Bergförrådet
Anläggningarna användes till flera olika ändamål och har varit en viktig del för att försvara området och inloppet om fienden från öst skulle komma. Placeringen kom att bli alldeles söder om Gustavsviks örlogsdepå och var operativ under en lång period. En häftig och spännande plats i norr som hade sin början på 1900-talet och har byggts ut i etapper.
Flera funktioner djupt inne i berget
På den aktuella fastigheten har det genom åren byggts ut och blivit större gällande bergrummen. Totalt har här funnits tre olika berganläggningar som var separerade från varandra och dem hade även olika funktioner. Här fanns verkstäder och stora förråd i respektive anläggningen men det fanns även en gigantisk beredskapslagring av drivmedel i drivmedelsdepån som granne till dessa. Den sistnämnda är i dagsläget plomberad och därför finns endast två stora berganläggningar kvar idag. med en yta på 790kvm respektive 400kvm med bra förrådsmöjligheter.
Det större av bergrummen är ett f.d ammunitionsförråd som då hade en yta på nästan 800kvm. Funktionen styrks ganska tydligt av skyltar inne i anläggningen men även utformningen av utrymmena samt dokument från krigsarkivet. En centraltunnel löper in i berget och delar sig sedan till tre skepp i varierande storlek med stora dörrar som skall underlätta vid transport. Råberget syntes i större delen av anläggningen vilket gav en häftig känsla. Själva skeppen hade man byggt som ett betonghus i berget med välvt tak för att skydda verksamheten från fukt och möjligtvis också stensläpp.
Enligt dokument från sjöhistoriskasamfundet fanns här i detta bergrum minor och utrustning för minröjningslag och Krigsarkivet beskriver detta som artilleriförråd. Mycket möjligt är att man förvarat ammunition av olika typer i berget som sedan fraktas vidare, exempelvis till Hemsö och dess batterier.
Bergrummet bredvid har haft funktion som verkstad och den tillsammans med flera mindre rum haft en yta på 400 kvm. Inslaget till denna verkstad i berget skyddades av en riktigt bastant betongport som skulle skydda mot stötvågen från kraftigare detonationer där bland annat större konventionella bomber eller till och med kärnvapen hör in. Här fanns traverser i taket som hjälp vid tyngre lyft. Man skulle alltså kunna reparera delar till fartygen härinne i ett skyddad utrymme.
Ett tredje bergrum byggdes längre söderut på halvöns östra sida och kom att bli väldigt stort. Med ny kaj och inslag i berget från denna löpte tunnlarna genom Kalvarsön för att mynna ut vid en mindre skogsväg längre in i skogen. Inne i berget fanns drivmedelsdepån där drivmedel förvarades främst till marinens fartyg. Denna berganläggning är idag plomberad och vid bergets fot syns en betongvägg i skiftande nyanser som blockerar den gamla ingången till anläggningen.
Förtöjningsplatser och byggnader
Runt om på fastigheten finns flera byggnader av olika karaktär. Ett större förråd på 300 kvm samt ett par administrationsbyggnader passeras påvägen ned mot vattenlinjen. Väl nere vid vattnet syns två väldiga betongkonstruktioner som tidigare agerade förtöjningsplats åt fartygen. Detta var dimensionerat för mottagning av stora kryssare som var i behov av reparation påfyllning av antingen drivmedel eller ammunition och byggdes under 40-talet.
“1946: Förslag till spårförbindelse mellan Gustafsvik och Kalvarsön” -Krigsarkivet
Man hade tidigare tagit fram förslag om att lägga spår mellan Kalvarsön och dess bergrum med det militära varvet i Gustavsvik. Detta hade nog inte varit helt omöjligt då järnvägsanslutningen bara ligger några hundra meter bort från anläggningen på Kalvarsön.
Gustavsviks örlogsdepå, ÖGu, Gustafsvik:
Under tidigt 1900-tal började örlogsdepån att ta form och skulle komma att bli Europas nordligaste torrdocka. Placeringen kom att bli i Gustavsvik och tanken var att denna anläggning skulle vara en depå med verkstäder till flottan och dess snabba utveckling av örlogsfartyg.
Under samma period togs förslag fram om att anlägga en fästning på Hemsö, där den då skulle få i uppgift att skydda örlogsdepån i första hand samt att trygga flottans förbindelser med örlogsdepån.
Man anlade flera stickspår in på området från järnvägen som löpte strax utanför. Järnvägen var ett perfekt sätt att frakta dit ny utrustning för att ersätta den trasiga. Längs med stickspåren byggde man flera hus för personalen samt ett vakthus. Arbetet med själva dockan tog en väldans tid på grund av lågkonjunkturen och svårigheterna med anskaffning av material till bygget. Det fanns ingen entreprenör som var villig att ta sig an arbetet med utsprängningen av torrdockan vilket resulterade i att marinförvaltningen beslöt genomföra arbetet helt själv i flottans regi. Det hann dröja ytterligare något år innan arbetet var igång.
Resultatet blev en torrdocka som mätte 140 meter i längd med en bredd på 21 meter. Djupet som låg på åtta meter gjorde att pansarbåtarna av Sverigetyp tilläts tas in. Reparationer skedde vid den stora verkstaden intill dockan och då främst avsedd för skrov och maskiner, men även till förlagda fartyg i depåns närhet.
Området utökades i storlek succesivt och nybyggnationer kom till. 1927 byggdes stora kolskjul intill som mätte 2400 kvm och några år senare tillkom nya hölador. Under krigsåren tillkom en stor del nybyggnationer och stora resurser lades på ammunitionsförråd, drivmedelsförråd och oljecisterner. Delar av detta då på Kalvarsön.
Stella Polaris och den hemliga utrustningen
Under andra världskriget pågick operationen Stella Polaris. Det var en väldigt hemlig operation rörande signalspaning där personer i Finland rekryterades för att arbeta med att knäcka de hemliga koder som fienderna skickade. Detta löste signalspanarna och uppgifter om Ryssland synliggjordes genom att deras hemliga koder knäcktes. Detta var en stor fördel för Finland då dem fick information om hur fienden rörde sig och när flygplanen skulle starta från sina baser.
Under en natt i September 1944 förflyttades all personal med deras familjer via fyra fartyg till Sverige för att få extra skydd mot den ryska polisen på grund av den stora skada som dem vållat. Tillsammans på samma fartyg fraktades även all den hemliga utrusning som använts av personalen. Här fanns även dokument och handlingar med som var väldigt känsliga och som inte fick hamna i fel händer.
För att lösa uppgiften och kunna förvara dessa dokument och utrustning på ett säkert sätt fraktades detta vidare till Gustafsviks varv där dem förvarades i ett bergrum med skydd mot vapenverkan.
Artilleriförråd, Kalvarsön, nybyggnad
Ammunition in safe hands
Then place still needs to be relatively safe so I can not write or say anything about this place. But what I can say is that large areas are located in the mountains and that many different kinds of activities held here. This has been an important part of fighting back the threat from the East would come. The facilities larger part is unfortunately not in use anymore, as it had many thousand square meters of floor space. A cool and exciting experience that you will probably never see again.
Some of those warning signs be met by along the long forest road leading 
towards the confidential part of the area. Here, there have been both workshop and large storage blasted into the rock. Along with this, there is a gigantic contingency storage of fuel in the fuel depot belonged. It is in the current situation, unfortunately, sealed, only two large caverns, there thus remain today.
A step away from the area where the caverns are together with the large concrete piers are a few wooden buildings located that had areas for the workers who spent their time in the shelters. Here the ships would come and moor if any repairs were necessary or if the filling of either fuel or ammunition was a must.
I have not really revealed any numbers on how or what was stored in here. A storage for ammunition is atleast found in one out of the mountains. As both signs inside the plant and the design speaks for this. A central tunnel run into the mountain and then divides into three “ships” of varying size with large doors to facilitate the transport. The bedrock is ahead in the tunnel which gives a cool feeling. Once you are inside the “ships” you can see that they have been built like a bunker in the rock with vaulted ceilings so the rocks should not crumble down and cause injury. It also gives a sense of a common property without windows.
The cavern next to have had function as a workshop together with various smaller rooms certainly been convenience areas. In this workshop the mountain is protected by a really heavy concrete door to protect against more powerful detonations from large conventional bombs, or even nuclear weapons. In here there are cranes in the roof to help with heavy lifting. You would then repair the ships and parts in here in a protected space.
Källa: https://www.allehanda.se/artikel/militarens-bergrum-saldes-for-tva-miljoner https://www.allehanda.se/artikel/krigets-hemligheter-forvarades-i-gustafsvik https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=kalvars%C3%B6n&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=1&postid=Arkis+25B5E429-780A-4A55-A7CE-621D471B094C&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=kalvars%C3%B6n&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=3&postid=Arkis+44F530B9-4EBD-4D1A-978B-0182E150EBDA&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab https://sjohistoriskasamfundet.files.wordpress.com/2017/08/fn72_a01.pdf
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.