Austrått fort

Trondheimsfjorden har länge varit en plats varit värd att försvara och därför uppfördes stora befästningar som skydd sig mot fientligt anfall. Austrått fort med sina enorma 28 cm kanonen hade till uppgift att försvara inloppet till fjorden. Långt under markytan slingrar sig tunnelsystemen med förråd, logement och reservkraft där personalen skulle kunna arbeta i skydd av berget.

Austrått fort benämns olika i artikeln, där ibland: anläggning, artillerianläggning, berganläggning, batteri, fort.

1. Från parkeringen sträcker sig grusvägen in bland träden. Ett äldre staket med taggtråd omsluter skogen och ett större område intill. Längs vägen syns militära lämningar i form av byggnader och fortifikationer. Efter ett par hundra meter delas vägen upp där den ena delen tar en svag nedåtgående lutning och bort mot bergets fot där inslagen finns.

Betong och sten omfamnar inslagens ståldörrar. Innanför sträcker sig tunneln långt in mot berganläggningens kärna. Längs det fuktiga golvet går rälsen där transporter med bland annat ammunition och förnödenheter fraktades. Ljusarmaturerna i taket ger anläggningen en rå känsla tillsammans med fukten som på sina ställen droppar från taket. Detaljer i berganläggningen avslöjar att den är byggd under 1940-talet, främst på grund av byggnadstekniska komponenter som påminner om  svenska anläggningar från samma tidsepok.

Berganläggningen innehåller än idag en stor del av inredningen från tiden då den var i bruk. Nuvarande ägare och förvaltare har lagt ner en stor mängd pengar och resurser för att kunna bibehålla skicket. Ammunitionsförrådet i berget innehåller en stor mängd blind ammunition vilka ger en förståelse för pjäsens faktiska storlek.

Längs med vägen upp mot bergets hjässa passeras byggnader vars tak är täckta med gräs, där ena byggnaden idag används till reception. Längre fram uppenbarar sig den mäktiga pjäsen och storleken är onekligen imponerande. Ett par besökare står under eldrören och är förhållandevis små i jämförelse. Den grå betongen och det gröna stålet gör sig väldigt bra tillsammans på den öppna ytan mellan träden. Pjäsen har idag en riktning ut mot fjordens mynning.

2. Anläggning MKB 4./507

Denna anläggning byggdes av tyska ockupationsstyrkor med jugoslaviska krigsfångar under andra världskriget och fick efter färdigställandet benämningen ”MKB 4./507”. Krigsfångarna levde ett hårt liv under byggprocessen och många omkom tyvärr under arbetets tid. Arbetet på platsen inleddes med horisontella och vertikala sprängningar i berget för att bilda långa tunnelsystem. Dessa tunnlar kläddes senare in med betong eller sten med ytskikt av puts. När fortet stod klart var detta en av de största försvarsanläggningar längs atlantkusten (Forsvarsbygg, 2011). 

När Austrått fort stod färdigt tillhörde det Batterigrupp Ørland inom det tyska försvaret. I denna grupp fanns fyra batterier utöver anläggningen vid Austrått (Forsvarsbygg, 2015).

Berget innehåller två separata anläggningar där själva artillerianläggningen utgör huvudanläggningen. Intill finns ett större ammunitionsförrådet med mindre biutrymmen insprängt i berget. Orsaken till uppdelning med separat ammunitionsförråd var att hålla huvuddelen av ammunitionen på ett säkrare avstånd från artillerianläggningen vid ett eventuellt anfall. Ett mindre ammunitionsupplag fanns dock i anslutning till pjäsen. Granaterna transporterades via räls mellan anläggningarna (Forsvarsbygg, 2015).

Artillerianläggningen konstruerades för att vara självförsörjande gällande elektricitet och vatten. Därför installerades stora cisterner för dricksvatten till personalen och drivmedel till det enorma reservkraftaggregatet. Flera logement fanns tillgängliga till den nästan 120 personer stora arbetsstyrkan som bemannade pjäsen. Matsal och storkök tillsåg personalen med mat. Flertalet ventilationsrör på bergets hjässa ansluter till köket och dess utrustning långt ned i berget.

Anläggningen kom genom åren att användas vid ett fåtal tillfällen, varvid den första övningen runt andra världskrigets slut. Bemanningen utgjordes av tysk personal samt norska och brittiska observatörer. Nästa övning var år 1953 och denna gång inkluderades närskyddet samt luftvärnet som tillhörande anläggningen. Personalstyrkan i anläggningen bestod av 117 man som betjänade pjäsen, uppdelade på 10 officerare och 107 soldater.

2.1 Bestyckning

Fortet bestyckades med en 28 cm trippelkanon SK C / 34 rör som tillsammans kunde erbjuda en god eldkraft mot Trondheimsfjorden. Med en räckvidd av 42 600 meter och en utgångshastighet på 900 meter per sekund kunde anläggningen slå mot en fiende på långa avstånd. Anläggningen hade kapacitet att skicka iväg tre granater i minuten (Forsvarsbygg, 2015). Med tanke på att granaterna som användes hade en vikt om 315 kg var systemet att betrakta som stabilt och effektivt.

Efter skrotning av den tyska slagkryssaren Gneisenau tilldelades ett av dess tre kanontorn till Austrått fort. De andra två kanontornen användes till andra artillerianläggningar längs med kustremsan. Orsaken till att slagkryssaren skrotades och fick sina pjäser demonterade var på grund av ett bombanfall i februari 1942 av brittiska trupper. Efter bombanfallet kunde kryssaren gå för egen maskin in till land där pjäserna demonterades. Därefter sänktes Gneisenau i farleden in mot Gotenhafen för att blockera framfart av andra fartyg. Idag är tornet på Austrått fort det enda bevarade tornet av sitt slag i världen.

Läs även: Bodens Fästning

Längs den smala grusväg som leder upp mot bergets hjässa fraktades de massiva torndelarna med en vikt på upp emot 100 ton per del. Totalt väger kanontornet 800 ton och sträcker sig hela fem våningar rakt ned i berget. Tornet i fortet är uppbyggd på samma sätt som när den satt i slagkryssaren, därav djupet i berget om fem våningar. Stålplattorna som omger pjäsrören ovan mark är 25 cm tjocka och ger ett gott skydd mot splitter men även mindre bombanfall i anläggningens direkta närhet (Forsvarsbygg, 2011).

Området runt fortet fick ett närförsvar som inkluderade ett luftvärn med 20 mm luftvärnskanoner som skulle bekämpa ett fientligt flygangrepp. Soldaterna som bemannade dessa luftvärn hade dock inte alls samma skydd mot fientligt anfall som personalen nere i berganläggningen.

2.2 Kommandoplats och mätstation

Ledning och inmätning till fortets kanon gjordes från en annan anläggning beläget på ett berg med god utsikt över fjorden. Datainformationen mellan kommandoplatsen och Austrått fort överfördes elektroniskt. Där tjänstgjorde runt 30 personer exkluderat personalstyrkan till närförsvaret av kommandoplatsen. Idag finns del av utrustningen från den anläggningen att beskåda vid Austrått fort (Forsvarsbygg, 2015)

3. Nedläggningen

Austrått fort ingick i krigsorganisationen fram till 1968 men staten hade ett fortsatt underhåll på anläggningen fram till 1977. Staten moderniserade delar av fortet år 1990 och lämnade därefter över förvaltningsansvaret till kommunen i området. Förslaget om att kommunen skulle öppna upp fortet som ett museum kom på tal, vilket senare genomfördes. 2007 slog portarna upp för allmänheten som vill få en upplevelse från andra världskriget (Forsvarsbygg, 2015).

Uppdaterad: 2023-11

Referenslista:

Broschyren “FestningslØypa på Austrått Fort”.

Forsvarsbygg. (2011). Kortfattat histiorie. Forsvarsbygg.no. https://forsvarsbygg.no/no/festningene/austratt-fort/lar-historien/historie-og-verneplan/

Forsvarsbygg. (2015). Utrotad snabbt. Forsvarsbygg.no. https://www.forsvarsbygg.no/no/verneplaner/landsverneplan-for-forsvaret/trondelag/austratt-fort/