Kustspaningsradarstation – KSRR Fåret (Gruvan)

Beläget ute i Karlskronas skärgård hade denna kustspaningsradarstation en viktig roll under andra halvan av 1900-talet. Berganläggningen benämndes Fåret men kom att få smeknamnet Gruvan av personalen på platsen. Runt denna centralt placerade stridsledningsorgan fanns en stor mängd andra viktiga hemligheter som skulle besvara elden mot Sovjet.

En tidig sommarmorgon gick bilen från centrala Karlskrona ut mot färjeläget där personal skulle möta upp oss. Härifrån skulle färjan ta oss ut till Aspö för att via fordon ta oss runt på ön och bli guidade vid flera gamla militära installationer. Efter det ståtliga Ellenabbens fort var det dags för kustspaningsradarstationen, vilken vi hade sett fram emot. Det tog oss ungefär en kvart mellan installationerna och vi hade nu rört oss en bit in på ön när ett högt stängsel med taggtråd uppenbarade sig längs den lilla grusvägen. Vi svängde in på en liten avstickare och parkerade bilen utanför grindarna, alldeles intill den långa nedförsbacke som leder in mot bergets inslag.

Det var en hel del vegetation runt anläggningen och man såg på betongen runt om att anläggningen funnits med ett tag. Det blev kyligare ju längre ner mot inslaget man kom och växterna hade letat sig genom asfalten. Det nät som tidigare legat ovanför klyftan för att dölja ingången hade gått sönder och hängde ner på flera ställen. Platsen såg onekligen övergiven ut i dagsläget, men ett nytt hänglås skvallrade om någonting annat. Den grönmålade ståldörren öppnades och tunneln fortsatte nedåt. Man kände lukten av fuktigt berg ganska tydligt här och tillsammans med all betong bidrog det till en häftig känsla. Längs med tunneln fanns flera stötvågsfickor som ska ta upp en del av trycket för att skona ståldörrarna längre ner. I slutet av tunneln fanns trappan som ledde ner direkt till den understa våningen där del av brigadstaben fanns, medans en ståldörr i tunneln slut skyddade övre våningen.

Det första vi passerade på den övre våningen var de stora reservkraftaggregaten som skulle förse bergrummet med el om det ordinarie elnätet slogs ut. Därefter passerades gasgränsen som var det sista skalskyddet innan man kom in till själva anläggningen. Det mesta var väldigt omodernt härinne och det såg inte ut som att det hade blivit någon större modernisering med åren som Fåret hade varit i bruk. Möbler och annan inredning såg ut att vara från 50-talet när detta byggdes. Om man jämför detta med andra berganläggningar från samma tidsepok var denna även inte alls lika modern gällande det byggnadstekniska. Här på det övre plan fanns logementen med plats för ungefär 20 personer.

 

Den branta nedförsbacken slutar i en dörr i berget. En mäktig syn när kamouflagenätet hängde över som skydd. Bakom porten fortsätter nedförsbacken ytterligare innan stora portar står i vägen.

Kustspaningsradarstationer (KSRR) var ett väldigt viktigt organ som användes för att kunna förutspå fiendens framfart. Dessa KSRR fanns utplacerade längs med den svenska kusten för att kunna övervaka både luften och vattnet. Dessa byggdes under kalla kriget och ca 30 stycken anläggningar stod tillslut klara att driftsättas. Denna KSRR på Aspö driftsattes 1953 och kom att bli operativ i många år framöver.

Denna berganläggning på Aspö i Karlskronas skärgård består av ett tvåvåningshus inne i berget som är uppbyggd av betong i inslagsorter och lättbetong i väggar samt tak. Man klassade denna anläggning som fullträffsäker då bergrummet gav skydd mot bl.a luftstötvågor och stridsgaser. Som skydd mot detta byggde man stötvågsfickor i inslagstunneln som tillsammans med ståldörrarna skulle ta upp trycket mot en explosion i nära anslutning. Även ventilationssystemen är utformade för att skydda bergrummet mot trycket mot en explosion men även mot stridsgaser genom filtersystem. Innanför ståldörrarna finns gasgränsen med ytterligare ståldörrar som tillsammans med ett övertryck i anläggningen ska skydda personalen mot stridsgaser som fienden kunde befaras använda.

Operatörsmässigt tjänstgjorde runt 4-6 personer i varje arbetslag i KSRR här på Aspö och chefen hade det största ansvaret med bl.a sambandet inkluderat. Till hans hjälp hade han en ytrapportör som skickade ner informationen en våning till Brigadstaben vid stridsledningscentralen eller till andra förband om så behövdes.  Kustspaningsrobotar skulle kunna ledas från denna plats och styras in på fientliga fartyg för att undvika landsättning och även jaktstridsledning kunde ske från berget.

Brigadstaben

Avdelningen från brigadstaben som tjänstgjorde här var sektion 1, d.v.s den operativa och stridsledande sektionen. Övriga delar av staben fanns grupperade på andra orter. Brigaden hade ett mycket större ansvar än många andra staber då ett större område och mer folk kunde vara involverade under deras kommando.

Vid besöket var själva ledningsrummet på nedre våningen fullt med materiel som man valt att slänga in där i väntan på nya tag. Detta var lite synd då man inte kunde bilda sig en riktig uppfattning om hur det såg ut här när det var i drift.

 Den större delen av utrustningen som finns inne hos brigadstabens utrymme är kvar sedan nedläggningen. Det finns bl.a operatörsbord som inte ingick i den ordinarie utrustningen.

Hos brigadstaben i berganläggningen fanns inredning med röd färg vilket visade att denna tillhörde kustartilleriet. Som exempel hade marinen blå inredning i sina anläggningar.

 

Samband

Sambandscentralen i Gruvan hade signalister som i sin tur skickade olika signalmeddelanden till olika förband som var underställda och en rapport togs emot från dessa förband. Man skulle i meddelandet skicka med allt det som krävdes och behövdes för att Staben skulle kunna veta hur soldaterna med deras chefer mådde ute i kriget.

Vissa meddelanden kunde vara hemligare än andra och då användes kryptomaskiner för att kunna kryptera dessa och sedan skicka dom vidare till högre chef.

Stridsledning

KSRR var de viktigaste spaningsorgan som örlogsbas- och brigadchefen hade och mellan 4-6 personer tjänstgjorde inom arbetslaget vid operatörsrummet.

Chefen för arbetslaget satt längst till vänster vid sin skärm och skulle även sköta sambandet. På sin högra sida hade han sin ytobservatör som huvudsakligen rapporterar allt som syntes ute till havs till en ytplottare som befann sig vid plottingtavlan. Fientliga sjöstridskrafter markerades med röd penna, egna stridskrafter var blåa och oidentifierade markerades med gul färg. Ytrapportören i rummet rapporterade denna data till brigadchef på våningen under men även till andra förband.

Även personal från flygvapnet hade en plats i detta utrymme där dessa hade utrustning för att leda jaktflyg.

Kustspaningsrobot 08 leddes även från berganläggningen.

En högre chef arbetade tillsammans med sina kollegor inne i stridsledningen med ett direkt samarbete till Sambandscentralen för att kunna få informationen och göra en översikt av nuläget som behövde uppdateras hela tiden. Det var härifrån som besluten skulle tas som i sin tur skulle skickas till underställda förband med uppgifter om hur striden skulle utkämpa sig. Man ledde striden från detta rum.

Den inredning som tidigare utgjorde stridsledningen är idag bortplockad ,vilket är riktigt tråkigt.

Ytterligare nära stationer som täckte svenska kusten fanns på Ölands södra udde samt vid Listerlandet ,men är idag inte i aktivt skick. Kustspaningsradarstationen på Aspö var den enda av dom tre som endast kördes i ofred. Listerlandet samt Ölands radarstationer kördes alltså fredstid. Undantag va om det skedde reparationer eller liknande.

Spaningsradar PS-23(9)

För att kunna spana ut över vatten och luft behövs en sensor som kunde ytövervaka området. Till KSRR användes från början en radar av typ PS-23 som bestod av en fast monterad mast och antenn. Själva radarutrustningen fanns från början i transportabla vagnar som kunde flyttas mellan olika platser. Med tiden insåg man att den känsliga radarutrustningen behövde förstärkt skalskydd och vagnarna placerades i fortifierade utrymmen. Exempel på detta kan vara en förstärkt betonganläggning. Dessa kan jämföras med de transportabla radargruppcentralerna (RRGC/T). Senare kom denna utrustning att fast monteras i underjordiska anläggningar, precis som här på Aspö.

Räckvidden på PS-23 låg på 200 km om väderförhållandena var goda. Effekten var 500 kW, 10 cm våglängd och med en pulseffekt på 250 resp. 500 Hz. Med tiden utvecklade man denna typ av radar och man lade därför till en extra siffra i beteckningen.

Med den nya uppdateringen på radarn och med namn PS-239 täckte man nu runt 320 km ut från centrum ,vilket är en bra räckvidd för att kunna agera innan fienden når fastlandet. Några hundra meter från anläggningen fanns även en skenradar som förhoppningsvis skulle ta smällen istället för den riktiga radarn. Denna typ av maskering användes flitigt vid underjordiska anläggningar och främst vid kustartilleriet. Då kunde man ha en skenpjäs som skulle ta uppmärksamheten ifrån den riktiga.

Kustspaningsradarstation KSRR
Dom två dieselaggregaten som skulle driva anläggningen om strömmen gick. Dessa handvevades igång. Jag har inte några siffror på hur mycket kraft dessa kunde generera ,men tillräckligt för att kunna förse berget med el.
Kustspaningsradarstation KSRR
Logementen på den övre våningen där den del av personalen som inte arbetade skulle ta igen och vila. Sängar fanns för runt 20 personer.

Kustspaningsradarstation KSRR
Besöksjournal för luftbevakningscentral liggandes i ett rum intill utgången från anläggningen.
Kustspaningsradarstation KSRR
Ingång till det övre planet leder in från den korridor som syns i bild. Sängarna till vänster och nödutgång finns bakåt i bild bakom duschrummet och andra mindre rum.
Kustspaningsradar
Själva operatörsrummet där verksamheten styrdes ifrån. Chefens plats till vänster med sambandsutrustningen längs med väggen. Ytobservatören sitter i mittenstolen.

Kustspaningsradar
En närmare titt på chefen plats med den lite mer avancerade utrustning som han hade för att kunna göra finare justeringar gällande radarbilden.
Kustspaningsradar
Ytterligare en titt på tavlan där dom olika stridskrafterna skulle markeras med antingen rött om det är en fiende på ingång eller blått för egna farkoster. Gult markerade man endast om man inte kunde identifiera objektet.
Kustspaningsradarstation KSRR
Mittenplatsen i operatörsrummet ,till höger om chefen. Inte värst många knappar att trycka på ändå.
Kustspaningsradarstation KSRR
Ett sanitetsutrymme med toalett handfat samt urinoar. Upphöjt trägolv ,kanske en smart lösning ifall att en olycka skylle ske.

Kustspaningsradarstation KSRR
Pumparna som leder ner under “huset” som är byggt i berget. Skulle inte dessa pumpar fungera så skulle anläggningen snabbt fyllas med vatten som sipprar in från berget.
Kustspaningsradarstation KSRR
Korridor på den undre våningen med olika arbetsrum samt logementssal för högre befäl.
Kustspaningsradarstation KSRR
Dom högre cheferna hade det mer bekvämt kring sig med eget rum och samtidigt kunna utföra arbete i ensamhet.
Kustspaningsradarstation KSRR
Stridsledningscentralen som tyvärr är urplockad och idag har den blivit ett förråd istället. Man vet aldrig ,men kanske så flyttar man tillbaka materielen hit igen och återskapar centralen på nytt.
Kustspaningsradarstation KSRR
Sambandscentralen med televäxlarna där inkommande och utgående samtal där olika meddelanden samt ordrar skulle skickas.
Kustspaningsradarstation KSRR
Rummet precis innanför den bastanta betongporten som skjuts i sidled för att skydda anläggningen mot större stötvågor.
Kustspaningsradarstation KSRR
En titt ned mot anläggningen och dess stora betongport som försluter anläggningen mot yttre världen. Trappan som sträcker sig nedåt tar en till det undre planet samt en stålport.
Kustspaningsradarstation KSRR
Nu är det dags att vända och gå ut igen till värmen. Stötvågsfickor längs med sidorna som skulle ta upp kraften från en explosion.
Kustspaningsradarstation KSRR
Dom plåtdörrar som döljer vad för verksamhet som försigick på insidan av berget.

 

Youtube: Hemliga Rum: KSRR “Gruvan” Aspö.

http://karlskrona-sweden.blogspot.com/2010/09/ksrr-gruvan.html

http://www.fht.nu/marinen_sensorer_radar_spaningsradar_ps_23.html

http://www.bergrum.se/sverige/militart/marinen/kustradar.php

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *