Del av Säters mentalsjukhus
En bit in i landet ligger det som en gång var en plats där personer med svåra psykiska svårigheter samlades, Säters hospital. Längs med den fina sjön Ljustern finns en bit historia som sedan lång tid varit övergiven. Säters sjukhus finns dock än kvar och har avdelningar öppna för viss typ av sjukvård men längst bort på sjukhusområdet skymtar något iögonfallande omgiven av skog. Den Fasta paviljongen ger ett intryck likt en skräckfilm.
1. Vid parkeringen intill den fasta paviljongen finns elstolparna kvar som personalen använde till sina fordon, dock väldigt uråldriga och delvis vandaliserade. Det som utmärker den fasta paviljongen mot resterande byggnader på området är de galler som täcker dess fönsterrutor samt den höga betongmur som omgärdar bakgården. En förstår att säkerheten vid den fasta paviljongen var betydligt högre än vid sjukhusets resterande byggnader, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vilka som inhystes på insidan.
Huvudingången finns på byggnadens ena långsida och vätter in mot sjukhusområdet. Innanför dörrarna sträcker sig en trappa ned till källarvåningen och en halv trappa upp till första våningen. Vi påbörjar upptäcksfärden i källaren och arbetar oss uppåt. Trappan slingrar sig nedåt och putsen från väggarna har lagt sig som ett lager på trappstegen. Utöver allt bråte och skräp som ligger slängt bidrar de små fönstren med ytterst lite ljus. En lång korridor löper genom källarvåningen tillsammans med en mängd rör och ledningar. Utöver utrymmen för drift av byggnaden finns kaklade duschutrymmen i separata rum, vilka troligtvis användes av personalen under byggnadens aktiva period. Utöver dessa utrymmen finns inte mycket mer att se, vi fortsätter i stället uppåt en våning.
Väl uppe i byggnadens första våning finns ett större rum med direkt anslutning till den sluss som måste passeras för att ta sig vidare in på våningsplanet. Det här rummet har vid flera tillfällen under senare tid inretts med en säng, några tavlor på väggarna och dockor placerade i sängen. Med tanke på byggnadens historia är det lite lustigt att någon tar sig tid att genomföra detta. Det kan nog antas att besökare vid första anblick hoppar till en aning. På golvet ligger massvis med gamla tidningspapper som användes för underlag till tapetsering. Vi går ut från rummet, förbi vakten med slussen och vidare oss ut i huvudkorridoren som löper genom våningsplanet. Längs med korridorens båda sidor står dörrarna på vid gavel, samtliga med en liten glasruta för observation. Innanför dessa dörrar tillbringade en mängd farliga personer sin tid. Färgen på väggarna har torkat och fallit till det hårda betonggolvet. Genom de gallerförsedda hålen där fönsterrutorna tidigare fanns hörs regn och blåst från höstvädret på utsidan och bidrar till en kuslig känsla.
Trappan upp mot andra våningen visar tydliga tecken på förfall. Puts och tegel har rasat från väggarna och fyller upp trappstegen. Den andra våningen är nästintill identisk i sin utformning likt den under, där en långa korridor löper genom byggnaden med klientrum längs dess sidor. När vi kikar in genom en av dörrarnas lilla fönsterruta ser vi ett ensamt badkar placerat i rummets mitt, vilket väcker vår uppmärksamhet. Våran teori blir att patienterna, under uppsikt, fick tvätta sig. Även denna våning är vandaliserad och till stor del förstörd, där våran uppskattning är att inte en enda fönsterruta i byggnaden är hel.
En våning högre ligger det delvis förstörda vindsutrymmet, som drabbades svårt av en brand för flera år sedan. Risken för skador är hög om någon skulle våga kliva upp på det lilla som återstår av utrymmet. Takplattor vilar på brända bjälkar som hotar att kollapsa och falla ned, både på marken runt den övergivna byggnaden och inuti utrymmet. Det är viktigt att vara försiktig med fallande föremål nära fasaden för att undvika att tegelplattor och putsbitar lossnar och faller ned.
2. Säters Hospital inviges
För att få en inblick i den fasta paviljongens betydelse och varför den finns där, kan vi börja med att beskriva sjukhusområdet som helhet. År 1912 öppnades sjukhuset under namnet Säters hospital och var på den tiden ett av de största och mest moderna sinnessjukhusen i Sverige (senare känt som mentalsjukhus). Området bestod av hela 37 byggnader och hade en storlek som nästan kunde jämföras med mindre städer. Vid öppnandet fanns det 830 vårdplatser, som snabbt fylldes upp i de 20 paviljongerna där patienterna fördelades efter deras grad av orostillstånd (Mentalvårdsmuseet, u.å).
Sjukhusområdet var indelat i två sektioner, en för män och en för kvinnor. Varje avdelning och kategori byggdes i två exemplar för att möta de specifika behoven på sjukhuset (Mentalvårdsmuseet, u.å).
“År 1956 fanns under Säters sjukhus överinseende sammanlagt 1578 patienter” (Mentalvårdsmuseet, u.å).
Paviljongernas utformning, tillsammans med det begränsade antalet patienter per avdelning, garanterade en kontinuerlig övervakning av patienterna i deras respektive salar. Vanligtvis fanns det mellan 20 och 45 patienter på varje avdelning. När tillsyn och övervakning av patienterna prioriterades framför tvångsmedel, var det nödvändigt att omorganisera vissa avdelningar. Detta ledde till en strävan att ersätta fönster med cellkonstruktioner med större, öppnare alternativ med tjockare glas för att främja patienternas välbefinnande. Dock gällde inte denna förändring den fasta paviljongen, där fönstergaller fortfarande var aktuella (Mentalvårdsmuseet, u.å).
Under hela 1900-talet genomgick sinnessjukhuset i Säter omfattande renoveringar och tillbyggnader. Idag återstår endast några få byggnader från början av seklet: museibyggnaden, bageriet och verkstadshuset. Redan på 1950-talet revs en stor del av de äldre byggnaderna och ersattes med mer omfattande komplex. Efter några år insågs behovet av fler enkelrum och badrum på anläggningen, och dessa byggdes successivt till (Mentalvårdsmuseet, u.å).
Sinnessjukhuset placerades i en naturskön miljö med omfattande grönområden och närhet till vatten i området som kallas Skönvik. Stora grönområden var karakteristiska för den typen av sinnessjukhus. Vid planeringen av sjukhusets byggnation övervägdes att antingen placera det på den nuvarande platsen eller i Slätta, en bit utanför Falun.
2.1 Avdelning 30/31 Stormen
Förutom den fasta paviljongen, som var avsedd för de mest riskfyllda patienterna, öppnades år 1924 två nya avdelningar med totalt 120 vårdplatser. Dessa avdelningar, benämnda 30 och 31, var specifikt för kvinnliga och manliga patienter med heloroliga tillstånd på Säters sjukhus. De kom att informellt kallas “stormen” på grund av det höga ljudnivån från patienterna på dessa avdelningar; skrik hördes ibland över hela sjukhusområdet. Avdelningarna hade en bakgård som var inhägnad av ett högt staket och användes av patienterna som en rastgård (Mentalvårdsmuseet, u.å).
Här på avdelning 30 och 31 kunde patienter isoleras på ett betydligt annorlunda sätt än på de andra avdelningarna inom området. På Stormen fanns det sängar fastskruvade i golvet, utrustade med extra säkerhetsanordningar och fönsterluckor som skyddade både glaset och patienten. Som en del av behandlingen erbjöds långbad där patienten kunde övervakas under natten när denna metod användes (Mentalvårdsmuseet, u.å).
2.2 Den fasta paviljongen
“Begreppet fast paviljong, kom att innebära att byggnaden hade stränga säkerhetsanordningar och skulle vara rymningssäkert. Säters fasta paviljong var en riksanstalt avsedd för särskilt vårdkrävande patienter från hela landet (Mentalvårdsmuseet, u.åC).
Den fasta paviljongen öppnades 1912 och var en säkerhetsavdelning där de farligaste och oroligaste patienterna placerades, ofta med ett kriminellt förflutet. Denna byggnad med sin avdelning placerades i utkanten av sjukhusområdet med en rastgård ut mot skogen. Ett högt trästaket byggdes runt rastgården i syfte att ha större koll på patienterna, denna kom sedermera att rivas och ersattes av den nuvarande stenmuren klädd i puts. Utöver uppdateringen av muren försattes samtliga fönsterrutor med kraftigt galler. Patienterna på denna avdelning skulle inte få en chans att fly och det ansågs att skalskyddet var viktigt. För att komplettera skyddet fanns här en större mängd personal tillsammans med larmsystem och en portvakt som reglerade vem som fick gå in och ut (Mentalvårdsmuseet, u.åC).
På 1980-talet kom vården att förändras och olika begrepp försvann. Den fasta paviljongen kom i stället att kallas för specialavdelning och förändringarna inom vården skulle resultera i att patienterna fick större rörelsefrihet, där permissioner och frigång är ett par exempel. Byggnaden och den tidigare fasta paviljongen skulle 1989 helt ersättas av den nybyggda rättpsykiatriska kliniken på sjukhusområdet (Mentalvårdsmuseet, u.åC). Efter nedläggningen 1989 har verksamheten stått öde och förfallen. Kommunen hade planer på att omvandla den fasta paviljongen till ett museum, men dessa planer avbröts när en omfattande brand förstörde delar av byggnaden år 2002.
Det är uppenbart att byggnaden har stått övergiven under en längre tid. Fasaden med dess puts har delvis kollapsat på flera platser, vilket gör tegelstenarna synliga. Detta gäller även taket och andra delar runt omkring byggnaden. Inomhus har färgen på väggarna och taket nästan helt flagnat och förfallit. Huvudentrén var tidigare förseglad av säkerhetsskäl, men besökare har hittat nya vägar in från olika håll. Dessutom har skadegörelse skett på flera ställen inuti byggnaden.
2.3 Krigssjukhus
Under 1970-talet revs en av de centrala byggnaderna på sjukhusområdet för att ge plats åt det nya medicinska centrat. Den nya byggnaden utformades på ett mycket speciellt sätt med många tekniska lösningar som inte var vanliga. Komplexet planerades att fungera som ett krigsberedskapssjukhus under kris och krig, med kapacitet för akut krigssjukvård (Mentalvårdsmuseet, u.å).
Läs även: Södersjukhusets krigssjukhus
3. Säters hospital idag
1959 skedde övergången från sinnessjukvård till mentalvård. Termen “mentalvård” avskaffades sedan 1966 och ersattes av benämningen psykiatrisk vård. När beslutet togs att avveckla mentalvården i Sverige övergick ägandet av byggnaderna till landstinget och psykiatrin tog över (Mentalvårdsmuseet ,u.åA). Mentalsjukhusen tömdes och följden blev att många av byggnaderna stod tomma under en lång period.
På det gamla sjukhusområdet finns fortfarande aktivitet, men inte i samma omfattning som tidigare. En rättspsykiatrisk regionvårdsenhet finns idag i området, placerad direkt norr om det medicinska centrat. Den nya enheten öppnades år 1989 som ersättare till den fasta paviljongen och har strikta säkerhetsåtgärder för att hantera de intagna, vilket gör miljön liknande säkerheten på ett fängelse. Byggnaden är utformad som en stor kvadrat där innergården även fungerar som rastgård. Denna design gör att försök till rymning blir betydligt svårare.
Förutom den rättspsykiatriska enheten finns Säters vårdcentral och tandläkare på området, som är belägna i de äldre byggnaderna vid vattnet. Dessutom finns Dahlanders kunskapscentrum nära Säters sjukhus och rättspsykiatrin. Den byggnad som tidigare huserade den fasta paviljongen har nu rivits, vilket innebär att en del av historien har gått förlorad.
Uppdaterad: 2023-12
Referenslista
Mentalvårdsmuseet. (u.åA). Psykiatrihistoria. Region Dalarna. https://www.regiondalarna.se/mentalvardsmuseet/historik/psykiatrihistoria/
Mentalvårdsmuseet. (u.å). Sinnessjukhusen var stora statliga satsningar. Region Dalarna. https://www.regiondalarna.se/mentalvardsmuseet/historik/sjukhusarkitektur/#
Mentalvårdsmuseet. (u.åC). Säters fasta paviljong 1912-1989. Region Dalarna. https://www.regiondalarna.se/mentalvardsmuseet/historik/fasta-paviljongen/
https://satersmentalhospital.com/saters-fasta-paviljong/
2 Comments