DC OXELÖSUND 

LEDNINGSCENTRAL TYP F – 1 ATÖ 

FRILIGGANDE 

Oxelösund, en ort som tidigare ur en strategisk syn varit väldigt viktig gällande totalförsvaret. Förr var de fasta anläggningarna många men på senare tid har de blivit färre. I vissa fall står försvarsanläggningarna kvar med annat användningsområde och i andra fall kan tiden ha stannat upp helt, precis som i den här anläggningen. Runt det lilla skjul som döljer nedgången till underjorden är gräset välskött men innanför har dammet börjat samla sig.

Alldeles intill en av stadens skolor syns ett smärre plåtskjul som med sin gröna färg skvallrar om någonting speciellt. Även de personer som inte är insatta förstår nog vad detta skjul kan dölja för hemlighet. En bit bortanför skjulet finns även en underlig betongkub som sticker upp ur marken tillsammans med en mast som har en massa antenner. Precis intill skjulet åker barnen pulka nedför backen och stannar upp när vi öppnar dörren och ett dussin personer kommer ut ur den till synes lilla hydda. Föräldrar som står precis intill den öppna dörren tittar nyfiket ner i mörkret och ser den tjocka ståldörr som lyses upp av en ensam lampa från taket.

Bunker Ledningscentral Oxelösund
Längs med trappan ned till underjorden ligger en telefonlur kvar och dammar.

Trappan ner mot bottenplan är täckt av damm och längst ena kanten står en gammal telefon som säkerligen varit orörd i många år med tanke på allt damm som täckte den. Den orangefärgade ståldörren visar vägen in under marken tillsammans med de orangemålade väggarna. Man valde att måla med vissa utvalda färger för att markera i vilken del av anläggningen man befann sig i. Man använde sig även av olika färger för att man ska känna ett lugn, te.x grön och blå som ska symbolisera gräs och himmel. Reservkraftaggregatet som skulle förse ledningscentralen med el om ordinarie nätströmmen slogs ut står kvar i sin prakt, säkerligen inte testkörd på många år dock. 

Innanför den tjocka orangea dörren som är själva stötvågsgränsen finns den första saneringsstationen med duscharna. Bredvid finns hängare till kläderna som man kom in med. Lampor invid varje dörr indikerar om man får öppna dem eller inte, just för att kunna skydda personalen på insidan så mycket som möjligt. Nästa dörr öppnas och man går in i den andra slussen, som är jämlik den första och som här också är utrustad med en dusch. Enligt vattenmätaren längs väggen har endast 1 kbm vatten tagits in i anläggningen via det allmänna nätet. En tredje ståldörr passeras och nu är vi inne i den skyddade delen av anläggningen. 

Sängarna står fortfarande kvar i logementen och de är elva till antalet. På en av sängarna ligger det inplastade lakan och örngott som säkerligen är från den tid då anläggningen byggdes men dessa aldrig har använts. På väggarna sitter skyltar som påvisar att stötvågs– och gasgränsen ingår i de väggarna runt logementen. Det lilla pentryt med sina gula luckor vetter in mot ordersalen och även här fanns det några ensamma tallrikar bakom en av luckorna. En paket gamla riskakor där utgångsdatumet passerats sedan länge låg kvar på diskbänken. Efter ett tryck på strömbrytaren tänds taklamporna över ordersalen och ett flertal kartor syns nu på väggarna. 

Ledningscentral bunker
På sängarna finns fortfarande oöppnade örngott.
Logement Ledningscentral Oxelösund
En del av logementen i den underjordiska anläggningen.

Olika scenarior utspelar sig på kartorna tillsammans med utmarkering av en del av stadens skyddsrum. På ett bord mitt i rummet står det ett tjugotal pärmar med instruktioner över bl.a anläggningen och dess funktion. Ledningscentralens centrala larmsystem med lampor för de olika hotbilderna sitter uppe på flera ställen och man kan via kontrollpanel aktivera dem vid behov. Här i ordersalen finns även en nödutgång som vid behov ska kunna utrymma personalen om den ordinarie in- och utgången blivit blockerad. Här i ordersalen har man tagit bort den heltäckningsmatta som tidigare var lagd, kanske på grund av att den innehöll mögel eller liknande. 

Inne i maskinutrymmet som skiljs åt via två branddörrar finns bl.a vattentank och ventilationsanläggning. Det brummar på härinne och även avfuktaren är igång för att torka den luft som eventuellt blivit fuktig. På andra sidan rummet finns utrymme för ett par torrklosetter som skulle fungera som ordinarie toalett i beredskap. Precis nedanför trappan mot ingången finns även ett utrymme med en vanlig toalett. 

Allmänt

Det finns givetvis olika storlekar på sådana anläggningar och skyddsklassen som anläggningarna har kan också variera kraftigt. Dom ligger/låg också nära till staden eller tillochmed inne i staden då dom arbetande måste kunna ta sig dit snabbt. Men platsen där dom byggdes på är nästan alltid skymd från vägen för att vara osynlig ,men undantag finns alltid.

Men det dom flesta anläggningarna har gemensamt är egenborrad brunn med vatten samt reservkraftverk som ska driva anläggningen med el om övriga elnätet slås ut. Skydd mot EMP finns också i vissa modernare anläggningar då man klädde in hela anläggningen i stål för att motverka att elektroniken skulle slås ut.

Ledningscentral Bunker/Bergrum
Ritningar och skisser som visar hur anläggningen var uppbyggd.

Många av landets ledningscentraler ligger skyddade djupt ner i Sveriges urberg och ska tåla en kärnvapenladdning med direktträff ,men naturligtvis finns undantag. Ofta hade man en lång tunnel som tryckvågen skulle slå ut sig själv i ,medans anläggningen byggdes i tvär vinkel åt antingen vänster eller höger. Väl därinne fanns en stötvågsgräns samt gasgräns där man var tvungen att passera innan man kunde kliva in i den gjutna byggnaden. Vissa hus byggdes ståendes på fjädrar för att motverka skakningar från berget vid detonation.

”Som utgångspunkt för sina petitaframställningar för budgetåren 1952/53 och 1953/54 har Civilförsvarsstyrelsen framlagt en utbyggnadsplan för avseende bl.a ett 100-tal fullträffsäkra Ledningscentraler.”

Finns inte berg i närheten så grävde man helt enkelt en stor grop i marken och byggde en bunker med samma likvärdiga skydd mot bomber och gaser som ett bergrum hade.

Nuförtiden så har dom flesta ledningscentraler tagits ur bruk p.g.a att hotbilder ser annorlunda ut och även för att kostnaderna för att driva dessa anläggningar är ganska dyra. Många centraler har sålts på auktion till privatpersoner eller företag som vill driva sin egen verksamhet därinne. Det finns dock fortfarande ett par som fortfarande är aktiva och som skall fungera som sin ursprungliga funktion.

Ledningscentral Oxelösund
I det gröna skjulet går trappan ner för att sluta vid en tjock stötvågsdörr.

Ledningscentralen i Oxelösund

Ledningscentralen var byggd som en friliggande betongkonstruktion i ett plan och i sin helhet förlagt under markytan. Den var konstruerad för närträffar av 250 kg minbomb samt skyddade mot luftstötvågor och initialstrålning från kärnstridsmedel, med en skyddsnivå av 0,1 MPa (1 atö). Ledningscentralen av detta slag är en mindre modell och innehåller totalt 13 utrymmen där bl.a sovrum, pentry och ordersal är några av dem. Utöver huvudingången med sin stötvågs- och gassluss så finns även nödutgång om den normala ingången skulle vara blockerad. Ritningsförteckning över ledningscentralen har ett datum som säger 1979 vilket tyder på att uppförandet kom att ske i början på 80-talet. 

Stötvågsgränsen utgjordes av en gastät variant (GD 20-1 typ nr E546) för att stoppa effekterna av en vapenverkan i närområdet. Innanför första dörren nådde man kontrollstation 1 (stötvågsslussen) där första saneringsstationer fanns med duschar försedda med kallvatten. Detta rum är skyddat från båda håll med samma typ av ståldörr (GD 20-1) och för att kunna passera vidare in i kontrollstation 2 (gasslussen) var en av dessa alltid tvungna att vara stängda. Även i kontrollstation 2 fanns det duschar med kallvatten samt golvbrunn för att kunna spola av de personer som blivit kontaminerade. Efter denna sista station kunde man sedan passera genom den sista skyddsporten (Gastät dörr GD3A Typ nr E534) för att komma in i själva ledningscentralen. 

Vid kontrollstation 1 fanns det snabbventiler m/62 (Typ nr B118) som skulle försluta vid en eventuell stötvåg. Längre in vid kontrollstation 2  installerades andra typer av ventiler som kallades för övertrycksventiler ÖV 300 (typ nr E443) som skulle öppna sig vid ett för högt tryck inne i ledningscentralen. Man ville dock hålla ett konstant övertryck för att säkerställa att inga farliga ämnen skulle tränga sig in via dörrar eller dyligt. Man utförde regelbundna täthetsprov av gasskyddet för att säkerställa funktionen. Ett tillåtet läckage för anläggningen bestämdes till 50 m3/tim.  

I anläggningen fanns en anläggningschef som ansvarade för personalbehovet, utbildningen av personalen och beståndet genom inspektion minst två gånger per år. Utöver chefen behövdes även en tillsyningsman som svarade för vård och underhåll av anläggningen. Under drifttiden utförde länsstyrelsen skyddskontroll i samband med sin årliga återkommande inspektion av anläggningen men då ledningscentralen vid högre beredskap togs i bruk för sitt ändamål utgjordes skyddskontrollerna på annat sätt. 

Reservkraft Ledningscentral Bunker
Reservkraften som står ute i tunneln som också ligger utanför stötvågsgränsen.

Reservkraften utgjordes av ett reservkraftverk med motor enligt 4-takt principen. Typen Z 788 var utrustad med direktinsprutade motorer. Bränslet kommer från den externa tanken som var placerad invid. 

Civilförsvarsberedskap 

Om anläggningen behöver tas i beredskap var det flertalet punkter som behövde gås igenom, bl.a övergången från fredsdrift till skyddsdrift. Den chef som var utsedd i fredstid var inte densamma som under civilförsvarsberedskap, detta för att undvika eventuella påtryckningar från okända.  

Underhållet av anläggningen med tillsyn och översyn gjordes enligt anvisningar och däribland är beredskapslivsmedlet en viktig del. En inventering gjordes i november månad varje år i samband med den genomgripande översynen av anläggningen. Den materiel som var sliten eller var saknad nyanskaffades. Noga var att skyltförteckningen över anläggningen stämde överens och att inga skyltar saknades, detta för säkerhetsskäl. Däribland var gas- och stötvågsgränser inkluderade. 

Enligt § 40 i civilförsvarslagen åligger det kommun att vårda och underhålla allmänna skyddsrum med vilka likställs denna ledningscentral typ F. 

Beredskapslivsmedlet skulle dimensioneras för 10 personer vilket skulle anskaffas vid högre beredskap och placeras i låsbart överskåp vid pentryt i anläggningen. Här har man räknat på att mängden mat skulle räcka i sex dygn och däribland var kött- och fläskkonserver inräknat med en mängd på 12.000g. 

Pentry Ledningscentral Bunker
Det lilla pentry där personalen skulle kunna tillaga enklare måltider.

 

Ledningscentral Civilförsvaret

Enligt underhållskortet över anläggningen som civilförsvarsstyrelsen signerat står det utförligt i vilka perioder som utrustningen skulle ses över. Den genomsnittliga intervallen för tillsyn av utrustningen låg på var tredje månad och det gällde då bl.a reservkraftaggregatet och bränsletanken. Det skulle bli förödande om dessa komponenter inte fungerade om ordinarie elnätet slogs ut.

Tittar man vidare bland dokumenten som följer med denna ledningscentral så finner vi satskorten som omfattar verktyg, verkstadsutrustning, reservdelar mm. Här finns alltså  det som behövdes i anläggningen och varje sak har sin egen material-beteckning och mängden som skulle finnas på plats. 

När det gällde anskaffning av reservdelarna hänvisade beteckningarna till bl.a  Försvarets typkatalog TK 6:1”Allmänna verktyg” (”M”-nummer), Järnhandlarkatalogen (JHK), Rörbranschens standardkatalog (RSK) och Elinstallationbranschens elmaterielkatalog (E-nummer).   

Åtgärder vid beredskap 

  1. Anskaffa materiel enligt bilaga 7 och 12 (anläggningsinstruktion). 
  2. Iordningsställ utvändig saneringsplats i form av plan avgrusad yta 3×3 m på sådant avstånd från anläggningen att vattenslangen når till saneringsplatsen 
  3. Uppsätt skylt ”Sanering före inpassering” vid yttre saneringsplats. 
  4. Uppsätt skylt med text 

”Häng upp ytterkläder på krokarna” 

”Behåll skyddsmasken på” i nedgången rum 01. 

 

För anläggningen gällde följande driftfall: 

Fredsdrift: Obemannad anläggning utan intag av uteluft. Anläggningen uppvärmdes till ca +8’C och avfuktningen skedde med ett avfuktningsaggregat som styrdes av en hygrostat. Vid övning eller dyligt under fredstid kördes anläggningen enligt driftfall skyddsdrift. Möjlighet fanns dock att förbikoppla skyddsfiltren i luftreningsanläggningen. 

Skyddsdrift 1: Bemannad anläggning. Skyddet mot vapenverkan är satt i funktion. Uteluft sögs till fläkt TF1 genom för-filter, luftvärme LV1, kanal och luftrenas. Tilluften trycktes av TF1 genom luftvärmare LV2 och kanaler till olika rummen. När fläkt TF1 gick uppstod i anläggningen ett övertryck som trycket ut frånluften genom överluftsdon till rummen via övertrycksventiler i gasslussen. Från gasslussen strömmade sedan luften ut via stötvågsventiler i stötvågsslussen ut för anläggningen genom trappan. 

Skyddsdrift 2: Bemannad anläggning. Skyddet mot vapenverkan är satt i funktion med undantag av luftreningsanläggningens skyddsfilter, som är förbikopplade. 

Anläggningen var utformad och konstruerad för att under en högre beredskap kunna arbeta i skyddsdrift 1 och ständigt vara redo. Vid lång beredskap utan krigshandlingar övergick man till skydsdrift 2, efter beslut från Anl-chef  alternativt civilförsvarschef. För att anläggningens skyddsnivå skulle kunna utnyttnas och anläggningen fungera i övrigt på avsett sätt krävdes bl.a: 

Att onödig trafik genom stötvågssluss och gasgräns undveks. 

Att stötvågsdörrar och –luckor samt gasdörrar och –luckor alltid hålls sätngda utom vid passade varvid för slussar gällde att endast en dörr i taget fick öppnas. 

Att den maskinella utrustningen endast hanhavades av maskinisten eller av utsedd personal med erfoderlig utbildning. 

Att lös materiel i möjligaste mån placerades på sådant sätt att den ej kan åstadkomma skador vid tex. Markskakning. 

Att upptäcka fel och brister i maskinanläggning, övriga installationer och anordningar mm snarast anmäldes till maskinisten eller anläggningschefen. 

Att åtgärder vidtogs av var och en för undvikande av brands uppkomst. 

”DC Oxelösund är klassat som ett skyddsrum. Det innebär att den kan erbjuda skydd mot viss vapenverkan och även skydd mot ABC-stridsmedel.” 

Vid inpassering genom ytterdörr SD1 skulle alltid porttelefonen användas. Den var en snabbtelefonanläggning med en huvudapparat inne i anläggningen. Via tryckknappen vid SD1 påkallades uppmärksamheten inne i den skyddade delen via ljudsignal. In- och utpassering reglerades vid skyddsdrift 1 och 2 genom röda och gröna lampor vid stötvågs– och gasgränser som berättade om det var förbjudet eller ej att öppna den aktuella dörren. Givetvis var den dörr som man nyss passerat tvungen att stängas omedelbart för att kunna bibehålla skyddsdriften. Vid beredskap skall övertrycket vara minst 100 Pa (10mm vp.). 

GlömdHistoria Visning Bergrum
Glömd Historia ordnade en allmän visning av ledningscentralen.

Maskering 

Kontrollera: 

  1. Mark och växtlighet återställs i ursprungligt skick. 
  2. Nyplantering av avverkning utförs. 
  3. Stig- och kabelorter, vattenintag, avgas- och avloppsutsläpp eller annan installation som kan röja anläggningen maskeras. 
  4. Synliga betongytor mm. Som kan röja anläggningen är maskeringsmålade. 

Skyddstjänst 

Skyddstjänstinstruktionen sträcker sig många sidor och även här skulle det vara så vattentätt som möjligt om någonting inträffade. Vid olika scenarior fanns det alltid åtgärder att luta sig tillbaka mot och det var anläggningschefen som hade  ansvar för detta. Med skyddstjänst avses alla förekommande uppgifter som innebar övervakande, kontrolerande, förebyggande och avhjälpande åtgärder. Dessa kunde omfatta indikering av driftstörningar och ABC-stridsmedel, släckning av brand, utrymning av anläggningen jämte utbildning och övning i olika skyddstjänstuppgifter för anläggningens personal. 

Man gjorde en bedömning att verksamheten inom anläggningen inte var brandfarlig och brandbelastningen var därför relativt låg. Kraftaggregatet med tillhörande bränsleförrådstank var avskilt med betongväggar. Gräsbränder i anläggningens omedelbara närhet bedömdes inte heller orsaka skador eller inverka på funktionen. Det negativa var att inträngande koloxid från kraftiga bränder utanför ledningscentralen kunde tränga in via luftreningsanläggningen. 

Maskinisten 

En oerhört viktig roll i anläggningen hade maskinisten. Han skulle ha ansvar för anläggningens drift, föra uppgifter och utföra arbete på de olika komponenterna i ledningscentralen. En del är att snsvara för spjäll SP2 vid skyddsdriften som fanns vid luftreningsanläggningen. Här var det viktigt att åtta mm vp:s tryckall erhölls med ett flöde på 600m2/h. 

Ritningar Ledningscentral Oxelösund
En del av ordersalen och bordet där en del kartor finns kvar.

Källa: DC Oxelösund, Anläggningsinstruktion 1.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *