Andra världskriget tog fart och Sveriges försvar ansågs inte vara starkt nog att hålla tillbaka en fiende. Försvaret påbörjade en upprustning och beredskapen blev allt bättre med tiden. Anläggningar av olika slag byggdes på markytan men även djupt inne i bergen. Denna underjordiska berganläggning utgjorde tillsammans med ovanjordsanläggningen en viktig del i det svenska försvaret.

Denna del av krutfabriken behövde ha sin aktivitet skyddad från eventuella fientliga styrkor och placerades därför inne i berget. Här i underjordsanläggningen skulle första steget i tillverkning av röksvaga krutet nitrocellulosamassa äga rum, för att därefter fraktas vidare ned mot Anläggning 1 placerad några kilometer bort (Uddautflykter, u.å). Utöver denna berganläggning planerades och konstruerades ett antal liknande gigantiska bergrum med samma funktion. Syftet med utbyggnaden av dessa anläggningar var den stora efterfrågan på ammunition under krigstiden som då behövde krutet i tillverkningsprocessen.

 

Bygget av krutfabriken startade i takt med andra världskrigets utbrott och ska ha tagits i drift 1940. Det finns däremot före detta anställda vid krutfabriken som medger sig ha börjat arbeta här redan 1938. Denna berganläggning kunde tillsammans med ovanjordsanläggningen leverera 18 500 kilogram krut i veckan, vilket är en gedigen volym. I berget skulle alltså själva massan tillverkas i flera steg innan processen var klar. Massan, som var en pappersmassa, fraktades från olika industrier till den lilla byn för att sedan tas omhand.

Bergrummet är som många andra rum ,utformat med flera olika “skepp” som löper parallellt med varandra och utgör en väldigt stor yta för att kunna rymma dom olika stationer som behövdes för tillverkningen. För att kunna arbeta effektivt och samtidigt få ut dom arbetande ur berget vid en olycka finns det en handfull ingångar i berget som går till dom olika “skeppen”.

När berget var aktivt så arbetade runt 70 personer i anläggningen men kunde dubbleras vid behov. Personalen transporterades med buss till anläggningen från dom närliggande orter som Hällefors, Vansbro och främst Fredriksberg. Dock var de flesta män upptagna med arbete på bruket i Fredriksberg. Även kvinnor jobbade på anläggningen och då främst på apteringen nere i dalen.

Hemlighetsmakeriet kring den här anläggningen var som hos dom flesta andra anläggningar ,rätt stor. Att placera ett bergrum som man inte kommer i närheten av ,utanför en liten by i dom stora skogarna vid en tidepok när det inte alls bodde mycket folk i området är riktigt bra om man vill hålla det hemligt. Det var dels det och den befintliga järnvägen som gick en bit ifrån som avgjorde platsen. Området ägdes och drevs av Hellefors Bruk, som även hade pappersmassafabriken i Fredsiksberg.

Idag ser det annorlunda ut vid berget, som står helt övergivet och förfaller sakta men säkert. Med tiden som går blir insidan på berget i allt sämre skick och fukten gör sig påmind lite överallt, främst på levande material som ruttnat. Möglet tittar fram på många ställen och luften är överlag rätt tung i anläggningen. Vad som är aktuellt med anläggningen i dagsläget är nog oklart. En fullständig plombering är riktigt dyr då allt måste saneras efter konstens alla regler. Det är nog den främsta orsaken till att berget får stå som det gör. Visserligen är mycket redan borttaget när det gäller stora cisterner och maskiner, men än idag finns utrustning kvar från tiden då aktivitet fanns på platsen.