Ledningscentralen

Civilförsvarsstyrelsen behövde precis som militären ett skyddat ställe att kunna spendera tid i utom fara för bomber och gaser. Just därför byggde man skyddade anläggningar runt om i hela landet där man skulle i krig kunna styra samhällets viktigaste funktioner.

Det finns givetvis olika storlekar på dessa typer av anläggningar och skyddsklassen som anläggningarna hade kunde också variera kraftigt. Dem ligger/låg ofta nära till staden eller till och med inne i staden då personalen var tvungen att ta sig dit snabbt. Men platsen där dessa byggdes är nästan alltid skymd från vägen för att vara maskerad ,men undantag finns alltid.

Men majoriteten av berganläggningarna har gemensamma nämnare som bland annat egenborrad brunn med vatten samt reservkraftverk. Detta skulle då driva anläggningen om övriga elnätet slogs ut. Skydd mot EMP förekommer i vissa modernare anläggningar då man klädde in hela anläggningen i stål för att motverka att elektroniken skulle slås ut. Ett annat alternativ var att klä in vissa apparatrum med plåt och koppar.

Många av landets ledningscentraler låg skyddade djupt ner i Sveriges urberg och skulle tåla en kärnvapenladdning med direktträff ,men naturligtvis finns undantag. Ofta hade man en lång stötvågstunnel där tryckvågen skulle slå ut sig själv, medan anläggningen byggdes i tvär vinkel åt antingen vänster eller höger. Anläggningen och stötvågstunneln separerades med en stötvågsgräns samt gasgräns där man var tvungen att passera innan man kunde kliva in i den gjutna byggnaden av betong. Vissa berganläggningar byggdes ståendes på synliga fjädrar för att motverka rörelser från berget vid detonation, men dessa är inte vanligt förekommande.

Fanns inte berg i närheten grävde man helt enkelt en stor grop i marken och bjöt en betonganläggning (s.k bunker) med samma likvärdiga skydd mot bomber och stridsgaser som en berganläggning hade.

Nuförtiden har majoriteten av ledningscentralerna tagits ur bruk då hotbilden sett annorlunda ut och även för att kostnaden att driva dessa anläggningar är väldigt dyra. Många centraler har sålts på auktion till privatpersoner eller företag som vill driva sin egen verksamhet därinne. Det finns dock fortfarande ett par som fortfarande är aktiva och som skall fungera som sin ursprungliga funktion.

Insprängd under en större skidbacke

I en ort som än idag har många hemligheter vilandes bakom de stora gula förbudsskyltarna finner man denna anläggning. Dold en bra bit under markytan sträcker sig tunneln in till ledningscentralen som från en början var tänkt som Distriktscentral för Civilförsvaret. I samma berg finns även ett till bergrum som har en annan funktion.

Den här anläggningen ligger centralt men ändå undanskymt från insyn. Bergväggen reser sig en bra bit över inslaget och anläggningens ventilationsintag. Ljuden ekade mot bergväggarna och försvann bort mot tunnelns slut. När man gick in mot det skyddade utrymmet i berget.

En bit från slutet av tunneln så fanns det dörrar på båda sidor ,en till själva ledningscentralen och två stycken till reservkraften. Dörrarna är tunga och gjorda av stål med en betongfyllning. Detta just för att kraften från ett kärnvapen är så extremt stor så dörrar av denna typ (stötvågsdörr) behövs. Vi började med att gå in i huvudbyggnaden av komplexet ,ledningscentralen.

Den är uppdelat på två plan med de viktigare rummen på det övre. Gasslussen är det första som man passerar ,följt av ventilationsrum. Innanför Skyddsgränserna finns skyltar som visar att man står på den skyddade sidan av dörrarna, nu är man inne i själva ledningscentralen .Här nere finns logement och matsal för de arbetande i berget. Sängarna står kvar tillsammans med de skåp som finns bredvid sängarna. Möglet börjar tyvärr krypa fram på väggar och tak då ventilationen varit avstängd i perioder.

Besöket vi gjorde var för några år sedan ,då hade vandalismen inte hunnit lika långt som idag. Det är en av anledningarna till varför platser likt denna stängs igen. Huvudsaken är dock säkerheten och risken med att man gör sig illa när man vistas i dessa platser.

The Command Center

Civil Defence needed just like the military a protected place to spend time in far away from danger of bombs and gases. Precisely because they built protected facilities around the country where in war control society’s most important functions.

There are of course different sizes at these facilities and the protectionclass as the facilities have can also vary greatly. They are / were also close to the city, or even inside the city because the workers must be able to get there quickly. But the place where they were built on is almost always obscured from the road to be invisible, but exceptions are always there.

The Most the facilities have in common is self-drilled well with water and backup power to operate the facility with electricity if  electricity shuts off. Protection against EMP is also available in some more modern facilities where they dressed up the whole plant in the steel to counteract the electronics would be knocked out.

Many modern command centers are sheltered deep down in the Swedish bedrock, and should withstand a nuclear device with a direct hit, but of course there are exceptions even here on the cover above the shelter. Often they built a tunnel that the blast would knock herself out, while the facility was built in the cross angle to either the left or right. Once inside, there was a gas lock you had to pass before you could step into the concrete house in the mountain. Some rock shelter were also built standing on springs to counteract the vibrations from the rock upon detonation.

Underneath a ski slope

In the city that still has many secrets lying behind the large yellow prohibition signs, we find this plant. Hidden well below the surface extends a long tunnel into the command center that from the beginning was meant to be the district central to the Civil Defence in this area. In the same mountain are also another shelter located that have a different function.

This underground facility is centrally located, yet hidden away from view. The rock wall rises well above tunnel and the facilities ventilation intake. The sounds reverberated against the rock walls and disappeared toward the end of the tunnel when you walked toward the protected space in the rock.

A bit from the end of the tunnel are thick doors on both sides, one to the command center and two for backup power The doors are heavy and made of steel with a concrete filling. This is just because the force of a nuclear weapon is so extremely high and doors of this type (shock wave door) is needed. We started to go into the main building of the complex, the command center.

The command center is divided into two levels with the most important rooms at the upperfloor. The gas lock is the first you pass, followed by ventilation room. Down here there are dormitories and dining facilities for the working people in the mountain. Beds remains along with the cabinets that are beside the beds. Mold begins sadly crawl on walls and ceilings when the ventilation been off periods of time.

The visit we made was a few years ago, when the vandalism had not advanced as today. It is one of the reasons why places like this are closed. The main thing, however, is the safety and risk to get hurt when staying in these abandoned places.