Austrått Fort

Trondheimsfjorden har länge varit en plats som varit värd att försvara och därför uppförde man stora befästningar föra tt skydda sig mot detta. Austrått Fort en anläggning som tidigare hade till uppgift att försvara inloppet med sina gigantiska 28cm pjäser. Långt under markytan slingrar sig tunnelsystemen med förråd, logement och reservkraft där personalen skulle kunna arbeta i skydd av berget.

Från parkeringen sträcker sig en grusväg in bland träden. Ett äldre staket med taggtråd omsluter skogen och ett större område. Längs med grusvägen syns militära lämningar i form av byggnader men även betongbunkrar. Efter ett par hundra meter dyker en avsticksväg upp på höger sida som med en svag lutning nedåt leder in mot bergets fot och flera inslag i berget.

Austrått Fort

Betong och sten omfamnar inslagens ståldörrar. Innanför sträcker sig tunneln längre in mot berganläggningens kärna. Längs det fuktiga golvet går rälsen där transporter tidigare gjordes med bland annat ammunition och förnödenheter. Ljusarmaturer ger anläggningen en rå känsla tillsammans med vattnet som på vissa ställen droppar från taket. Man ser att berganläggningen är byggd under 40-talet då mycket av det byggnadstekniska påminner om hur det ser ut i svenska anläggningar från samma tidsepok.

I en stor del av berganläggningen finns än idag mycket kvar av inredningen från tiden då detta var i bruk. Man har lagt ner mycket pengar och resurser på att kunna bibehålla skicket. Ammunitionsförrådet innehåller en stor mängd blind ammunition som ger en förståelse för hur stor pjäsen egentligen är.

Längs vägen upp mot hjässan passeras flera byggnader med grästäkt tak, varav en används till administration idag. Den mäktiga pjäsen visar upp sig och storleken är imponerande. Ett par besökare som står under rören är förhållandevis små i jämförelse. Tycker man att pjäserna vid 12/15 cm batterierna här i Sverige är mäktiga så är denna i en helt annan nivå. Den gråa betongen och de gröna stålet gör sig väldigt bra tillsammans på den öppna ytan mellan träden. Pjäsen har än idag riktning ut mot fjordens mynning.

Austrått Fort
Reservkraften till berganläggningen. Instruktionerna var givetvis på tyska.
Austrått Fort
Ingångstunneln mot batteriet. Rälsen i golvet användes till fraktandet av ammunition.

1. Anläggning MKB 4./507

Denna anläggning byggdes av tyska ockupationsstyrkor och jugoslaviska krigsfångar under andra världskriget och fick benämningen ”MKB 4./507”. Krigsfångarna levde ett väldigt hårt liv under byggprocessen och många dödades under arbetet. Man sprängde och grävde sig nedåt i berget från flera håll och bildade långa tunnelsystem. Dessa kläddes senare in med betong men även sten och puts. När detta stod klart var det ett utav de största försvarsanläggningarna längs atlantkusten.

Berget innehåller två separata anläggningar, artillerianläggningen och ammunitionsförråd med mindre andra utrymmen. Man ville hålla huvuddelen av ammunitionen på ett säkrare avstånd från artillerianläggningen som var hjärtat i berget om en fiende skulle bomba berget. Ett mindre ammunitionsupplag fanns dock givetvis i artillerianläggningen och granaterna transporterades via räls mellan anläggningarna.

Artillerianläggningen konstruerades för att vara självförsörjande gällande bland annat elektricitet och vatten. Därför byggdes stora cisterner för dricksvatten till personalen och drivmedel till reservkraften. Här byggdes flera logement som skulle husera personalstyrkan vid bemanning. Till detta behövdes även matsal och storkök. Från flera platser runt om på hjässan finns mindre ventilationsrör som sticker upp från kökets utrustning nere i berget.

Runt om batteriet byggdes närförsvar tillsammans med luftvärn. Man monterade 20mm luftvärnskanoner mot flygangrepp från olika platser runt om batteriet. Soldaterna hade dock inte värst mycket skydd om fienden anföll bunkrarna där de höll till.

Anläggningen kom endast att övas vid under några enstaka tillfällen genom åren. Första gången var efter krigets slut och då med norska samt brittiska observatörer. Besättningen utgjordes av tysk personal. 1953 övade man åter igen och denna gång även med närskyddet samt luftvärnet tillhörande anläggningen. Personalstyrkan i anläggningen bestod av 117 man som betjänade pjäsen, uppdelade på 10 officerare och 107 soldater.

1.1 Bestyckning

Batteriet är bestyckad med tre stycken 28 cm SK C / 34 rör som tillsammans kunde erbjuda ett gott skydd åt Trondheimsfjorden. Med en räckvidd av 42.600 meter och en utgångshastighet på 900 meter/ sekund kunde man anfalla på långa avstånd. Anläggningen hade kapacitet att skicka iväg tre granater i minuten. Detta kanske inte verkar så effektivt men med tanke på att varje granat vägde från 315 kg så var systemet ändå att betrakta som stabilt.

Själva kanontornet kommer från den tyska slagkryssaren “Gneisenau” och detta är ett utav de tre torn som plockades bort från fartyget för att sedan transporteras upp mot land och byggas in i artillerianläggningar. Orsaken till att slagkryssaren fick sina pjäser demonterade var på grund av ett bombanfall i februari 1942 av brittiska trupper. Efter bombanfallet kunde kryssaren gå för egen maskin in till land där pjäserna demonterades. Därefter sänktes Gneisenau för att blockera farleden in mot Gotenhafen. Idag är detta det enda bevarade tornet av detta slag i världen.

Läs även: Bodens Fästning

Längs den smala grusväg som leder upp mot bergets hjässa fraktades de massiva torndelarna med en vikt upp emot 100 ton per del. Totalt skall pjäsen väga 800 ton och sträcker sig hela fem våningar rakt ned i berget. Pjäsen är uppbyggd på samma sätt som när den satt på slagkryssaren, därav djupet. Stålplattorna som omger pjäsrören ovan mark är 25 cm tjockt och ger ett dugligt skydd mot splitter men även mindre bombanfall.

2. Kommandoplats/ mätstation

Ledning och inmätning till fortet utgjordes från en anläggning på ett berg i närheten med god utsikt ut över fjorden. Datan överfördes elektroniskt mellan kommandoplatsen och Austrått Fort. Där tjänstgjorde runt 30 personer exkluderat personalstyrkan till närförsvaret av kommandoplatsen. Idag finns del av utrustningen att beskåda vid Austrått Fort.

3. Nedläggningen

Austrått Fort var kvar i krigsorganisationen fram till 1968 men man fortsatte underhållet på anläggningen fram till 1977. Man gjorde en modernisering på delar av anläggningen 1990 och lämnade därefter över ansvaret av anläggningen till kommunen i området. Man hade med sig en önskan att kommunen skull öppna upp Austrått Fort som ett museum, vilket man gjorde. 1991 slog portarna upp för besökare som vill komma dit och få en upplevelse från andra världskriget.

Källa:
Broschyren "FestningslØypa på Austrått Fort".
https://no.wikipedia.org/wiki/Austrått_fort




Leave a Comment