytorna var klippta. Det gröna staketet löpte runt försvarsanläggningen med en grind på den västra kortsidan. Låset öppnades och sedan var det fritt fram att titta på fortets delar.

Ellenabbens fort
Huvudtunneln som löper genom fortet.

Man såg tydligt att fortet hade några år på nacken, både på hur det var konstruerat men även på den betong som fanns. Fasaden var grå, kall och tillsammans med de förtäckta fönsterrutorna gav detta ett uttryck som var skrämmande. De långa korridorerna löpte längs fortets inre och mindre stigorter finns utmed. Det var mörkt, kallt och rått där nere då det nästan alltid är stängt och luften stod still. Utrymmena hade ingen direkt inredning förutom enbart vissa detaljer. Innerväggarna var fläckiga av fukt och säkerligen smuts som grott in efter alla dessa år.

1. Batteri E1

Året var 1897 då förslaget kom upp om att bygga ett fort som skulle skydda Karlskrona och dess hamnen. Detta historiska byggnadsprojekt stod klart 1904 och beskrevs enligt vissa som ett pansarskepp där långsidan vette mot inloppet. Resultatet blev ett 150 meter långt fort. Namnet kom att bli “Batteri E1”. Runt om fortet löpte fortgraven som var ett extra skydd mot fienden. Denna skulle förhindra att fienden tog sig in i fortet alldeles för lätt. Via skottgluggar i fortets fasad skulle fienden beskjutas. På senare tid har delar av graven fyllts igen med jord- och stenmassor.

Ellenabbens fort
Ingång till fortet som sedan leder ned till huvudtunneln.

Fortet var ett utav de fasta batterier som Karlskrona Kustartilleriregemente (KA2) hade utbildnings- och bemanningsansvar för. KA2 var ett kustartilleriförband inom den svenska marinen som verkade inom åren 1902-2000. Utöver Ellenabbens fort (Batteri E1) fanns flera andra anläggningar i området.

Ellenabbens fort bemannades av nästan 300 personer som bodde och jobbade på platsen under utbildningstiden. Det fanns alltså utrymmen för både matsal och kök, men också sovsalar. Från pannrumet försågs anläggningen med värme och från maskinrummet sköttes andra delar. Då fortet är så pass gammalt ansåg man vid modernisering att reservkraft inte behövdes, vilket gjorde att anläggningen inte är riktigt självförsörjande. Detta för att spara på ekonomin.

2. Bestyckning

Fortet var bestyckat med tre 25 cm kanon m/85 i dubbeltorn som härstammande från pansarskeppen Oden, Svea och Thule. Vid denna tidpunkt var kalibern väldigt imponerande och kan man tänka sig hur siluetten såg ut med dessa pjäser på hjässan.

Ellenabbens fort
Rummet som troligtvis hörde till den föregångna 25cm pjäsen.

Men man ska inte luras av kalibern för det fanns även en del negativa punkter med dessa. Åldern på pjäserna vid montering i Ellenabbens fort hade satt sina spår och tornen hängde ofta upp sig under skjutningarna. Pjäserna var ångdrivna och ammunitionshissarna var klumpiga. En försvarsanläggning likt denna måste kunna litas på i alla lägen men det gick inte att göra det fullt ut när läget såg ut som det gjorde. I en artikel från Fortifikationsverkets hemsida skriver man att ett par slag med en slägga ofta kunde hjälpa.

Läs även: Bodens Fästning

Utöver de stora pjäserna fanns även 57mm kanon m/89 och var två till antalet. Dessa var effektivare än de större 25 cm kanonerna och för att kunna försvara sig mot den teknik och vapen som fienden började utveckla behövde man tänka om.

3. Nedläggningen

Ellenabbens tunga pjäser brukades fram till 1936. Därefter användes endast 57mm batteriet på fortet som en form av mineringsbatteri, vilket man gjorde till slutet på 50-talet. Användningsområdet därefter övergick till luftvärnställning inom luftvärnet. Skälet till att man avvecklade succesivt var troligtvis att man ansåg att Ellenabbens fort uttjänat sitt syfte, med tanke på det dåliga fortifikatoriska skyddet. Jämför man med de batterier som byggdes under kalla kriget med sitt skydd mot kärnvapen låg dem i en helt annan nivå. Fortet byggdes heller inte med någon form av gasskydd, eller rättare sagt gasgränser. Detta var också avgörande då man upptäckt efter första världskriget hur fienden använde sig av olika typer av stridsgaser.

Ellenabbens fort
Fortet är utrensat på det mesta, endast ytterst få inventarier finns kvar.
Ellenabbens fort
Längs med tunneln finns många utrymmen och rum längs med dess sidor. Ljussättningen blir ganska trevlig den också.

Då fortet och dess område inte användes lika flitigt som tidigare började även området att växa igen och bråte låg kvar runt om på området.

Idag är Ellenabbens fort byggnadsminnesförklarat och det innebär bland annat att det behöver tas om hand. När man väl skulle börja rensa upp på platsen insåg man att det var en hel del som behövde göras. Vid besöket som Glömd Historia gjorde fick man en känsla av att fortet togs om hand väldigt bra, insidan städad och utsidan sköttes i form av bland annat gräsklippning. Vid några tillfällen har det bedrivits visningar av fortet då fortifikationsverket varit värd för detta.

4. Batteri Ellenabben

Bredvid Ellenabbens Fort (Batteri E1) anlades på 70-talet ett avsevärt mer avancerat system inom artilleriet.

Batteri Ellenabben var ett kustartilleribatteri med ett gott fortifikatoriskt skydd. Batteriet var ett så kallat “Serie 3 batteri” som innebär att det var den senaste och modernaste typen av kustartilleri vid tillfället. Det som bland annat skiljde Serie 3 med föregångarna (serie 1 och 2) var att man nu byggde pjäserna som separata separata anläggningar. Även eldledningen fick en helt egen anläggning. På detta vis minimerade man risken med att slå ut samtliga pjäser vid en träff, då dem inte längre var sammanhängande med tunnlar.

Batteri Ellenabben
Det modernare Batteri Ellenabben, ett stenkast ifrån fortet, byggdes som ett betonghus under markytan. Här syns andra stötvågsdörren

Batteriet var utrustat med 7,5 cm pjäser som placerades i enskilda anläggningar. Till detta behövdes eldledning, mätstation och två skenpjäser anlades. Dessa funktioner byggdes i betonghus under marknivå. Dessa var mellan tre-fyra våningar stora på djupet och helt fristående från berggrunden runt om. När man byggde dessa typer av anläggningar så sprängde man helt enkelt ett stort schakt i marken där betongbunkern(huset) sedan skulle byggas i. Över den tjocka betongen som utgjorde taket la man sedan sprängsten och fyllnadsmassor av olika slag som skulle ge ett extra skydd och ett mer naturligt utseende. Resultatet blev nästan helt maskerat då endast pjäs och eventuella ingångsluckor och ventilationsrör stack upp över markytan. Att det sedan fanns ett fyravåningshus därunder var nog inte gemene mans första tanke.

5. Bodens fästning och Rödbergsfortet

Rödbergsfortet med sina mäktiga pjäser på bergets hjässa var ett utav de fem fort som utgjorde en del utav Bodens Fästning. Detta är uppfört under 1900-talets första tid och är troligtvis den anläggning som flest folk känner till när man nämner Bodens Fästning. Det många inte vet är att de fem forten endast utgjorde 25% av Fästningen, vilket betyder att det finns bra mycket mer att utforska både över och under jord runt omkring Boden.

Både läkare samt tandläkare fanns i berget för att ta hand om sårande soldater som skadat sig. Det fanns två läkare som var krigsplacerade i fortet/förband. Många av de nya rekryterna hade så pass dåliga tänder att man var tvungen och plocka ut dem direkt vid inryck. Både en brunn med vatten blev tillgänglig för fortet tillsammans med reservkraftverk som skulle driva fortet och dess utrustning även om fienden slog ut det ordinarie nätet. 1909 kom elektriciteten till Boden och något år senare drogs ström upp till forten. Först några år senare, nämligen år 1916 installerades den första vattentoaletten i fortet.

Källa:

http://www.fortsweden.com/objects.php?id=50d2ce670a5603.23980014
http://www.fortv.se/PageFiles/9951/FORTV%200134%20Kulturarvsdagen%20220x220%20webb.pdf
https://www.expressen.se/kvallsposten/fortet-som-skulle-forsvara-blekinge/
https://forum.soldf.com/topic/10932-sveriges-f%C3%B6rsvar-slutet-40-talet/
Karlskrona: 1900-talet
http://glomdhistoria.se/project/bodens-fastning-rodbergsfortet/




Leave a Comment